Rött och dött och awesomeness

Det finns en sak som gör mig sådär lite barnsligt exalterad och varm i själen, och det är när man slår på sin fina spelkonsol och ser att nästa alla ens vänner sitter och spelar exakt samma spel som man själv gör. Just så är det precis nu.

Jag har hunnit spela alldeles för lite Red Dead Redemption för att egentligen kunna säga något om det, och jag har alldeles för mycket annat på schemat just nu. Men det kliar verkligen i fingrarna på mig och jag jobbar på att klämma in det närhelst det finns möjlighet till det. Vi har finbesök av radarparet Kim och Niklas från Stockholm i några dagar och dessutom är Lundakarnevalen i full gång ute på stan. Vi har varit ute i solen och ränt runt hela dagen, vilket inkluderar att vi har blivit brutalt våldtagna av Gamestop när vi bytte in typ fem spel, köpte två och ändå fick betala alldeles för mycket utöver det. Men så går det när det akuta spelbehovet sätter in. Just Cause 2 och Split/Second (360-versionen, aaaaargh stackars mitt RDR-spelande nu när Q också får anledning att vilja spela Xbox) fick äran att följa med hem.

Nu tar vi paus hemma en sväng och har fastnat långt ner i soffan, äter godis istället för mat, njuter av kvällsluften som kommer från balkongen och Q förolämpar min fina klänning och undrar varför jag har en bordsduk på mig. Nej, nu får ni ursäkta mig medan jag tar min häst och rider iväg i solnedgången en sväng.