Den 14 oktober släpptes Medal of Honor i Sverige. Om man då hoppade in i en strid i onlineläget var det ett krig mellan The Coalition och The Opposing Force som man blev en del av. Några månader tidigare var det ett krig mellan The Coalition och The Taliban.

Moralpanik uppstod och Dice som utvecklade flerspelarläget blev hårt kritiserade för att ha skapat ett spelläge där man kunde strida som och mot talibaner. Det hela slutade med att de valde att ändra namnet till något mer neutralt, men det var endast namnet som ändrades.

Vad ändrar egentligen ett namn när innehållet är exakt detsamma? Är vi så lättlurade att vi liksom inte ser längre än bakom ordet Taliban som uppenbarligen sticker i mångas ögon?

Medal of Honor är ett verklighetstroget spel som handlingsmässigt ligger väldigt nära i tiden. Om man tycker om det eller ej är helt en smaksak egentligen. Det fungerar helt enkelt inte för alla.

Jag vet egentligen inte riktigt vilket jag tycker är värst. Om det är det faktum att vi stirrar oss blinda på ett endaste ord så mycket, eller att kontroversen plötsligt dämpas när ordet byts ut mot något mer neutralt trots att innehållet är detsamma.

Men hur långt ska man dra kontroversen kring det hela? Var det bra eller dåligt att namnet ändrades? Det är nog frågor vi kommer att dras med även framöver. Detta var med stor sannolikhet inte sista gången.
-Elin

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen "Årets spel enligt svenska spelbloggar", där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin 'Årets kontrovers': Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, EmmyZ, Familjenspel, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, Pixelviking, Spel på allvar, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar, Victoria Saade och Xboxflickan & NiKke.

Faktum är att jag tycker att Medal of Honor i multiplayer är ett fenomenalt trevligt komplement till vad som redan finns på marknaden. Ju mer jag spelar, desto mer uppskattar jag tempot i spelet. Till en början känns det som ett underligt val att inte ha med någon killcam då man gång på gång dör riktigt snabbt utan att riktigt veta varför. Efter ett tag är det dock skönt att väldigt snabbt kunna hoppa tillbaka in i matchen igen. Har man otur hamnar man i en riktigt jäklig sniperfest, men större delen av tiden fungerar det fint.

Medan man i Battlefield: Bad Company 2 kan sitta med en match i säkert en halvtimme utan några problem är det vanligt att en match i Medal of Honor bara tar kanske 6-8 minuter att spela klart. Det tillsammans med att det alltid går snabbt och smidigt att komma in i en match gör att det är ett utmärkt spel att dra igång även om man bara skulle ha en lucka på 20 minuter eller så.

Med spelet blir man påmind om hur beroende vi börjar bli av morötter i multiplayer-spel, att det hela tiden ska finnas nya saker att låsa upp och sträva efter. Det finns till viss del i Medal of Honor men utbudet är mycket, mycket klenare än om man jämför med nyare spel i Battlefield- eller Call of Duty-serien. Är det ett problem? Inte nödvändigtvis. Oavsett puttar inte Medal of Honor ner Call of Duty eller Battlefield från tronen, men det är ett riktigt bra komplement till de båda, och något som är riktigt smidigt att plocka upp i kortare sessioner.
-Elin

Jag är inte den som läser recensioner av spel som jag ändå sedan början har bestämt att jag ska spela, men man susar oundvikligen förbi en del åsikter ändå. De åsikter om spelets kampanj som jag sedan tidigare hade snappat upp löd enligt min uppfattning ungefär "kort, inget utöver det vanliga och lite meh".

Medal of Honor är visserligen kort. Alldeles, alldeles för kort. Men den korta tiden är ändå en fröjd att se på, spela och uppleva. Jag är under spelets första halvtimme lite smått besviken både hur saker ser ut och hur de känns. Sedan blir det dock bara bättre och bättre. Spelet växer på mig och jag är ytterst förtjust i de musikaliska detaljerna spelet igenom.

Det är inte förrän sluttexterna rullar som jag känner ett smått obehag i magen som jag inte riktigt vet hur jag ska eller bör hantera. Det känns lite väl glorifierande och jag funderar på vad Tove tog upp i sin recension av spelet. Som spel är det underhållande, om än för kort, men det finns en hel del som går att ifrågasätta.

Nåväl, nu gäller det bara att ta sig ett par timmar för att sätta in sig ordentligt i onlineläget!

"Först en fullträff på Cloud för hans förföljande och slakt på ”mummys dearest”
Sephiroth ”best villain ever”. Jag är säker på att vilken medelmåttig hjärnskrynklare som helst kunde fixat det där med hans barndom och fått honom samhällsnyttig.
Sedan (efter en del diskussioner med mina inre mentala spärrar) prickskytte på
samtliga mina älskade ungar som en första avbetalning på mitt alltmer gråa
hår.
Till sist, en fullträff på dig Elin skulle vara en fjäder i hatten. Men eftersom sonen
säger att du är djklgt duktig på skjutgalenhet är det väl en nåd att stilla bedja om…..
(inte lika effektivt som choklad men, men….)"

Grattis!

Läget är nu som sådant att jag råkar ha ett exemplar för mycket av spelet och när jag har försummat er en tid nu och inte visat mitt tryne här på alldeles för länge känns det inte mer än rätt att jag ska lotta ut ett av spelen till någon av mina kära läsare.

Det är Xbox 360-versionen det handlar om och vad du behöver göra för att ha chans att vinna är att lämna en kommentar här och berätta vem du helst skulle vilja skjuta ner i Medal of Honors onlineläge. Roligaste/bästa/knasigaste/mest kärleksfulla motiveringen vinner. Juryn består av mig och Q och beslutet kan inte överklagas. Inte ens om man mutar med choklad faktiskt.

Jag vill ha ditt bidrag senast klockan 18.00 på lördag den 16:e oktober. Vinnaren presenteras på söndagen och har förhoppningsvis spelet på måndag (edit: måndag kanske blir körigt förresten, men så fort det går!). Glöm inte att ange din e-postadress så att jag kan kontakta dig angående adress om det är du som vinner.

Medal of Honor där DICE ska göra multiplayerläget. Halleluja!