Livet som Q « Ariez.se

11Jul/081

Öland

TUPPJUCK (3,4 MB)
[flashvideo filename=wp-content/swf/oland2008/080711-tuppjuck.flv /]

SEE YA (6,4 MB)
[flashvideo filename=wp-content/swf/oland2008/080711-seeya.flv /]

JAG LJÖG. (3,4 MB)
[flashvideo filename=wp-content/swf/oland2008/080711-jagljog.flv /]

Postat i: Av Q, Livet som Q 1 kommentar

8Jul/080

Kommer med stormen

Mitt liv @ the moment.

Postat i: Av Q, Fail!, Livet som Q Inga kommentarer

23Maj/083

Jag och Marcus rörde oss ner tll Maxi för att handla lunch. Underbart, klockan är strax över 12 och det är en fredag. Det är inte som om affären är tom direkt. Till råga på allt ska alla Sveriges pensionärer över 70 handla samtidigt som oss andra. De är alltid där när jag är där. Det slår aldrig fel.

Jag och Marcus plockar fort det vi ska ha sen iväg till kassan. Vi tar den tveklöst kortaste kön och ställer oss där, glada i hågen att det gick så fort. Sen slår verkligheten ner över oss och att jag tar fel kö är lika självklart som att himlen är blå och gräset är grönt.

Något händer med kvinnan som handlar längst fram. Strul med betalningen, det blir inte jämt eller något sånt. Minuterna går. Det blir en klart jobbigare stämning i kön men kassörskan är iskall. Till slut är problemet utrett och nästa man på tur är någon kotte som tänkte köpa en hink/kanna. Blå, stor sak. Priset visar sig vara 25 kr men nej, det var ju på tok för dyrt. Usch, Ica är en dyr affär, bla bla. gnäll och whine, whine och gnäll. Stick då och låt oss som vill handla få handla, pucko. Nästa människa går fort (praise the lord) men sen kommer vi till två fjantar. Båda är flertalet cm längre än mig, den ena pinsmal och den andra lite... Rund är ett beskrivande ord. Hans datorväska är stor som en tvåvåningskåk och det var ju ett under att ingen fick hjärnskakning när han slängde runt den. Är övertygad om att han och hans kompis bor i deras föräldrars källare, de saknar pubis på pungen och de har en affisch från Star Wars med prinsessan Leia i taket. They are a bunch of lonely fuckers och jag tycker nästan synd om dem. Nästan.

Två läsk och en en Icas wa(f)fer rullas fram. Farten har börjat igen i kön, kassörskan börjar slappna av och kön likaså. Tills den runda killen får för sig att öppna käften.

- Ni har stavat fel på wafer. Det är med två "f".

No way. Är du seriös med mig människa?

Blicken kassörskan ger honom är priceless. Den gränsar från "Är du dum i huvudet" till "hur gammal är du egentligen" och sedan "vill du dö?". Hon är grejt, säger bara det.

- Ja, jag har jobbat med sånt, jag vet hur det stavas.

- Hörde du Marcus?
- Ja.
- Han har jobbat med sånt.
- Träffad av intressepil, svarar Marcus och himlar med ögonen.

- Det är inte jag som har skrivit det kontrar hon med medan hon tar emot pengarna.
- Nej, men du kanske kan påpeka det svarar han fullt seriöst.

Om min knytnäve skulle säga tjaba till det fejs skulle du inte ens vara medveten om när hon påpekade det.

Blicken är tillbaka medan hon ger honom växel.

- Mhm.

Det mumlas bakom oss och jag kollar på Marcus.

- Ska vi slå ner honom?
- Är det värt det?
- Hur många år ger mord?
- Upp till en sex år va?

Needless to say, vi dissade idén.

Det är sjukt när det tar över 20 minuter att handla på Ica och affären ligger precis runt hörnet.

Postat i: Av Q, Livet som Q 3 Kommentarer

13Maj/089

2 18 29 12 12 15 16

Jag föddes för ganska exakt 23 år sedan, den 13 maj 1985. Jag har ett vagt minne av att det var på eftermiddagen, runt 15.20 kanske? Vi har allt det där nedskrivet någonstans men vi spinner vidare på det. På 23 år händer det mycket, framför allt i slutet. En vän till mig, Johan, sa att det inte finns någon människa som är sig lik när man är 16 och fem-sex år senare, då man är 21-22 år. Det är skrämmande sant. Verkligheten kommer kraschande ner över en och vissa orkar med, andra inte.

