Kan vi inte bara vara kompisar allihopa?

Dagens Nyheter har den här veckan kört en artikelserie om kvinnor i spel och i spelbranschen, vilket jag så klart tycker är hur roligt som helst. Vad jag däremot faktiskt är lite osäker på vad jag ska tycka om är debatten och de otroligt starka känslorna som rörs upp, även om jag själv då och då är en del av debatten och hela karusellen.

Trots att det inte är det direkta målet med artiklarna, och liknande artiklar och material som skrivits tidigare, så byggs det upp en "vi mot dem"-liknande situation. Jag tycker att det är både bra och viktigt att tjejer tar plats och syns i spelvärlden, men jag är även till viss del rädd att debatten kan hjälpa till att stjälpa det vi egentligen vill åstadkomma de gånger det väcks alldeles för mycket känslor.

Ett exempel är att texter som denna skrivs, och i den kan man läsa kommentarer som dessa:

"Jag utvecklar själv spel – och mina erfarenheter med att arbeta med kvinnor är allt annat än positiva. Det är inte så att de är lata, de är bara odugliga. Kvinnor saknar det logiska och tekniska tänkandet som är nödvändigt för att bygga de komplexa system som spel är uppbyggda av – fact!" - Kim

"Feministerna får grus i sin propaganda varje gång en kille presterar något och måste vända det till att det hade varit en tjej om dessa inte hade varit diskriminerade." - Musse Pig

"Vilket jäkla daltande!
Varför gör inte flickor/kvinnor egna spel istället för att kräva att de som idag gör spel som i majoritet är män ska göra det åt dem?

Är kvinnor verkligen så lata, odugliga och tafatta som DN anser att dom är" - JD

"Nu antar du att feminister skulle vara logiska. Det enda de gör är att klaga, något de anklagar hela denna rörelse för. För guds nåde om någon klagar på dem! Är det något feminister kan så är det att klaga, programmering kan de inte. Och the Sims, som Pär pratar om, är om något ett tjejspel. Barbie 2.0! Sluta klaga på att inget görs!" - David Holma

"Jag är väldigt trött på all den här feminismen som jämt och ständigt skall skuldbelägga männen.
”Det är männens fel att det är så få kvinnor på spelutbildningar”
”Det är männens fel att kvinnor inte vågar spela spel online”" - Groppy

Det är visserligen så här de flesta diskussioner på internet fungerar. Det finns alltid troll och det är alltid lättare att slänga ur sig saker som är hårdare än de man kanske hade sagt direkt till någon i verkligheten. Trots detta blir jag både lite upprörd och uppgiven av den här "vi mot dem"-mentaliteten och kan inte låta bli att känna att det är lite som att halka ett steg tillbaka.

Jag står för att jag tror att det är betydligt fler tjejer som spelar spel än man kanske har en uppfattning om. Jag vet själv hur jag lätt kan ta förgivet att det är en man jag möter i ett onlinespel om gamertagen/nicket är manligt eller könsneutralt klingande. En hel del av dessa är dock garanterat kvinnor, och jag tror att den slumpmässiga spelaren lätt kan ta samma sak förgivet om mig när jag spelar under namnet Ariez.

Jag ser lite framför mig hur vi smyger oss in som små ninjor, och när man minst anar det har vi tagit över så gott som halva branschen, både på spelar- och utvecklarsidan. Jag tror definitivt att det går framåt. Frågan är väl mest bara hur lång tid det ska behöva ta, och vilket sätt som hjälper oss mest på traven. Jag tror att det är viktigt att vi inte sitter och tycker synd om oss själva, utan att vi lär oss att våga visa framfötterna även där det kanske inte förväntas av oss. Och det är minst lika viktigt att varken män eller kvinnor ser det som att det är vi mot dem. Det här är något som vi måste göra tillsammans.

DN:s artiklar i serien under veckan:
- Om GoneGaming, podcasten som vill vara en förebild
- Om spelutveckling och rollfigurer med Åsa Roos
- Om speljournalistik med Tove Bengtsson och Susanne Möller

-Elin