Och något av det allra bästa med lördagar
Även om man är stressad och upptagen kan man alltid lita på en sak om lördagarna, och det är att Quincy gör sina fantastiska french toasts. Med en hint av banan och kanel och tillsammans med lite lönnsirap finns det inte mycket som kan slå dem. Den som har tur och är här en lördag förmiddag/lunch får definitivt smaka.

Visdomsord av Paolo Roberto
"Alla GI-profeter kan högaktningsfullt dra åt helvete, de har fuckat upp svenskarnas uppfattning om mat! Livet blir värdelöst om man inte får äta pasta. Och för övrigt är hjärnan en av kroppens största konsumenter av kolhydrater, så man blir smal men dum i huvudet. Helvetet - och då ska man komma ihåg att mitt katolska helvete är mycket värre än ert - är en plats där man får leva i tusen år bara på quinoa!"
När vi blev ägda av ett familjespel
Vi hade Dimman och Madde här i går för en kväll i spelens tecken. Vi började med lite Guitar Hero, som jag dock har tröttnat i princip helt och hållet på. Har inte ens klarat karriärläget i GH3 ännu och har ingen motivation över huvud taget till att göra det heller. Dimman och jag vann 50/50 av våra dueller mot varandra och kunde därför fortsätta vara vänner även resten av kvällen. Med värkande fingrar tröstade vi oss med vad som smakar ungefär som världens mest kaloririka kladdkaka.

Sedan skulle vi köra en kamp mellan fyra hjärnor i Buzz tänkte vi. Q hade förberett det hela och köpt paketet med tv-spelsfrågor för 45 kronor i Playstation Store. Nu skulle den riktiga mästaren koras. När vi hoppar in i spelet och ska börja spela hittar vi inte frågorna och börjar genast ifrågasätta vår intelligens. Hur svårt kan det vara liksom? Vi försöker googla till oss hjälp men kommer ingen vart. Det går till och med så långt att vi läser instruktionsboken.
Okej, något kan ju ha blivit knäppt vid installationen, så vi laddar ner det en gång till och installerar det igen. Samma problem, och ungefär här börjar vi känna oss lurade på våra 45 kronor. Quincy börjar prata om att han ska ringa till Plus och ser framför sig hur Sverker Olofsson kommer att kasta Buzz-kontrollerna i soptunnan i slutet av programmet.

Mr. D
Skam den som ger sig. Några timmar senare laddar vi ner det igen för att testa en allra sista gång. Nej, lika dött. Denna gång är vi lite smartare och kommer på att det kanske vore en idé att googla på svenska istället för engelska. Det tar några minuter och sen får vi höra "Hörni, jag tror jag har något här", från soffan och Quincy. Och visst hade han något.
Vi går ut till systeminställningarna i PS3:an och ändrar språk från engelska till svenska och startar sedan spelet för att testa igen. Och visst fasen ligger frågorna där då. Det visar sig helt enkelt att frågorna är på svenska, och då visas de inte i spelet så länge som inte systeminställningarna i konsolen också är inställda på svenska. Efter en spelomgång var klockan sedan så mycket och vi var alla så tröttna att vi fick nöja oss där.
En hel jäkla kväll tog det för fyra vuxna människor att få igång ett nedladdat paket för ett familjespel. Är det verkligen så självklart att man har språket inställt på svenska i systeminställningarna?

Q som vinnare i den avslutande matchen, men det låg en del tur bakom vinsten skulle jag vilja säga ...
Ätardagen
Lördagar är träningsfri dag och även ätardag i vårt hushåll. Det här har Q bestämt sedan han började med sitt nya träningsprogram. Han tar till och med det hela så seriöst att han äter tomater när andra äter brownies och kanelbullar på vardagarna. Jag har inte riktigt kommit över chocken själv ännu, men jag jobbar på det.
Vi lyxade till det och började dagen med chokladscones. Gudalika otroligt mäktiga läckerbitar som definitivt kommer att stå på frukostmenyn flera lördagar i höst.