Det kunde ha gått åt vilket håll som helst när jag var 16. Idag är det annorlunda. Jag har världens i särklass bästa tjej vid min sida (baby, du delar förstaplatsen med mamma) och har haft det i sådär en sex år nu. Jag har jobb, fantastiska arbetskamrater och helt godkänd lön. Jag har vänner i dess mest sanna betydelse, folk som hjälper mig upp när tyngden blir för mycket på mina axlar och jag faller ner på knä, bävande inför verkligheten. Kärlek ftw.

Sex år, mhm? Idag är det en lång tid, men när jag ser vad som komma skall är det nästan roligt hur lite tid det hela handlar om. Inte ens Döden kommer att kunna skilja oss åt så jag siktar högt. Tillsammans med Elin siktar jag på ett förhållande som ska vara en evighet. Det är en lång tid men jag börjar bli uppvärmd.

Mycket kommer hända i höst, däribland en flytt till Värmland som eventuellt kanske tidigareläggs beroende på vad som händer. Yes, det är dags att lämna Skåne. Det flyttas hejvilt i min familj snart, så alla Weimerbosos flyr Skåne. Det finns dock jobbigt många faktorer som ska klaffa för att en flytt ska realiseras men hey, I feel lucky. Det hela känns dock idag lika komplicerat som att klara Theme Park utan att fuska, men jag kan sparka stjärt som få så vi får se hur långt man kommer med det.

Hur som helst, i jul är det dags för oss att ta steget vidare. Det som händer då ska bara hända en gång i mitt liv och för var dag som närmar sig blir vikten av det hela allt mer påtaglig. Det är en milstolpe i mitt liv och den är sanslöst stor. Planer utformas, budget diskuteras och ångest infinner sig ^_^ 2 18 29 12 12 15 16 eller som andra, normala människor säger, bröllop :)

Postat i: Av Q, Livet som Q 9 Kommentarer

30Apr/085

Brödraskap

Helgen spenderades som sagt i Stockholm. Elak som jag är övergav jag Kim och Cribba (sorry guys!) för ett par heldagar med mina två bröder. Medan fredagen bjöd på att demolera en vägg och lördagen att städa en av Stephans lägenheter åt vi även gott på Stureplans Friday's och såg när Stephan spelade med sitt band God's Kiss på Norrortsrock 2008. Allt som allt en helt okej helg och jag lyfter på hatten till min äldre bror, födelsedagsbarn och helgens värd. De tre första är när vi river väggen, de två sista är när vi städar hans gamla lägenhet.

TEH MISSION (0,9 MB)
[flashvideo filename=wp-content/swf/steph-stockholm/mov00085.flv /]

ISOLERING OCH DAMM FTW (3,9 MB)
[flashvideo filename=wp-content/swf/steph-stockholm/mov00089.flv /]

FALLANDE VÄGG (5,0 MB)
[flashvideo filename=wp-content/swf/steph-stockholm/mov00123.flv /]
(Haha, jag gör inte ett skit. Står och ser på när de jobbar och äter pizza ^_^ Jag är så sneaky.)

CRIBS 2 (DEL ETT FÖRSVANN? OH WELL ^^) (12,5 MB)
[flashvideo filename=wp-content/swf/steph-stockholm/mov00133.flv /]

BRÖDRASKAP (5,1 MB)
[flashvideo filename=wp-content/swf/steph-stockholm/mov00134.flv /]

Mina två bröder är något extra och kryddar till vardagen på ett sånt där helskönt sätt. Vi är alla tre väldigt olika men de gör mig varm i kropp och själ. Åtminstone till en början. Efter ett tag blir jag bara varm i ansiktet och det är inte av kärlek ;) Hur som helst, de är mina bröder, de har en speciell roll i mitt liv och jag älskar dem av hela mitt hjärta.

