23Dec/104

Årets spel: 2:a plats

Västerns hjälte Lucky Luke ...
Nej, nu blev jag nog en tok.

Här har vi att göra med en hårdare kille än så,
Han slår vem han vill både gul och blå.

Årets kanske största och vackraste äventyr,
Med höjdpunkten att bara få se på när dagen gryr.

Så upp på kusen och dra iväg i galopp,
Red Dead Redemption har fanan högt i topp.
-Elin


Mycket känsla och med den tajtaste kontroll vi någonsin sett,
Kan man ge sig fasiken på att detta är ett spel med bett.

Med glimten i ögat och med långa ben,
Står en ny hjältinna upprätt på scen.

Det finns en del att hämta i ett fantastiskt actionspel som detta,
Men det räcker inte hela vägen fram för att bli etta.

Med piruetter, sparkar och slag som få,
Slår sig dock Bayonetta in på plats nummer två.
-Q

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen "Årets spel enligt svenska spelbloggar", där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin 'Årets spel. 2:a plats': Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi och Spelvärldspareringar.

8Dec/104

Årets ögonblick

Epilogen, Bayonetta. (OBS! Innehåller spoilers.)

Efter den vansinnesfärd på klackar som Bayonetta blev tog den inte slut efter den "avslutande" bosstriden. Balder, the baddest of the baddest, tar med sig Bayonetta upp i rymden för att få närmast gudalika krafter.

Medan Bayonetta ofrivilligt besöker John Blund tar Jeanne (barndomsvän/rival - tänk Facebooks "it's complicated") över tyglarna och följer efter Balder ut i rymden på vad som sannolikt måste vara spelvärldens längsta rymdraket. Självklart åker inte Jeanne i raketen - den typen av sneaky shit lämnas för Sam Fisher eller Solid Snake - utan hon åker den medan den lämnar jordens atmosfär, på en motorcykel, samtidigt som hon blir attackerad av allehandla projektiler, i högklackat, med pistoler på fötterna. Det blir bara inte större än så här, gott folk.

Under de 20-30 minuterna som epilogen varar får man se en av de fetaste sekvenserna från 2010, man får slåss mot en gud och för att sedan åka tillbaka till Jorden i ilfart. Min kropp producerade tillräckligt med adrenalin under de avgörande minuterna för att väcka tio döda elefanter till liv. Och det är, i min mening, tillräckligt för att utse Bayonetta till årets ögonblick.

-Q

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen "Årets spel enligt svenska spelbloggar", där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin 'Årets ögonblick': Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, Onlajn, Pixelviking, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar och Xboxflickan & Nikke.

6Dec/1012

Årets rollfigur

Det finns en kvinna som jag inte riktigt vet var jag har. Samtidigt som hon sticker lite i ögonen på mig är hon en förbaskat cool kvinna som ingen tjafsar med ostraffat. Kvinnan jag pratar om är givetvis ingen mindre än Bayonetta.

Bayonetta i kombination med spelet som hon är en del av gör ett starkt intryck på oss alla. Älska henne, hata henne, säga precis vad man vill, men hon gör något med oss alla. I mars skrev jag ett inlägg här som inleddes med följande rader:

"När jag tar paus från att spela Bad Company 2 har Q börjat spela Bayonetta. Han är lite ohälsosamt förtjust i det och från soffan i vardagsrummet kan man då och då plötsligt höra en mansröst utbrista: "Jag är Bayonetta, pew pew!"

Hon engagerar helt enkelt oss alla på ett eller annat sätt, och även om jag kan sitta och skämmas lite när kläderna ryker och höfterna svänger på ett ytterst överdrivet sätt, så är det ändå Bayonetta som är den rollfigur som troligtvis har gjort det största intrycket på mig under året.

Runner-up:
När man har en humoristisk karaktär med i ett spel går man en ganska svår balansgång mellan vad som är riktigt roligt och jobbigt eller fånigt. En karaktär där allt faller på plats för mig och som lyser upp ett väldigt mörkt spel precis på gränsen till att det inte ska bli jobbigt, det är Barry i Alan Wake. Helt seriöst, vad hade Alan Wake varit utan honom?


-Elin

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen "Årets spel enligt svenska spelbloggar", där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin 'Årets rollfigur': Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Gamingmama, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, Onlajn, Pixelviking, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.

7Mar/1014

Hallå där Bayonetta

Eller varför det inte går att diskutera saker och ting med en man.

När jag tar paus från att spela Bad Company 2 har Q börjat spela Bayonetta. Han är lite ohälsosamt förtjust i det och från soffan i vardagsrummet kan man då och då plötsligt höra en mansröst utbrista: "Jag är Bayonetta, pew pew!"

Q: Har du sett hur hennes kläder försvinner när man gör specialattacker?
E: Ja, visst gör de det? Jag tyckte att det såg bart ut.
Q: Ja, det är awesome!

Själv är jag varken särskilt intresserad eller övertygad, och det finns flera olika anledningar till det. Jag har bara testat demot och eftersom jag inte är någon överdriven hack and slash-fanatiker från början så kändes det mest lite meh, men det är också som så att jag har ruggigt svårt att på någon nivå alls identifiera mig det minsta med Bayonetta. Jag sitter mest hemma i soffan och skäms över henne och blir lite smått illamående. I hela världen känner jag ingen som sätter handen på höften och börjar vicka på röven så mycket att det nästan blir jordbävning bara hon ska gå en meter eller två. Och varje gång en väldigt koncentrerad inzoomning på hennes skrev görs eller när kläderna plötsligt till stor del försvinner, då skäms jag och vill bara sjunka genom jorden och försvinna. Det första ordet som dyker upp i mitt huvud när jag tänker på Bayonetta är inte vare sig stark, mäktig eller häftig. Pinsam är det allra första jag kopplar samman henne med.

Q: Men du som är überfeminist, vad tycker du om spelet då?
(Här försöker jag börja en seriös och vettig diskussion om västerländska spel jämfört med japanska, dagens spel jämfört med spel för 10-15 år sedan och en massa andra saker som jag sedan knyter ihop till en stor säck)
E: Du då?
Q: Va, jag? Nä alltså jag vill bara få så många specialattacker som möjligt och se henne naken.

Taggat under: 14 Kommentarer