Ett för en gångs skull lyckat leksaksinköp
Optimus och Zelda, de små monstren, de växer så det knakar och är på väg att fylla 11 månader snart. Q och jag är fortfarande ganska orutinerade och fortsätter att köpa designade kattleksaker för onödiga pengar när allt de helst bara vill är att leka med en tom kartong eller en papperskasse.
Efter tips från en kär vän till oss kunde Q dock inte hålla händerna borta i djuraffären utan plockade på sig ytterligare en leksak till samlingen. Och hör och häpna, de väljer denna framför papperskassen från City Gross. Vi är fortfarande i chocktillstånd.
-Elin
Julkatterna säger hej
I dag är vi inte med i dagens årets spel-kategori som är Årets bilspel. I stället passar julkatterna på att säga hej. De har växt till sig lite sedan sist och är nu sju månader fyllda. Galenheten vet inga gränser och varje dag är ett nytt litet fantastiskt äventyr.

Zelda

Optimus
-Elin
Rock Band-snopet och trattkatten
I dag blev vi nog ungefär precis så ägda som det är möjligt att bli en fredag. Från Cdon hade vi beställt Rock Band 3 i paket tillsammans med keyboarden. Glad i hågen åkte Q iväg för att hämta kalaset och när han kom hem insåg han att den annars så inbjudande lådan inte innehöll något spel. Snopet deluxe och megafail inför helgen.

Annars har vi passat på att kastrera katterna den här veckan. När jag kom hem från jobbet i måndags kväll möttes jag av en Optimus som var precis som vanligt medan Zelda var det mest tragiska jag någonsin skådat. Hon var groggy, hade säkert ont, släpade tratten i golvet hela tiden och fastnade i ungefär allt med den. Mitt arma mammahjärta grät en skvätt inombords.

Äta mat med tratt är en utmaning
Sedan i går är hon dock nästan sitt vanliga jag igen. Hon hänger med brorsan och oss istället för att ligga ensam på Q:s resväska som fortfarande inte är uppackad sedan förra veckan. Den dumma tratten måste dock sitta på i nästan ytterligare en vecka och göra henne lite handikappad, men mitt mammahjärta känner sig lättat. Det är nästan inte klokt hur beroende och blödig man kan bli på grund av två små katter.

-Elin
Vem kapade ljudet mitt i matchen?
Jag vet jag vet, här kommer den galna tanten med ännu med tjat om katter. MEN! Det här gånger är det faktiskt mycket spelrelaterat. Tidigare har jag varit en enorm förespråkare för handkontroller med sladd, men sedan Zelda häromdagen lyckades slita sladden ur Xboxen två gånger när jag spelade så vete sjutton hur jag känner längre.
I dag var det dags att dra ur nästa sladd, ljudsladden. Då gick det helt enkelt till som på filmen nedan. Snacka om att det är svårt att spela i lugn och ro nuförtiden.
Katt i stora lass
Stå ut med mig nu hörni. Jag ska försöka att inte spamma för mycket kattsaker framöver men så här i början kliar det så i fingrarna och är så svårt att låta bli. Optimus och Zelda är två riktiga praktexemplar. Allt går som smort hittills, och det enda som har behövt sätta livet till är en blomkruka. En perfekt anledning till att slippa ha blommor hemma med andra ord. Det finns inget mellanläge på kattskrällena, utan antingen så sover de som stockar eller så är de ungefär som speedade duracellkatter. Oavsett så är det oftast så charmigt att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen.
Gameraccessoaren: katt 2.0
Den 24:e juli sedan skrev jag ett inlägg om att ha katt, eller att låna katt rättare sagt. Nu, bara en dryg månad senare sitter jag visst här med två egna.
På ett sätt känns det som att det har gått väldigt snabbt. Fast samtidigt har det inte alls gjort det. Q har tjatat om hundar och katter i all evighet. Mest hund, men det fungerar helt enkelt inte praktiskt. Så då har katten återstått, fast det har funnits ett stort problem i att Q är allergiker. Men efter tips, pepp (speciellt stort tack för alla värdefulla råd och erfarenheter ni delade med er av i inlägget i juli Ina och Mattias), möte med Angelicas fina Rex-katt Dante och en mycket lyckad period som kattvakter som minst sagt gav mersmak så var det liksom kört till slut.
I tisdags, efter en hel del väntan, hälsade vi på hemma hos en Devon Rex-familj. Q gnuggade katterna i ansiktet för att utmana allergin så mycket som möjligt. Det gick hur bra som helst. Och plötsligt nu, även om det som sagt egentligen inte alls är så plötsligt, så är vi nu husse och matte åt två tre månader gamla charmtroll vid namn Optimus och Zelda. De hälsar så mycket och säger hej, och nu ska Zelda och jag spela lite Machinarium tillsammans.

Optimus

Zelda övar på att bli lolcat

Sova var som helst är inga problem

Husse är väldigt, väldigt populär
Gameraccessoaren: katt
Någon (var det Åsa?) ställde sig frågan på Twitter för någon vecka sedan om det egentligen fanns någon gamer som inte hade katt. För när man väl börjar tänka lite på det, visst är katten ett otroligt vanligt tillbehör i gamerhushållet?
Tyvärr hör jag inte till den lyckliga skaran. Jag har lyckats gänga mig med någon som är allergisk mot ungefär precis allt, vilket då självklart inkluderar pälsdjur av alla de slag. Q är däremot ganska envis och menar att han SKA ha en hund eller katt framöver men än så länge har vi inte kommit riktigt så långt.
Nu har vi dock fått en ypperlig chans att göra ett test för att se hur bra (eller dåligt?) Q klarar sig när vi har katter som springer runt hemma hos oss. Vi har nämligen fått äran att vara kattvakt åt våra vänners två riktigt söta och goa kattjejer i cirka en och en halv vecka. Efter ett dygn ser resultatet faktiskt riktigt lovande ut. Innebär detta att vi är på god väg att bli fullfjädrade gamers nu?

Q och Vilda ser på Top Gear
Så om någon är allergiker med erfarenhet av att ha pälsdjur lyssnar vi gärna på era berättelser!



