Höjden av i-landsproblem …

... är att sitta här framför datorn på eftermiddagen och läsa uppsatser och samtidigt ha ångest för vad man ska spela efter att ha tränat och ätit ikväll eftersom det finns för mycket på en och samma gång som lockar.

Just i dag står Wallace & Gromit, Half-Life 2, Rockband, Rockband 2, GH2, GH3, Shadowrun och Gears på vill spela-listan.

Bewhew.

It’s a war 2.0!

Jag är verkligen inte alls förtjust i achievements och gamerscore. För mig är det lite utav djävulens påfund och jag tycker att det för med sig betydligt mer negativt än positivt. Men nu är det som det är och under en längre tid har jag varit utsatt för och inblandad i en poängduell.

Utan att själv riktigt vara medveten om det.

Det är min käre vän Madde som har utsett mig till sin ärkerival och han har antagligen haft mer koll på mina poäng än jag själv har haft. Häromdagen lät det så här under en match:

M: Argh, du har sammanlagt 33 poäng mer än mig i gamerscore, och då har jag ändå plockat på mig 150 poäng i dag!

Meddelandekonversation morgonen därpå:

E: Kan informera herrn om att jag, efter att vi slutade spela i går, plockade 55 poäng i Rockband 2, vilket ger mig en ny gamerscore på 17 623.

M: Du får tänka på att du äger Resident Evil 5 till Xbox 360. Jag har det till PS3, och de trophisarna har inte du!

E: Men du har ju 1000 poäng i Avatar! Det skulle jag inte ta i med tång!

M: Bwahahaha! Du får skylla på Cribba, det var han som fixade det det till mig :P Dessutom har jag min första profil där jag hade Double Agent och 500 poäng, men de syns inte på min nuvarande profil. Jag ska fan dra ihop mer poäng än dig snart!

E: Men bra, då har vi ju ungefär samma utgångsläge!

M: Dessutom är ju RB2 helt nytt för dig, så det är ju bara att kamma hem en massa points! Fusk!

E: För du köper ju aldrig nya spel!

M: Neuw det gör jag ju inte =P

The fight is on! Nuvarande ställning är mina 17 623 mot hans 17 535. Men det sköna med Madde är att han är ungefär som jag. Vi har ett liv båda två och skulle inte sitta och plöja saker som Kung fu Panda (Hej Wigo!) bara för att samla poäng. Det är vad jag vill intala mig i alla fall :) Vi spelar spel vi tycker om och samlar poäng på en ganska normal och hälsosam nivå med andra ord, men fortfarande på blodigt allvar. It's a war.

Tjejkväll på g och jag utkämpar 3:e världskriget

På onsdag nästa vecka är det dags för svensk tjejkväll på Live igen och precis som förra gången kör vi Gears 2. Hoppas på många nya ansikten och fler anmälda än sist, även om vi förra gången blev fler än någon nog hade förväntat sig! Anmäler sig gör man som vanligt hos Angelica.

I dag har vi varit på utflykt till Mediamarkt och snacka om att det var tredje världskriget som pågick bland spelhyllorna där. Mellan 15 och 16 såldes alla tv- och datorspel för 222 kronor styck och det kunde snabbt konstateras att alldeles för många inte hade använt deodorant på morgonen. Men liten som jag är och med vassa armbågar lyckades jag utan problem roffa åt mig Rockband 2 till 360 och Broken Sword till DS. Ikväll får nog grannarna med andra ord stå ut med lite oväsen!

The King of Kong – en orgie av känslor

Såg dokumentären The King of Kong på eftermiddagen i går och jag tror banne mig att jag fortfarande inte riktigt har återhämtat mig. 1982 satte Billy Mitchell ett rekord på 874 300 poäng i Donkey Kong. Drygt 20 år senare blir 35-årige Steve Wiebe av med jobbet och får för sig att han ska slå Billys rekord. I King of Kong får man följa dessa män i kampen om världsrekordet i Donkey Kong. Dokumentären väcker alla möjliga sorters känslor i en. Jag hann känna både ilska, vrede, sorg, lycka och sprudlande glädje, och när sluttexterna rullade satt jag och bölade som ett litet barn. Otroligt rörande.

21 maj 2009

I dag har jag varit med om något av det jobbigaste jag gjort i mitt liv tror jag. Jag är så trött att jag knappt kan lyfta händerna så pass mycket att jag kan skriva normalt på tangentbordet. Jag gick på ett specialinsatt pass på gymmet i dag. 90 minuter combat/power. Spark- och slagövningar blandat med styrketräning. Stenhårt i 90 minuter utan någon som helst paus. På ett gym som för närvarande inte har en fungerande luftkonditioneringsanläggning. Jag är glad att jag klarade av att ta mig hem till fots på egen hand sen, om vi säger så.

För en dryg månad sedan beställde vi ett helt perfekt bord till vår kära balkong. Det fanns aldrig något bord. Vi har blivit totalfakkade inifrån och ut av Furniturebox, som vi av någon sjuk anledning aldrig kollade upp innan vi gjorde beställningen. Orkar inte lägga någon energi på att dra någon längre historia. Det räcker med att säga att de är ett par förbannade kukhuvuden där borta och jag hoppas att ingen jag känner försöker handla därifrån. Ursäkta de fula orden, men jag lovar att de är väldigt befogade. Så i dag tog vi saken i egna händer och drog bort till Nova för att plocka upp ett bord på egen hand. Det blev inte alls samma form som det vi egentligen hade ställt in oss på men jag tror att vi är utomordentligt nöjda i alla fall. I dag har vi invigt det högtidligt med pizza från Vespa.

