Elins GOTY 2009

Året närmar sig sakta men säkert (eller riktigt jäkla snabbt) sitt slut, jag kommer inte att spela något mer nytt i år och det är därför dags att sammanfatta 2009 med game of the year. I mitt eget fall har jag sju stycken speciella spel som på sina egna sätt under året slog mig med häpnad och skapade sig varsin fin plats i mitt hjärta. Jag har efter många om och men och några inbördes bråk med mig själv rangordnat dem som följande:

Episkt. Snyggare och bättre än sist. Hänförande, medryckande, och ett trevligt multiplayerläge på det dessutom. Episkt som sjutton helt enkelt. Fy helsike vad det här är bra.

Kärlek. Batman har varit min stora idol ända sedan jag var så här *visar med händerna* liten. Och att det en dag i mitt liv skulle släppas ett Batman-spel som var så här kärleksfullt och helt fantastiskt, det hade jag nog aldrig i mina vildaste fantasier kunnat föreställa mig.

Glädje. Just FPS har vanligtvis en väldigt press på sig att hela tiden bli bättre, snyggare, större och maffigare än allt som funnits tidigare. BF1943 visade att man kan gå mot strömmen och ändå bli ett av de mest underhållande spelen som någonsin gjorts. Så mycket vackra känslor och spelglädje att man blir helt obarmhärtigt överkörd. På ett väldigt positivt sätt.

Perfektion. Trials HD är utan tvekan det spel i år som har framkallat flest aggressionsskrik såväl som flest lyckojubel. Allt i strävan efter det på millisekunden perfekta åket.

Headshot. Vi visste ju precis vad vi skulle få redan innan det hade släppts. Alla visste. Och alla hade rätt. Lite mer, lite fetare, lite bättre. Och inga fler i all evighet respawnande fiender. Prisa gudarna!

Samarbete. Det är rent simpelt som så att det inte finns något bättre co-op-lir än Resident Evil 5 i år. Q och jag kör många spel tillsammans men det är få jag har lika starka och positiva minnen av som just detta. Det är ett ganska gott tecken. Jag tror heller inte att jag fysiskt har slagit så mycket på Q som i just detta spelet. Det är också ett gott tecken på bra samarbetsspel.

Rock. Om man parar ihop Tim Schafer och spelvärldens antagligen bästa soundtrack någonsin får man Brütal Legend i handen. Det räcker långt. Och så får det pluspoäng för den mest brütala titeln på ett spel på länge.