april « 2010 « Ariez.se

30Apr/1011

Vattnet är min största rädsla

Vi har tidigare gått igenom mitt taskiga förhållande till skräckspel och hur jag gillar dem allra bäst när någon annan håller i handkontrollen. Men faktum är att det inte ens krävs ett ganska läskigt spel för att jag ska tycka att saker och ting blir jobbiga. Det räcker med en stor vattenpöl som man tvingar ner mig i. Där är jag instängd och hjälplös.

Året är 1997 och framför tv:n hemma står ett Nintendo 64 med Super Mario 64 i. Jag är tretton år gammal och det tar inte särskilt lång tid innan jag har tillräckligt många stjärnor för att kunna öppna dörren till vattenbanan. Landskapet är vackert och musiken gudomligt stämningsfull och fin, men längst borta på andra sidan banan sticker en stor elektrisk ål ut sitt huvud från ett hål i väggen. Hjärtat i halsgropen, jag blir stel som en pinne och vet inte riktigt hur jag ska hantera situationen. Och då ska ni veta att jag tretton år senare fortfarande tycker att den där banan är jobbig, trots att jag vet precis vad som kommer att hända och hur ålen kommer att bete sig. Ni kan börja era analyser redan nu om ni vill. Har det något att göra med att jag faktiskt är en ganska dålig simmare på riktigt?

I dag håller jag på och spelar Monster Hunter Tri och plågas varje gång jag måste bege mig ner i vattnet för att jaga monster eller hacka fram koraller av olika slag. Vem vet vad som lurar runt nästa hörn? Vem vet när det plötsligt kommer ett stort sjöodjur och sätter tänderna i mig? Och när det väl händer kan jag inte bara lägga benen på ryggen och springa. Då är jag fast i det där hemska vattnet.

Taggat under: monster hunter tri, super mario 64, vatten 11 Kommentarer

29Apr/107

Vad är det som händer egentligen?

Jag vill ju självklart egentligen att Ariez.se ska uppdateras lite oftare än den faktiskt gör just nu. Jag brukar spana på kalendern i högerkolumnen här för att lägga lite press på mig ibland. Majoriteten av dagarna är i alla fall oftast fulla, men hål där det inte är skrivet något alls på tre dagar känns lite väl mycket. Den senaste tiden har dock inneburit rent fruktansvärt lite spelande, vilket i sin tur för mig leder till tillfälligt bloggkoma. Eller det är vad jag vill skylla på i alla fall.

Det är inte meningen att Ariez.se ska fyllas av traditionella spelrecensioner eller allmänna spelnyheter. Det hittar man på så många andra ställen, både på bloggar och större sidor (men förslagsvis hos Eurogamer.se *wink wink*). Istället är min förhoppning att Ariez.se ska vara något lite lagom småpersonligt som man inte vill byta ut mot vad som helst annat bara sådär huxflux (är det detta som kallas hybris?). Ariez.se ska vara lite lagom spelrelaterad, det är oundvikligt som mitt liv ser ut i dag. Men framför allt vill jag att man ska kunna dra lite på smilbanden när man är här. Jag vill bjuda på mig själv (och på Q, även om det är ofrivilligt från hans sida) samtidigt som jag traskar en balansgång mellan vad som är lagom mycket privat och personligt. Jag vill att Ariez.se ska vara ett utlopp för känslor; här är jag lycklig och förbannad på en och samma gång, och det går jättebra.

Men lika mycket som jag driver och utvecklar sidan till vad den i framtiden blir så är ni som läser en minst lika stor del av det hela. Tveka därför aldrig att hojta till bland kommentarerna om ni har förslag på saker ni vill se eller läsa, eller så kan ni alltid maila (ariez.se@gmail.com) om ni vill. Glöm heller inte att säga till om det finns något som ni verkligen inte vill läsa. Ni är fantastiska allihopa. Om det var jag som startade sidan så är det utan tvekan ni som gör att den lever vidare nu.

