Privat sakura-lightup

Raitoappu, lightup, är ett fenomen som japanerna älskar. På hösten ska man gå och se de röda löven upplysta på kvällen på speciella platser, och på våren är det självklart körsbärsblommorna som gäller. Det är ofta speciella tempel som anordnar detta år efter år, men har man extra tur, som jag hade häromdagen, får man gå på en alldeles privat lightup.

Det har tillkommit ett par nya tjejer till mitt boende och det var dags för en liten välkomstmiddag. Tillsammans med några japanska mammor tog vi en promenad hem till Kaneko-san. Hon har något som många japaner saknar. Hon har en trädgård. En stor trädgård för att vara i Japan, en lite mindre om den hade varit i Sverige. Mitt på denna öppna yta står sedan ett gigantiskt sakura-träd. När vi kom dit hade hon börjat ställa upp strålkastare från balkongen och från gräset under sitt stora träd. Maten var fantastisk och vi trodde att vi aldrig skulle ta oss hem sen i mörkret, så mycket som vi hade proppat i oss. Men jo, när klockan blev mycket började vi så småningom vår vandring hemåt, och när vi ett par hundra meter bort vände oss om kunde vi fortfarande se det stora trädet upplyst. En vecka om året står det i blom, men då är det också en syn som etsar sig fast på näthinnan för en lång tid framöver.

Hemmagjort. Hej Q.

"Här, ta en doggybag och ta med er så mycket ni kan hem nu!"

Engrish från mitt hem

Jag måste erkänna att det tog ett litet tag innan jag förstod exakt vad som faktiskt menades med det här meddelandet. Ni kanske är smartare än jag? :)

Fransk mat och botanisk trädgård

I lördags blev vi erbjudna att följa med chefen för vårt boende samt två japanska mammor ut på lunch och sedan lite hanami, körsbärsblomsterskådande. Vi var fyra tjejer som valde att följa med och blev därför sammanlagt ett sällskap på sju. Vårt första stopp var en restaurang som serverade fransk mat. Riktigt fancy-schmancy var det, och inget ställe jag hade gått till på egen hand. Men som vanligt i de japanska mammornas sällskap blev vi bjudna på maten och njöt som sjutton av att sitta på uteserveringen och bara glassa. Inte fy skam. Sedan promenerade vi vidare till den botaniska trädgården där de har några riktigt fantastiska sakura-träd, men också hur mycket andra vackra växter som helst. Efter det tog vi en omväg hem för att promenera större delen av vägen tillbaka längs med ett mindre vattendrag som kilometer efter kilometer är proppat med bara sakura. Det är svårt att inte tycka att det är lite tragiskt att dessa träd endast är vackra under cirka en vecka om året. Men under just den veckan är man verkligen i himmelriket om man befinner sig på rätt plats.

De obligatoriska korten där man ler lite extra med blommorna nästan i ansiktet måste självklart tas.

Jag tycker att de här små vovvsingarna är hur söta som helst. Mitt hjärta bara smälter. Och just den här lilla plutten var extra söt. Hans husse tyckte att de skulle gå uppför en backe, men hunden totalvägrade och det slutade med att han fick lift i husses famn. Hunden visste verkligen hur man skulle hantera sådana situationer.

I morgon börjar undervisningen på universitetet på riktigt igen. Det känns underbart på ett sätt, lite läskigt på ett annat. Hur som helst ska det dock bli otroligt roligt.

Har vi ett kassaskåp?

Shit, det hade jag ingen aning om.

Mer humor från mitt hem