En helt vanlig söndag, eller?

Årets varmaste dag, javisst. Det blev sent i går och jag gick lite ofrivilligt upp klockan tio för att jobba i fyra timmar. Lite käk på det, läsa tidningen jättelänge och lite spelande i soffan. Resten av dagen hade jag planerat att ägna åt lite mer spelande, recensionsskrivande, blogginspiration, matinköp och fotbollsmatch. Det blev inte riktigt så.

I går lämnade vi bilen hos ett par vänner och tog taxi hem eftersom vi hade varit trafikfaror på vägen annars. I dag blev det lite halvpanik på Q:s jobb då kylsystemet i serverhallen hade gett upp i värmen, vilket i sin tur höll på att döda servrarna. Det passade faktiskt jättebra att han först kunde ta tåget, hämta bilen och sedan köra direkt till jobbet.

Klockan 18 ringer min telefon och Q börjar samtalet med "Du Elin, du vet när vi gifte oss och du lovade att du skulle älska mig i nöd och lust?". Detta, mina vänner, är oftast ett mycket, mycket dåligt tecken. Och ja, jag talar av egen erfarenhet. Jag har behövt höra det ett antal gånger tidigare.

Q har tydligen lyckats utnyttja en feature i bilen som vi inte hade en aning fanns. Han hade slängt in plånboken och bilnyckeln och tillfälligt stängt dörren. Och tydligen så går bilen automatiskt i lås när man lämnar nyckeln i den. Hoppsan.

Inget att tjafsa om. Jag suckar lite åt att jag måste lägga mina planer åt sidan och gå ut och svettas i värmen, tar med mig extranycklarna och ställer mig och väntar på nästa tåg. Som självklart är 25 minuter försenat. Jag hinner svära lite över Skånetrafiken som besudlar min söndag. Men jag kommer fram till slut och då är det ju nästan ett under att extranycklarna fungerar.

Nu har jag inte så mycket till val utan det är bara att hänga med Q till jobbet för att inspektera servrarna. Tack och lov fungerar kylsystemet som det ska. Nu kanske vi kommer härifrån om bara tjugo minuter eller något. Hahaha.

Lagom till Q har pillat klart med allt börjar det åska och regna som sjutton. Himlen öppnar sig helt och hållet och jag tänker mest på mina stackars nya skor jag har på fötterna. Bilen är parkerad långt, långt bort utanför säkerhetsgränsen. I bakluckan ligger ett paraply. Så klart. Vi bestämmer oss för att vänta i det hopplöst trista rummet utanför serverhallen. Och vi väntar, och vi väntar. Och det regnar, och det åskar. Brandlarmet går tydligen i varenda byggnad på området och när vi märker att det lättar lite, lite bestämmer vi oss för att vi inte har något att förlora. Mina nya skor i händern, slalom mellan vattenpölarna och allt ackompanjerat av alldeles för mycket blixtar.

Klockan är mitten av andra halvlek när vi väl är hemma. Kvällen på min fina söndag, ja, den råkade visst bara försvinna. Men nu är vi i alla fall medvetna om en feature i bilen som vi inte hade någon aning om tidigare.