3Nov/103

Costume Quest – en härlig Halloween-fest

Under Halloween-helgen ägnade jag tiden åt något så passande som att spela igenom ett spel med just Halloween-tema, Costume Quest av Tim Schafers Double Fine.

Det känns som att det är en konst att göra ett spel som lämpar sig minst lika bra för unga som för äldre. Det är en konst att inte göra det för avancerat för de yngre men att samtidigt göra det tillräckligt djupt och seriöst för att en vuxen person ska kunna få ut något av att spela det.

Det är precis vad jag vill vara säker på att man har lyckats med i Costume Quest, även om jag bara har hunnit testa det på mig själv ännu. Det är ett spel som är lätt att ta till sig, charmigt på alla sätt och vis och med en handling som är ganska simpel och går ut på att man ska rädda sitt syskon.

Man skulle kunna se det som ett rollspel i lightformat. Det har turordningsbaserade strider men valmöjligheterna och kombinationerna är ganska begränsade - utan att det blir tråkigt, och det handlar samtidigt om att interagera en del och trycka på rätt saker vid rätt tillfällen för att attacken ska bli extra stark eller för att man inte ska ta lika mycket skada. Och jag är otroligt såld på sättet man gör om de små barnen i söta kostymer till stora Transformers-liknande robotar och liknande innan striden.

Costume Quest är nedladdningsbart. Det går loss på 1200 MS points till Xbox och säkert något likvärdigt till PS3. Man har att göra i säkert sex timmar, och det känns absolut som ett kvalitativt spel där man får valuta för pengarna. Det behöver inte alltid vara så avancerat, för det kan bli riktigt, riktigt bra underhållning ändå.

Ett riktigt toppenspel som jag varmt vill rekommendera till både unga och gamla, trots att Halloween är över!

24Okt/108

MoH – en överlag positiv överraskning

I går tog jag mig tid och spelade klart Medal of Honor till dess att sluttexterna rullade. Det skulle visserligen visa sig vara en prestation som inte är så överväldigande då det bara tar ett fåtal timmar att ta sig igenom.

Jag är inte den som läser recensioner av spel som jag ändå sedan början har bestämt att jag ska spela, men man susar oundvikligen förbi en del åsikter ändå. De åsikter om spelets kampanj som jag sedan tidigare hade snappat upp löd enligt min uppfattning ungefär "kort, inget utöver det vanliga och lite meh".

Medal of Honor är visserligen kort. Alldeles, alldeles för kort. Men den korta tiden är ändå en fröjd att se på, spela och uppleva. Jag är under spelets första halvtimme lite smått besviken både hur saker ser ut och hur de känns. Sedan blir det dock bara bättre och bättre. Spelet växer på mig och jag är ytterst förtjust i de musikaliska detaljerna spelet igenom.

Det är inte förrän sluttexterna rullar som jag känner ett smått obehag i magen som jag inte riktigt vet hur jag ska eller bör hantera. Det känns lite väl glorifierande och jag funderar på vad Tove tog upp i sin recension av spelet. Som spel är det underhållande, om än för kort, men det finns en hel del som går att ifrågasätta.

Nåväl, nu gäller det bara att ta sig ett par timmar för att sätta in sig ordentligt i onlineläget!

14Jul/106

En känga i baken på Duke Nukem

Vissa spel är kanske inte så himla bra men duger fint att plocka upp som tidsfördriv ibland. Jag tycker verkligen inte att Duke Nukem: Manhattan Project är ett av dem. Fy katten. Recensionen finns här.

4Jul/106

Jag älskar Singularity och berättar gärna varför

Singularity var något som jag i början faktiskt var ytterst skeptiskt mot, och om jag inte hade varit tvungen att recensera det vete katten om jag hade spelat igenom det. Det började dock snart att växa, tills jag till slut hade något framför mig som verkligen föll mig i smaken. Förlåt för allt Singularity, all min kärlek till dig.

Recensionen hittar ni hos Eurogamer.