Flera kastade upp frågan vad som skulle hända med Ariez.se nu när jag börjar hos Eurogamer. Det är inte meningen att det ska hända något alls eftersom det är två helt skilda saker. Eller jo förresten, min förhoppning är faktiskt att det ska hända ännu mer här. Det är mitt mål och vad jag hoppas på. Och eftersom jag precis har sagt det där nu behöver jag skämmas väldigt mycket om jag bara uppdaterar en gång i veckan under de kommande veckorna nu. Och att skämmas gillar jag ju inte. Så nu kör vi.

Taggat under: ariez.se 7 Kommentarer

26Apr/1022

Så kan det gå

Under en längre tid nu har jag känt att jag aldrig i livet skulle vilja byta bort det här bloggformatet mot något annat. Att kunna skriva precis vad man vill, när man vill, och inte behöva bry sig om deadlines eller vad någon annan kommer att tycka, det är en ynnest, helt fantastiskt och något jag trivs väldigt bra med. Jag har intalat mig att det är min grej, att jag liksom till slut har hittat min korkek att gosa ner mig under efter att ha testat andra format tidigare.

Men så händer det saker ibland.

I dag har Eurogamer öppnat en filial här i Sverige. Och jag råkar visst vara en del av det hela. Så kan det gå. Men häng med vet jag! Det blir nog grymt bra.

Taggat under: eurogamer 22 Kommentarer

25Apr/108

Projekt göra balkongen trevligare

Efter lite höftat mätande med måttband lyckades vi dessutom köpa exakt så många plattor vi behövde. Win.

Taggat under: vardag 8 Kommentarer

22Apr/1010

Reportage från Battlefield-dagen hos Press2play

Ett otroligt kärleksfullt, roligt, och riktigt eminent bra filmklipp som gör mig alldeles varm och glad i hjärtat. Se det nu. Själv susar jag förbi i otroligt djup spelkoncentration vid ett tillfälle:

Taggat under: battlefield, battlefield: bad company 2, bfbc2, dice, press2play 10 Kommentarer

21Apr/105

Mer helg

Okej, okej, jag ska sluta tjata om Battlefield. Helgen tillbringades faktiskt även tillsammans med folk och saker som faktiskt inte alls är Battlefield-relaterade.

Till exempel så åkte vi bil frivilligt mitt i centrala Stockholm så att Q skulle kunna få sitt mochi-behov tillfredsställt.

Vi klappade på hund.

Promenerade med hund.

I soligt och trevligt väder.

Taggat under: vardag 5 Kommentarer

20Apr/1022

Köp ett fantastiskt spel vetja

Vi försöker bli av med GTA: Chinatown Wars, vilket visade sig vara väldigt mycket lättare sagt än gjort då folk uppenbarligen är för dumma för att fatta att det är ett riktigt grymt spel det handlar om. Men ni är ju lite smartare, så det kanske finns någon här som är mer intresserad. In på Tradera i så fall så har ni chans att göra ett finfint klipp!

Taggat under: chinatown wars, grand theft auto, gta 22 Kommentarer

18Apr/1010

Fler bilder från Battlefield-fredagen

Eftersom jag har lite fler bilder på lager tycker jag att vi fortsätter att kika på hur det såg ut i fredags!

Het lampa!

Jason peppar.

Angelica fokuserar.

Goodie bags, om nom!

Receptionen.

Det förbereds för spel.

Peder, vår stabila och pålitliga medic som alltid har en M60 i fickan.

Laget tar en paus mellan någon av matcherna och trycker i sig så mycket godis och cola det bara går under tiden.

En fjärdedel av Dices lag.

Victor Leijonhufvud från Press2play spelar koncentrerat.

Taggat under: battlefield, battlefield: bad company 2, bfbc2, dice 10 Kommentarer

17Apr/1015

Succé i Battlefield-turneringen!

Vilken dag det var i går. Och som jag fortfarande är helt hög och uppe bland molnen och svävar runt på mina känslor och intryck.

