Kyoto Station

I dag satte jag mig på tunnelbanan och tog mig en sväng till Kyoto Station för att spana in hur den ser ut. Det är utan tvekan den häftigaste tågstationen jag har varit på i mitt liv, och dessutom en av de absolut mäktigaste byggnaderna jag har varit i över huvud taget.

'

Kyoto Tower. Där kan man åka upp om man känner för att betala för sig och om man inte har höjdskräck.

'

En liten del av insidan av Kyoto Station.

'

En lite större del av insidan.

'

'

'

'

'

Om man åker upp ungefär så långt man kan i byggnaden kommer man hit.

'

Där finns en liten grön oas.

'

Men även ganska maffig utsikt, och helt gratis dessutom.

'

Shinkansen-tågen är ganska långa. Det här är ungefär hälften av vagnarna.

'

Fler bilder, yay

En snabbkurs i japansk bussåkning: Kliv på bussen genom den bakre dörren. Plocka en liten nummerlapp vid ingången om det finns. Längst fram i bussen finns en skärm. Håll med hjälp av den koll på vilken avgift som står under ditt nummer när du kommer till hållplatsen du vill stiga av på. Gå fram till chauffören, lägg rätt mängd pengar i automaten och kliv av genom den främre dörren.

Det är bra att det finns snälla små män som visar en när man kan gå säkert över gatan, om man nu inte skulle lita på trafikljusen.

Den här tror jag att jag dedikerar till min pappa, för han finner den antagligen spännande. Hej pappa!

Insekter, yay

Ja, jag vet att det är lite ont om bilder men det är mycket som händer på en och samma gång. Sedan i onsdags har det varit orientation på universitetet, vilket mest betyder prov, intervjuer och en jäkla massa papper att fylla i och lämna här och där. Eftersom allt sådant är ganska trist bjuder jag på i alla fall en bild i dag.

Det här är väl en av de lite mer freakiga sakerna jag har behövt stifta bekantskap med än så länge. Det tog ett väldigt bra tag innan vi insåg att den här saken faktiskt flög runt och höll i en annan ungefär likadan sak. Efter att vår Yoko-san, som driver stället vi bor på, hade föst lite på dem och fått ut en insåg vi också att båda två faktiskt levde. Vad den andra gjorde som bihang vet jag inte riktigt. Jag är ingen insektsvän direkt.

Men än så länge har det inte varit så farligt. Jag dödar lite spindlar då och då. Vissa på mitt rum (hej Quincy), och jag smashade en riktigt läskig spindel i duschen en dag. Men det är skönt att inte bo på ett ställe där det sitter varningsskyltar för giftiga tusenfotingar överallt. Det är skönt att slippa höra föreläsningar gång på gång om hur man ska se till att inte bli biten i nacken av de giftiga tusenfotingarna. Det är skönt att på varje våning slippa se en hel arsenal av giftsprejer, varav en ska användas för att döda kackerlackor, en för att döda något annat, och ungefär tre för att döda en giftig tusenfoting. Det är skönt att slippa använda en annan människa som vägplog varje gång jag går till mataffären för att jag är livrädd för ormar. Med andra ord trivs jag ganska bra här än så länge.

Och så lite bilder

Trots att natten inte bjöd på den skönhetssömn jag är van vid känner jag mig förvånansvärt pigg och glad. Jag gick och lade mig runt åtta igår kväll och somnade ganska omgående. När jag sedan vaknade kände jag mig utvilad och tänkte ungefär: "Hmm, ska jag kanske gå upp eller ska jag ligga och dra lite?". Klockan var 23.44. Lite besviken ligger jag och funderar en stund. Det går inte att sova. Min dator och Miami Ink blir mitt sällskap i 45 minuter. Sedan bläddrar jag lite i en guidebok och bestämmer mig snart för att försöka sova igen. Det funkar faktiskt, och jag lyckas sova till klockan 10 nästan, även om jag vaknade ganska många gånger för att ställa timern till fläkten. "Det räcker nog om jag ställer den på en timme." Nej, det gjorde det inte. Inte efter typ tredje gången heller.

Välkommen hem till mig.

Så det här är mitt rum. Inte så stort, men det funkar.

Skrivbord, hylla och en säng att sova på. Utöver det finns det inte så mycket annat kul.

Köket.

Här käkar vi mat, surfar på nätet, ser på tv och socialiserar lite.

Cashewnötter, banan och juice var min lunch i dag. Nej, jag kanske inte var så jäkla hungrig.

Min gata åt ena hållet.

Och samma gata åt andra hållet.

Ungefär här bor jag, om ni skulle ha vägarna förbi.