En helt vanlig söndag, eller?
Årets varmaste dag, javisst. Det blev sent i går och jag gick lite ofrivilligt upp klockan tio för att jobba i fyra timmar. Lite käk på det, läsa tidningen jättelänge och lite spelande i soffan. Resten av dagen hade jag planerat att ägna åt lite mer spelande, recensionsskrivande, blogginspiration, matinköp och fotbollsmatch. Det blev inte riktigt så.
I går lämnade vi bilen hos ett par vänner och tog taxi hem eftersom vi hade varit trafikfaror på vägen annars. I dag blev det lite halvpanik på Q:s jobb då kylsystemet i serverhallen hade gett upp i värmen, vilket i sin tur höll på att döda servrarna. Det passade faktiskt jättebra att han först kunde ta tåget, hämta bilen och sedan köra direkt till jobbet.
Klockan 18 ringer min telefon och Q börjar samtalet med "Du Elin, du vet när vi gifte oss och du lovade att du skulle älska mig i nöd och lust?". Detta, mina vänner, är oftast ett mycket, mycket dåligt tecken. Och ja, jag talar av egen erfarenhet. Jag har behövt höra det ett antal gånger tidigare.
Q har tydligen lyckats utnyttja en feature i bilen som vi inte hade en aning fanns. Han hade slängt in plånboken och bilnyckeln och tillfälligt stängt dörren. Och tydligen så går bilen automatiskt i lås när man lämnar nyckeln i den. Hoppsan.
Inget att tjafsa om. Jag suckar lite åt att jag måste lägga mina planer åt sidan och gå ut och svettas i värmen, tar med mig extranycklarna och ställer mig och väntar på nästa tåg. Som självklart är 25 minuter försenat. Jag hinner svära lite över Skånetrafiken som besudlar min söndag. Men jag kommer fram till slut och då är det ju nästan ett under att extranycklarna fungerar.
Nu har jag inte så mycket till val utan det är bara att hänga med Q till jobbet för att inspektera servrarna. Tack och lov fungerar kylsystemet som det ska. Nu kanske vi kommer härifrån om bara tjugo minuter eller något. Hahaha.
Lagom till Q har pillat klart med allt börjar det åska och regna som sjutton. Himlen öppnar sig helt och hållet och jag tänker mest på mina stackars nya skor jag har på fötterna. Bilen är parkerad långt, långt bort utanför säkerhetsgränsen. I bakluckan ligger ett paraply. Så klart. Vi bestämmer oss för att vänta i det hopplöst trista rummet utanför serverhallen. Och vi väntar, och vi väntar. Och det regnar, och det åskar. Brandlarmet går tydligen i varenda byggnad på området och när vi märker att det lättar lite, lite bestämmer vi oss för att vi inte har något att förlora. Mina nya skor i händern, slalom mellan vattenpölarna och allt ackompanjerat av alldeles för mycket blixtar.
Klockan är mitten av andra halvlek när vi väl är hemma. Kvällen på min fina söndag, ja, den råkade visst bara försvinna. Men nu är vi i alla fall medvetna om en feature i bilen som vi inte hade någon aning om tidigare.
Spelkvinnor i media på sistone
Flera av mina kvinnliga spelvänner och vapendragare har uppmärksammats eller varit med i media på olika sätt under den senaste tiden. Jag tänkte att vi skulle samla ihop några länkar här och nu om ni mot förmodan skulle ha missat något!
Först ut är Angelica som för cirka två veckor sedan fick ett enormt tjusigt uppslag i Svenska Dagbladet (sida 6-7). Häromdagen fick hon dessutom en artikel skriven om sig i Sundsvalls Tidning där speljournalisten Sofia Hård håller på med en artikelserie om tjejer i den svenska dataspelsbranschen. I den första delen av samma artikelserie kunde vi läsa om Maria Tjärnlund som arbetar som verksamhetsansvarig på Dataspelsbranschen.
Om man föredrar att lyssna framför att läsa vill jag varmt rekommendera avsnittet av P3 Kultur som sändes förra söndagen. Där gästades studion av Tove Bengtsson och Tommy Rydling som bjöd på ett otroligt klokt samtal om till exempel speljournalistik och spel som kultur.
Sist i dag, men inte minst så klart, kunde vi för ungefär två veckor sedan hitta Monika i en artikel hos Norrländska Socialdemokraten. Här tänkte jag att vi skulle stanna upp och kika lite på kommentarerna som finns eftersom att jag i dem ser trista typiska drag på att tv-spelare i allmänhet, och kvinnliga spelare i synnerhet, inte tas seriöst.
"det är hemskt orättvist att bara tjejer får skamliga förslag, jag vill också ha skamliga förslag......"
- spelgalen kille
Kommentarer överflödiga?
