En vecka kvar – och pressen

Bad Company 2-turneringen närmar sig med stormsteg och i dag är det bara en vecka kvar. Laget är klart och det gör lite ont i hjärtat på mig att vi inte med alla som anmälde sitt intresse kan spela som ett enda stort lag tillsammans. Med tanke på att det är lite pirrigt och att jag lägger press på mig borde jag egentligen inte göra något annat än att äta-spela-sova, äta-spela-sova fram till fredagen, men det kommer tyvärr oundvikligen en hel del andra saker emellan. Det är helt naturligt att känna press men jag gör det definitivt till en större sak än det behöver vara.

Varför?

"Men det gör inget om du kommer sist eller långt ner. Du är ju tjej."

Ovanstående har jag flera gånger fått höra i spelsammanhang, och det tror jag inte att jag är ensam om. Det är säkert aldrig illa menat på något vis, utan jag tror att de som säger det egentligen bara försöker vara vänliga. Men vad de inte inser är att de väcker mina inre demoner till liv.

Uttalandet kommer sig rimligtvis av att det fortfarande i dag, tyvärr, är ganska sällan som någon förväntar sig att en tjej ska komma högt upp i resultatlistan. Och det är just därför som jag aldrig kan nöja mig med en plats långt ner. Istället för att tycka att det är okej att komma sist eller långt ner skäms jag så in i bomben och vill mest bara gå och dö. Ibland skriker jag lite och blir oftast allmänt otrevlig för alla runtomkring mig.

Jag spelar mycket online och har väldigt svårt att komma ifrån pressen jag ständigt lägger på mig själv. Det är en press som säger att jag alltid måste göra bra ifrån mig, inte bara för att det är helt normalt att vilja vinna, utan just eftersom jag ständigt måste bevisa att tjejer kan (och helst också gång på gång äger bakdelen av grabbarna).

Jag förstår var tänket kommer från. Eftersom det i de flesta matcher i onlinespel är fler killar än tjejer som deltar är det självklart helt naturligt att killar de flesta gånger ligger i topp. Men för mig är det trots detta inte okej om någon fortfarande tycker att det är mer normalt och okej att komma sist eller långt ner för att man är tjej. När vi har kommit bort från detta, då kanske jag släpper en del av pressen och slutar ta dagligt onlinespelande på så stort allvar!

Och det är på grund av detta som det både ska bli helt fenomenalt spännande och kul men också riktigt förbaskat skitläskigt att åka till Dice och vara med i den stundande turneringen. Visst, det är bara en skojturnering egentligen, men det gör inte pressen mindre. Precis som jag gör en helt vanlig dag hemma, vad jag än spelar, lägger jag press på mig och måste antagligen åka hem och gråta och känna att jag har svikit mig själv och alla kvinnor som vandrar på jorden om jag placerar mig sist.

Men peppen inför det hela, den blir bara större och större! Snart spricker jag nog.