Till middag körde vi fabulöst god och slemmig pizza som även den får mycket högt betyg på skalan. Till efterrätt vit chokladmousse med smak av apelsin och kardemumma. Betyget bra även där, men den behöver betydligt mer apelsin och kardemumma till nästa gång. Vi åt dessutom lite för mycket av den då vårt planerade spelsällskap uteblev.

Att spela Buzz ensam måste vara en av de mest ensamma saker en människa kan göra, och vi bestämde oss för att göra det näst mest ensamma som man kan göra eftersom vårt spelsällskap som sagt uteblev. Vi spelade Buzz på två personer. Vi började online visserligen men ansåg snart att våra motståndare satt framför Wikipedia samtidigt som de spelade. Mindre coolt. Då började vi gräva lite i utbudet av hemmagjorda frågor och fastnade snart i tv-spelskategorin. Många skrik blev det. Ett av de högsta kom en millisekund efter att båda samtidigt tryckte på knappen för "Random dungeons" istället för "Chocobos" i frågan om vad som karaktäriserar ett Final Fantasy-spel. När det gäller att svara snabbare än sin motståndare för att få mest poäng blir det helt enkelt väldigt fel ibland.
Sias violglass :(
Noooo, jag är så besviken! Sias glass med smak av viol smakar mindre än vad Euroshoppers vaniljglass gör. Jag ifrågasatte helt klart mina smaklökars existens där ett tag, men efter test med annan glass efteråt kunde jag konstatera följande: violglassen smakar inte ett skit. Big fail. Som jag hade sett fram emot den.

Glass i stora lass
När jag hälsade på hos ICA i går var jag ute efter Sias violglass. Eftersom den var slut plockade jag istället på mig den sista lådan av Sias citron- och lakritsglass. Med dubbelt så mycket lakrits i den hade jag nog kunnat utnämna den till en av mina favoritglassar någonsin. Nu stannar den bara någonstans runt fantastiskt god.

Har det inte gått lite långt nu då?
Kombinationen jordnötssmör och körsbärsmarmelad:

Och sedan jordnötssmör under grädden:

Peanut butter and jelly
Ibland får man ryck efter specifika saker. För Quincy gällde det häromdagen en peanut butter and jelly-smörgås och till Q:s stora förtvivlan hade vi varken jordnötssmör eller sylt hemma. Så när vi under gårdagen besökte mataffären slängde sig Quincy genast efter sylthyllan medan jag inspekterade städgrejerna. Flera hyllor bort hör jag ett "Oooooooh", och förstår ungefär redan då vad det handlar om. Quincy köper följande för sina mackor:

Körsbärsmarmelad.
Jag har bara en sak att säga:
Eeeeeeewww.
Unagi!
I förbifarten någon gång kom det fram att jag älskar japansk ål. Det tyckte chefen för mitt boende var så roligt att hon lite löst lovade att hon någon gång skulle ta med mig till hennes favoritrestaurang vad gäller just denna underbara maträtt. Sagt och gjort, i går var det dags. Jag, chefen, en koreansk vän samt en japansk mamma begav oss ut på stan för att inta vår middag.

Min egen ål! Själv vill jag absolut ha ålen och riset tillsammans då jag tycker att riset blir fantastiskt gott när det blir lite nerkladdat av såsen.

Att skära ålen i små bitar på det här viset ska tydligen vara Nagoya-style.

Sällskapets två äldre kvinnor ville utan tvekan ha sin ål vid sidan av riset. Något jag själv inte alls förstår mig på.


Även om vi var sprängmätta efter ålen var det självklart dags för obligatorisk efterrätt. Stället som vi ville gå till för att äta stora bakverk höll på att stänga när vi kom dit, så vi fick byta ställe och nöjde oss med parfait istället. Min innehöll choklad, jordgubb och en brownie.

Pumpa och banan som smakkombination.

Tiramisu.
I dag är jag återigen bjuden på mat. Hej och hå. Det blir start för världens största bantningskur när jag kommer hem.