"Jag har spelat många gånger och jag får väldigt sällan skamliga förslag, men när jag får det så bryr jag mig inte. Förstår inte tjejer att det är menat på skoj? Visst finns det dom som är alltför dryg men dom skiter man ju fullständigt i. Omogna 13-åringar är ju dom oftast."
- spelgalen tjej
Just den där meningen "Förstår inte tjejer att det är menat på skoj?" skapar ett väldigt obehag i magen på mig och gör mig allmänt kräkfärdig. Och ni får tycka att jag kanske tar i lite nu, men jag kan inte låta bli att dra paralleller till exempelvis tafsande killar på krogen eller liknande. Där förekommer säkert också exakt samma kommentar oftare än vad som är acceptabelt. Nej fy hundan. Sånt där får mig att behöva hämta kniven med detsamma.
"Det verkliga livet är för spännande. för att slösa bort tid på meningslösa och "sugande" dataspel! PS Sveriges medborgarrättskämpe nr.1 har upptäckt att fåglarna har börjat med repetitionerna av sin stora vårkonsert. det är så långt från den döda "datamusiken" Du kan komma DS"
- Emil jacobsson / återigen lika förundrad /
Snark.
Och vi kämpar vidare.
Kategori för aggressioner
I brist på andra nödvändiga saker att skriva om känner jag att Ariez.se egentligen är i behov av en ny kategori där mina aggressioner får komma till tals. Vanligtvis är jag helt enkelt väldigt helylle, jättesnäll och ofarlig, men eftersom det ofta känns lättare och mer inspirerat att skriva när man är arg så slinker det in en del sånt material också.
Exempel på saker som kategoriseras bör:
Så vad döper man en sådan kategori till om man vill vara lite fyndig? Bitterfitta känns så överanvänt, aggressioner kanske lite tråkigt. Eller så kanske det inte behöver vara fyndigt alls?
Dagens bitterfitta
Nej, det är banne mig inte konstigt någonstans att det kan vara svårt att bli tagen på allvar i den här branschen. Det mest tragiska är ju att vi tjejer på många håll och kanter bara förstör för oss själva också. Ett fantastiskt exempel är Mousesports damlag nedan som nyligen har gjort en reklamkampanj tillsammans med Razer. Det finns ganska många bilder som jag tycker är representativa och helt okej:

Och sen kommer det riktiga jäkla WTF moments:

Kommentarerna hos Rakaka som har gjort en nyhet om det hela är talande:
"Och folk undrar varför tjejscenen är som den är? haha ja"
"Vet ni inte att man blir bättre som cs-lag om man posar halvnakna inför kamra med gamingprodukter?"
"i ren protest mot sånt här kommer jag inte att köpa Razers produkter. detta är pinsamt och får esports att bli oseriöst."
"Tycker det är sjukt hur tjejer blir objektifierade inom e-sport. Sen undrar dom varför dom inte tas på allvar.. Jösses. Tragiskt, patetiskt och jävligt sorgligt är det."
"Detta är anledningen till varför ingen tar tjejer på allvar..."
"Jag tycker det är tråkigt av Tjejerna att gå med på detta och lite osmakligt av Razer att köra på 'sexistisk' reklam. Dom hade ju kunnat fotta dom i gaming miljö med deras produkter ist.
Vad är nästa grej..
HeatoN o SpawN i badkallingar stoltserande med musmattor?""Asså är det konstigt att folk inte tar tjejer seriöst. Vissa vill faktiskt bara spela för att de tycker är cs är roligt och verkligen vill satsa. De är inget j*vla top modell de här. Va trött ja blir."
Och då har jag hoppat över alla "jag kan ta en av de där brudarna", "jag kan ge dem hårdvara", "För lite hud imo", "Najjs *dregel*", och så vidare, och så vidare.
Alla bilder finns här. Dags att hämta kniven allihopa!
Nödvändiga aggressioner
För guds skull (eller min och alla andra tjejer som bryr sig det minsta om spelbranschen), säg inte att ni ska spela i en "herrturnering". Varför får ni vara med i så fall? Är ni könsopererade män eller? Att benämna en turnering som vem som helst får delta i för "herrturnering" är att göra sig själv och alla andra tjejer en stor otjänst. Ni får ju till och med reportern att använda det hemska ordet!
Tidigare aggressioner uppkomna på grund av Pink Zinic:
- Nummer ett
- Nummer två
- Nummer tre
Gigabyte är ett skämt
Rakaka kritiserar med all rätt Gigabytes Gaming girl-tävling. De menar att Gigabyte får det att låta som att de är gudar som arbetar aktivt för att främja kvinnor i spelvärlden men att det hela egentligen bara framstår som ett stort och dåligt genomfört skämt.