Postat i: Av Q, Livet som Q, Videobloggish 5 Kommentarer

24Apr/082

Se upp, bus kommer lastat

Jag nämnde häromdagen om hur mina kollegor våldtog min arbetsplats med tejp. Bollen är nu i rullning.

Min kära kollega och fellow vapendragare Sam jobbade hemma idag. Jag och Marcus som utgör vår självbenämnda übergrupp Team Citrix satte hårt mot hårt. Ni vet såna där strips? Långa plastbitar som man använder för att binda ihop sladdar och det enda sättet att få upp dem är med hjälp av sax eller avbitartång? (Motorsåg går säkert också om man är lite flink i fingrarna.) Alla sladdar - tangentbord, hörlurar, mus, skärm, allt - sitter fast i varandra. Rör han på en sak rör han på allt, moahahahaha!! Jag måste göra något åt hans stol också. Jag behöver inte säga att jag ser fram emot morgondagen, va?

Vi är redan i mitten på veckan och imorgon har vi torsdag. På fredag blir det till att återigen besöka Stockholm. Storebror ska spela med sitt band God's Kiss på Norrortsrock 2008 på fredagkväll i Galaxen/Edsbergs torg. Jag och lillebror flyger upp fredagmorgon och sedan går vi våra delade vägar tills spektaklet sätter igång. Det blir till att besöka Fouchenettes igen, Cribbish ska man väl morsa på och sedan får man lite se vad som händer. Är lite nyfiken på att se hur det ser ut i Viby där man trots allt bodde i en 17 år, men helgen får tas som den kommer. Det brukar fungera (^_^)

Postat i: Av Q, Livet som Q 2 Kommentarer

23Apr/081

Välkommen till 100-klubben!

Det härliga med Kim och Niklas är att man känner sig som hemma i deras sällskap. Jag och Kim har känt varandra i en sex-sju år nu men gångerna vi träffats kan räknas på en hand. Trots det har man alltid vansinnigt kul med honom och hans bror. De var snälla nog att låta mig krascha hos dem under tiden jag besökte vår blåblodiga huvudstad, och bortsett från matlagning, sovande (Niklas har en sjuk dygnsrytm som jag fortfarande inte begriper mig på) så stod Mario Kart Wii på "att-spela"-listan.

Hysteri. Jag har hört så många versioner av det manliga och kvinnliga könsorganet i deras sällskap att jag blir mörkrädd. De har till och med hittat på egna i bara farten. Mario Kart är en bergochdalbana av känslor där man ena sekunden skrattar så att ögonen kiknar och man inte längre har en aning om vad som händer på skärmen, och där man i andra sekunden svär över all världens orättvisor där Mario Kart givetvis ingår. När det går riktigt dåligt blir jag nästan gråtfärdig av ilska. Kim stampar argt i golvet samtidigt som han skriker åt tv:n. Niklas går upp i falsett. Med andra ord är det tre riktiga bad boys ni har att göra med.

I <3 Mario Kart (11,37 MB)
[flashvideo filename=wp-content/swf/mk-fouchenettes01.flv /]
Kim är på skärmen överst till vänster som prinsessan Peach, Niklas kör som Yoshi till höger och längst ned till vänster är jag med Dry Bones.

Under vårt äventyrande uppstod 100-klubben. 100-klubben innebär att man får minst 100 poäng under en cup på åtta race där minst tre riktiga människor deltar. Med 106 poäng är jag stolt ordförande av den, medan Niklas med sina 105 är, öh, något annat fint, typ vice ordföranden. Kim, med sina ynka 100 är... Ja, lite som den där mattan jag och Niklas går på när vi går in på vårt lyxiga kontor ;)

Hur som helst, jag hade vansinnigt kul hörni. Senast jag skrattade så mycket var när Cribba började svära över allt och alla i Gears of War till Xbox 360 när man spelade det. Jag skrattade så att tårarna rann, och som Elin sa till mig tidigare idag, det är lite det här spel handlar om. Spel och ett gott sällskap. Tack för en sanslöst bra helg!

