Singularity – årets bilspel?

Det är ofta som en del av själva spelupplevelsen ligger i väntan på att få spelet i handen. Väntan från att man för första gången hör talas om det, får se de första bilderna eller de första filmerna. Och sedan den där allra sista väntan de där återstående dagarna på att spelet faktiskt ska släppas.

Det är ytterst sällan som jag själv gör extrema spontanköp av spel jag aldrig har hört talas om. Och då är det alltid lite intressant när man faktiskt försätter sig i en situation som tvingar en att spela ett spel som man inte har någon uppfattning över huvud taget om.

Det är vad jag gör just nu. Singularity är det meningen att jag ska spela igenom för Eurogamers räkning. Och ärligt talat, någon hade kunnat säga "Elin, du ska spela Singularity, det här nya racingspelet du vet", och jag hade bara sagt "Ah, det ja, javisst". Ungefär så dålig koll hade jag på Singularity innan jag stoppade in det i boxen i torsdags. Om det sedan finns någon som tycker att jag borde skämmas ordentligt nu kan jag alltid bjussa på en kaka så blir alla glada.

Men på något vis finns det en liten charm i att bryta mönstret och för en gångs skull inte ha den blekaste om vad man ger sig in på. I alla fall tills man inser vilken utmaning man har framför sig ...

Singularity är mörkt och försöker bygga upp en halvskum stämning, men det är absolut inget jag skulle placera i skräckfacket efter vad jag har upplevt hittills. Ganska långt därifrån tror jag nog. Ändå hann jag skrika rakt ut i går, jag vet inte hur många gånger, och skämdes, knallröd i ansiktet efteråt. Q var mest irriterad över att jag störde honom i hans filmtittande.

För Singularity (eller i alla fall inledningen i spelet) innehåller en hel del av det absolut jobbigaste jag kan tänka mig: skrämseleffekter baserade på gubben i lådan-tricket. Det är något av det billigaste, fulaste och hemskaste jag vet, och jag blir rentav skitförbannad och måste trycka på paus varje gång det händer.

Det finns dock hopp. Det sista jag spelande innan jag stängde av ger mig lite små antydningar om att det kanske blir lite annorlunda och framöver utvecklas till något som verkligen tilltalar mig. Eller så kan jag ju ha sjukt mycket fel.

Så går det när man tar på sig något man inte har den blekaste aning om. Men nu gäller det att se charmen i att spela ett spel som man har noll koll på, samtidigt som jag kämpar vidare och håller tummarna hårt för att utvecklarna ska ha fattat att det inte funkar att köra gubben i lådan ett helt spel igenom.

-Elin