Jag kan inte annat än hålla med.
I en lite mer perfekt värld hade Gigabyte faktiskt brytt sig om hur ansökningarna såg ut. Precis som Rakaka säger fanns det ingen som över huvud taget kollade någonting och det hade inte varit några problem alls för en kille att anmäla sig som tjej. Hur seriöst känns det sedan att bara copy-pasta ansökningarna och lägga ut dem? Om jag hade ansökt hade jag ju förväntat mig en liten bearbetning av texten kanske. I en lite mer perfekt värld hade de även faktiskt läst ansökningarna, funderat lite själva och kanske intervjuat intressanta människor istället för att allmänheten ska sitta och rösta på folk som inte har angett några meriter eller motiveringar alls. Nej, istället kom den här tävlingen (fy fasen vilket hemskt ord på en sån här grej) till största del att handla om ett foto och sedan om hur stor vänskapskrets eller hur mycket kontakter man har. Inget ont alls om de som vann i sina regioner, men grundprincipen blev precis som så.
Det visar sig dessutom att Gigabyte-organisationen inte verkar vara det minsta organiserad eller intresserad av att hålla kontakten med de som var med i tävlingen:
Största skämtet till "tävling". Någon anmälde mig och fine tänkte jag, hade vart gytt med lite priser =P! Känner inte igen 98% av alla tjejer som är med. Att deras bästa merit är "30-2" på en public som ligger i Ukraina eller liknande får en att börja gråta. Priser har man inte sett till överhuvudtaget och någon information om vad det hela innebär har man då minsann aldrig fått. Då man mailar och frågar vad det hela handlar om svarar någon som inte ens kan svenska som sedan skickar en vidare och svaren uteblir.
Mejlat och førsøkt kontakta dom. Men ingen svarar, de ignorerar ju bara! hade kontakt med Urban hette han. Men han svarar inte længre. :@
Fail Gigabyte, fail.
Pink Zinic gör det igen
Jag är egentligen en väldigt snäll och trevlig liten flicka (i alla fall om ni frågar mig. Frågar ni Q kanske han tycker att jag tar till fysiskt våld lite oftare än nödvändigt, men hey, fråga mig så blir det bäst för både er och mig). Men ibland blir det jädrans svårt att bara sitta ner och hålla käften. Speciellt då jag redan tidigare i min upprördhet har haft Pink Zinic uppe på tapeten. Nu är det dags igen. Förlåt. Jag är som sagt väldigt snäll egentligen.
Men som man bäddar får man faktiskt ligga. Och ja, jag vet att jag är lite efter och att detta är från Gamescom. Rakaka intervjuar Pink Zinic och om man vill kan man titta på deras video. Eller så kan man bara läsa nedanstående utdrag och sedan plocka fram närmaste kniv tillsammans med mig.
- Ibland önskar man att man var kille
- Ja, få åka på mer killevents.
- Vill ni försöka vara med i en killturnering?
- Ja, det hade ju varit skitkul ...om inte killar underskattade oss så mycket
- Och man orkar ju inte pracca så mycket.
Ge mig bättre förebilder, tack.
”TA FÖR ER DÅ!”
Nordic Game i Malmö är nu över men strax innan det hela startade publicerade Metro en intervju med Karin Ryding där det pratas om kvinnor i spelbranchen. Karin arbetar på speldesignföretaget Ozma och var även en av initiativtagarna till ett av mina favoritprojekt, SuperMarit.
Själva intervjun är inte alls särskilt märkvärdig. Karin berättar om sitt jobb, den mansdominerade spelvärlden och att hon vill se fler kvinnor i branschen. Hon verkar vara en vettig kvinna och bra representant i branschen.
Nej, det intressanta är istället kommentarerna.
"Jaha, så har feministerna tillslut hittat in i datorspelsvärlden också. Detta är bara för mycket, om ni inte tycker om hur vi män (då jag vägrar kallas pojke bara för att jag har en annan hobby än traditionella "vuxenhobbies") och kvinnor (för det finns kvinnor som spelar datorspel och är mer än nöjda med hur kvinnor och män visualiseras i spelen) tycker ett datorspel ska vara går det alldeles utmärkt att LÅTA BLI att spela i så fall, som ni alltid gjort tidigare."
"Sånna här artiklar är så typiska. Det framstår ALLTID som att männen på något vis stoppar kvinnorna från att arbeta inom den "ärofyllda" branschen som män dominerar. TA FÖR ER DÅ!"
"Om kvinnor inte vill så behöver dom inte. Varför i helvete ska man tvinga in folk i spelbranchen i fall dom inte vill? Det är fan inte synd över huvud taget eftersom folk har gjort sina val."