Och förutom den extremgoda pizzan finns det en annan mycket bra anledning att köpa hämtpizza från Vespa. Den italienska glassen man får med på köpet. Ingen billig godisklubba här inte.

Ikväll blir det mycket slapp i soffan bara. Det känns som att jag bara ska ramla ihop av trötthet vilken sekund som helst ungefär. Q spelar lite Call of Duty 4 och jag ska lägga mig i soffan och se på. Sedan får vi se hur länge jag håller mig vaken.

MEN!

Oavsett när jag somnar så kommer alarmet att ringa någon gång före tre inatt. Då är nedräkningen slut och det ska avslöjas mer om vad Kojima har på gång. Vissa står i kö i ett dygn för att få se sitt favoritband. Andra stiger upp mitt i natten för att stirra in i en datorskärm. Helt normalt, inget att vara orolig för.

Muscle Koushinkyoku

Åh, kära Japan, som jag älskar och saknar dig. Jag har inte ord för det här. Muscle Koushinkyoku, Muscle March är på ingång till WiiWare i Japan. Ta tillbaka proteintillskotten från tjuven! Det här verkar kort sagt helt fantastiskt.

Status 19 maj

Ah, det känns inte så sjukt pjåkigt för tillfället ändå. Jag är uppe tidigt utan problem, solen skiner för fulla muggar över Lund och jag har träningsvärk i hela kroppen. Det är en konst att i vardagen lära sig att slappna av trots att man har mycket att göra, och jag tror faktiskt att jag är en bit på väg.

Den hyfsat läskiga magisteruppsatsen hänger över mig men ångesten omkring den här börjat avta. Deadline den 27 maj. Jag kanske blir klar i tid, kanske inte. I dagsläget vet jag inte, men det känns inte som att det gör något. Jag behöver inte vänta ytterligare en termin utan har möjlighet att lägga fram den i augusti om jag vill. Det känns inte som ett misslyckande på något vis om jag behöver göra det. Tvärtom skulle nog materialet i slutändan se bättre ut.

På spelsidan har jag börjat ta itu med Half-Life 2 på kvällarna. The Orange Box har ju länge stått där i hyllan och blängt på mig, och det känns som att man kanske borde skämmas lite för att inte har spelat spelet. Så nu är jag på ganska god väg. Lite drygt sex timmar in i det och jag känner ungefär så här:

- Jag avskyr när huvudkaraktären inte pratar!

- Det har ett fantastiskt bra flyt. Det är sällan man fastnar någon längre stund, det är sällan svårt att veta vart man ska och man måste använda sin hjärna lite lagom mycket för att tänka då och då.

- Jag lär nog spela igenom Episode 1 och 2 också.

- Men jag skulle antagligen aldrig spela igenom spelet ytterligare en gång, även om jag låter det ligga något år. Nej, omspelningssug känner jag inget alls.

I en perfekt värld hade jag i dag suttit i Malmö på Nordic Game och bara njutit av spännande föreläsningar hela dagen. Så är ju tyvärr inte riktigt fallet. Istället sitter jag bara hemma framför datorn och skriver, med paus för att äta lunch och handla mat. Det får duga för tillfället. Om 18 dagar ska jag ju på semester!

Förlust

Aaargh, det gick inte så skitbra i går ändå och jag behövde gå och lägga mig med en förlust i ryggen. Och det jobbigaste var nog att vi föll ganska så mycket på målsnöret.

Jag och fyra tjejer från Storbritannien spelade bäst av tre matcher mot fem grabbar från Storbritannien. Eftersom jag var den enda utbölingen var jag så klart tvungen att dras med host från Storbritannien. En pytteliten nackdel, även om det fungerade någorlunda okej ändå.

Det blev 2-1 i matcher till killarna men var väldigt jämnt hela vägen. Det var så jämnt och intensivt att jag bara hann med att tänka på att fota resultatet en av gångerna. Men den enda bilden jag har kan ju få representera ungefär hur jämnt det var. Ursäkta den eminenta kvaliteten!

På målsnöret, som sagt. Lite surt. Men jag drog nog ändå mitt strå till stacken. Högst upp i lagets resultatlista varje match och visst, jag gjorde bort mig lite ett par gånger, men i utbyte fick jag ett par riktiga tur-kills så det känns inte som att jag har så mycket att skylla på.

Det var i slutändan mycket trevligt, trots förlust, och jag är hyfsat nöjd med min insats. Det hade varit lite roligt att kunna dra igång något liknande i Sverige men jag undrar om det hade varit möjligt att regelbundet få ihop folk till det på tjejsidan. Rent spontant tycker jag ju att det borde gå på ett eller annat sätt, men samtidigt tänker jag på hur de i Storbritannien var tvungna att dra in mig utifrån. Ska det vara så svårt att samla ihop lite tjejer som vill vara med?