Postat i: Av Q, Livet som Q, Spel, Videobloggish 1 kommentar

22Apr/083

Kungen av Västerhaninge

Cribba "Big Love" Kings. Trots att han är mästare på att använda frasen "FU" är karln full av kärlek, ömhet och omtänksamhet. Detta om vi frågar mig förstås. Frågar vi hans datormöss som numera bor på tippen, eller hans mp3-spelare som han knäcker på löpande band, får ni säkert ett annat svar. Eller inget alls - de är ju döda, duh. Nej men seriöst, han skulle aldrig göra en fluga förnär. Förutsatt att den är död förstås ;)

Ett besök till hans hemort, Västerhaninge, för en dejt och allmänt softande. Åker dit, plockar upp frunch i form av hamburgare och kollar tidtabellen till bussen. 25 minuter till nästa avgång. Åh nä - orka.

*ringring*
Q: Tja, läget?
C: Tomte!
Q: Hur lång tid tar det att gå till dig?
C: En kvart typ.
Q: Bara under bron var och sen fortsätta gå?
C: Japp, bara att gå så långt du kan.
Q: Ses!
*klick*

På med Millencolins senaste (Done is done med Stockholms filharmoniska orkester är bara ren <3) och iväg. Frågan man ställer sig är förstås "Do I feel lucky?". Klart svaret är nej på den frågan. Under bron och det första jag möts av är tre alternativ: vänster, höger och mitten. Crap. Cribba, I hate you. Valde mittenvägen, ångrade mig av någon anledning och tog höger, bara för att mötas av nedanstående:

En skog. SKOG?! Har gått den här sträckan förut och då var det mörkt med snö. Tre val. Hans "bara gå så långt du kan" ringer fortfarande i öronen. Andra människor går höger så efter lite om och men gör jag också det. Och så fortsätter det med korsning ...

Efter korsning ...

Efter korsning...

Efter kors...-- Lekpark! Lekpark..!? Finns det en lekpark här? YOSH! Lite sliten förvisso, men jag är inte knusslig. Mellan lekpark och korsning stötte jag en gång på en kvinna och hennes son (antingen det, eller så var han en MILF-hunter - you decide) och medan hon var cool blängde han på mig som om jag besudlade den mark jag gick på. Han såg förbannat arg ut när han kollade på mig. Geez, förlåt för att man går där alldeles tyst och fint. Säkert en sån som äter barn till frukost. Jag gillar inte den typen av människor (-.-)

Efter korsning ... tills man kommer fram till ett hus med fördragna persienner på alla fönster. Bingo. Jag bara måste ha haft en änglavakt med mig. Jag som kan gå vilse på min egen tomt hittade rätt! Alldeles lyrisk inombords stormar jag huset.

Skämt åsido, det finns få människor som Cribba och han kan få ens vardag att lysa upp som en sol. Lite läskigt är det kanske när vi sitter och spelar Dark Sector (18+-gräns) i ett mörkt rum och han börjar skratta hysteriskt när huvud, ben och armar flyger av de monsterlika fienden, men hey, det är bara sött. Hur som helst, ett besök till vår kungliga huvudstad är inte detsamma utan att morsa på kungen av Västerhaninge. På återseende, big love!

Postat i: Av Q, Fail!, Livet som Q 3 Kommentarer

21Apr/080

Välkommen tillbaks till jobbet, Q.

Jag skojade lite med en kollega innan jag åkte upp till Stockholm i torsdags. Drog ut musen på hans dator när han inte såg på. Älskar den där blicken man får när man bara inte förstår vad som händer. Haha, quite funny, was it not? ^^

Jag skrev tidigare ett inlägg om att mina två miffon blivit fasttejpade på stolen, yes? Mina två te-boxar, USB-kabel och alvedonförpackning blev också inlindade i tejp så det stod härligt till. Pricken över i:et var dock att de tejpade nätverkskontakten in i dockan som jag kopplar in den bärbara datorn i. Noll nätverkskontakt och det tog över 30 minuter innan vi fått tag på en ny nätverkssladd då mina två kollegor, genier som de är, lyckats förstöra den jag hittills använt.

Ah, känns bra att vara här igen. Mitt jobb är stolta användare av teorierna kring organiserat kaos och de är skrämmande bra på det.

Postat i: Av Q, Livet som Q Inga kommentarer