"Det är bara för kvinnor att ta för sig, men kvinnor är kanske för fina för att stå ut med att bli hånade och bespottade av samhället för att de lägger ned den nivå av engagemang som krävs för att uppnå den nivå av teknisk förfining som krävs för att bli tillräckligt bra för att koda."
"Så fort det råkar vara mer killar/män i något samanhang så ringer jämnstäldhets larmet... Jag i min enfald trodde att folk kan välja sinna yrken själva utan att höra att det måste bli fler män/kvinnor på olika yrken."
Av sammanlagt åtta kommentarer finns det inte en enda positiv. Är det så enkelt som att vi inte vill arbeta i spelbranschen? Och är vi välkomna och är det raka vägen in för oss om vi faktiskt vill? På den sista frågan har Smultron, kvinnlig student som läser projektledning inriktning spel, skrivit ett vettigt inlägg. Läs och förstå hur det ser ut i verkligheten.
När ska tjejscenen repa sig?
Jag har aldrig spelat Counter-Strike men har ändå haft i alla fall lite koll på vad som försigått på tjejsidan där. Varje gång ett damlag startas upp svämmas det över av hatfulla och elaka kommentarer. Det är fruktansvärt tråkigt, men samtidigt tyvärr helt förståeligt med tanke på hur det länge har sett ut.
Varför får jag se en nyhet som enbart består av en högupplöst posarbild på laget? Varför får jag inte se några nyheter om vilka fantastiska prestationer ni gör, vilken kämparglöd ni har eller vilka bra förebilder ni är för andra tjejer? Blir man bättre på CS ju kortare kjol man har på sig?
ESL TV var på presskonferensen där samma lag som ovan presenterades. Detta resulterade i en video där Aurora som inte spelar men väl håller i lagets tyglar säger:
"The reason I think the team will become a success is because we have a really unique brand and we have five of course good looking girls, and five very skilled girls."
Med betoning på "and five very skilled girls" som att det skulle vara något hon precis kom på i efterhand. Är det inte något väldigt, väldigt fel på prioriteringen där?
På tjejernas hemsida sprang jag dessutom precis på en bloggpost med en rubrik som genast gav mig mycket stora förväntningar och hopp. "Counter-Strike is business and we don't suck". Men oj så fel jag hade. Jag läser snart följande:
Girls will never be as good as male-gamers
I have been playing for a really long time now (too long) and I have spent hours and hours of playing public, mixing, practicing in different teams with different people. During my time playing, there has always been shit talked about female-gamers. No matter what it was about, there were always some bad-mouths here and there. “Girls will never be as good as male-gamers” - and you know what? Yeah, I totally agree on that. They don’t have the same talent as many male-gamers are “blessed” with; neither have they the motivation or the same “state of mind”.
Vad är detta för förtryck av det egna könet? Borde man ens vara med i ett lag med en sådan här inställning? Hur kan man någonsin bli duktig om man har intalat sig något sånt här? Vad är man för förebild för andra tjejer? Menar du seriöst att gud har gett männen någon tv- och datorspelsgen som kvinnorna inte har? Vad i hela friden? Och är kvinnor inte lika motiverade och har samma sinnestillstånd som män? Det här var det mest kvinnoförnedrande och dumma jag har hört på länge. Jisses.
Det blev mycket om ett och samma lag nu. Det känns dock som att det inte spelar så stor roll eftersom det ser likadant ut på många andra håll. Les Seules fick en enorm chans med tv-serie och hela kittet. Men varför har jag alltid översvämmats av artiklar och nyheter som inte har något med lagets prestation att göra? Varför vet jag inget tjejlag som är känt för att de faktiskt är bra på att spela (prove me wrong, please! jag skulle bara bli glad!)?
Hur ska vi någonsin kunna få respekt när det ser ut som det gör? När kommer vi att kunna få uppmärksamhet för att vi är bra på och tycker det är kul att spela och inte för att vi ser bra ut på bild? När kommer vi att sluta hora ut oss och utnyttjas av folk som bara vill ha oss för att göra PR och som skiter fullständigt i om vi spelar bättre än genomsnittet eller ej. När kommer de bra förebilderna på tjejsidan att ta över för de dåliga? När kommer vi att se fler tjejer som spelar i lag tillsammans med killar istället för ensamma på sin egen kant? Jag vill se dels fler killar som accepterar tjejer i sina klaner, dels fler tjejer som faktiskt vill spela med killarna och på "killarnas nivå". Damlag ska självklart få finnas, men jag tror att vi måste blanda ihop oss med killarna lite mer om vi ska kunna nå någon form av förändring. Och förändring behövs. Jag längtar efter dagen då skills (eller bara heljärtat intresse för den delen) ger mer uppmärksamhet än lite kråmande famför en kamera.
När ska tjejscenen repa sig?