Hela eftermiddagen skulle tillbringas på Dices kontor där åtta lag skulle tävla om stor ära och fina priser i Battlefield: Bad Company 2. Mitt första stora mål var att vi var tvungna att slå i alla fall ett lag. Jag hade inte riktigt kunnat leva med att åka därifrån som första förlorare och att folk hade kunnat säga "Ja, men det var ju inget konstigt att tjejlaget kom sist". Vårt lag stod för övrigt så klart för 100 procent av alla kvinnliga deltagare.

Lagbild stulen från Angelica (slå mig om det inte är okej!). Från vänster: Jag (medic/assault), Peder (medic), Jason (assault), Angelica (förstecoach), Sofia (engineer).

Och så satt vi helt plötsligt där bakom varsin skärm och den första matchen skulle dra igång. Vi skulle köra fyra matcher mot Level, Gamereactor och Dice som var i vår grupp, och de två som hade flest kills efter fyra matcher skulle gå vidare till finalgruppen. Jag var förvånansvärt mycket mindre nervös än vad jag hade föreställt mig att jag skulle vara. När matchen hade pågått bara någon minut gick det upp ett ljus som sade "Vänta nu, det här går ju vägen. Vi är med i toppen och fightas om förstaplatsen!" Och visst hängde vi med. När den första matchen var slut och det första laget hade nått 50 kills låg vi tvåa med 45. Vi var dessutom stabila och fortsatte i samma anda med en andraplats i alla fyra matcherna, och med ganska god marginal till trean dessutom.

Peder laddar inför att vi ska börja spela.

Sofia laddar minst lika mycket hon.

Där stod det därmed klart att vi i slutändan skulle placera oss som sämst fyra i hela turneringen eftersom vi nu var klara för finalgruppen. Vilken vinst bara det! Efter ytterligare någon timme hade förlorargruppen spelat sina matcher om placeringarna 5-8 och det var dags för oss att spela tre finalmatcher mot Level7, BFHQ och Gamereactor. De valde tyvärr att ta bort Isla Inocentes som jag gillar väldigt mycket mer än både White Pass och Laguna Presa. Men vi körde på! Själv kan jag tyvärr inte alls skryta med att det gick så himla bra i finalerna. Tyckte att det gick lite trögt, att jag gjorde några klumpiga val och att jag borde ha fått ett antal kills som jag inte fick. Men hur som haver hade det nog ändå krävts ganska mycket mer av oss för att vi skulle kunnat knipa andraplatsen, så vi fick nöja oss med att klå BFHQ i finalen och drog alltså till med en sammanlagd tredjeplats.

Det slutgiltiga resultatet:
1. Level7
2. Gamereactor
3. Xboxflickan
4. BFHQ
5. Dice
6. FZ
7. Level
8. Press2Play

Och från att ha haft som första mål att slå i alla fall ett lag gick vi till att spöa inte mindre än fem lag. Det är inte ett, inte två, inte tre, inte fyra, utan FEM stycken. Och motståndarlagen skulle bara veta att vi dessutom spelade med en spelare som hade spelat spelet online i mindre än en vecka. Det fina resultatet vi drog till med var nog mer än jag någonsin hade kunnat räkna med. Stor succé och enorm lycka!

Se även till att läsa Angelicas fina rapportering från dagen som hon skrev och uppdaterade när hon inte supportade oss mellan matcherna eller stod bakom oss och peppade oss när vi spelade.

Sofia, Peder och Jason, fy fasen vad grymma ni var. Det var en enorm ära att få ha med just er i laget! Och inte nog med att vi gjorde fantastiskt bra ifrån oss, vi hade garanterat roligast av alla. Vi stod troligtvis för störst antal high-fives, kramar och skrik. Ett stort tack går självklart även till Angelica eftersom du lät oss representera ditt lag och trodde på oss. Tack!

Eftersom vi hamnade i samma grupp som Dice passade vi på att försöka få ur Patrick Bach lite inside information om laget, och så misslyckades vi med att dra ur honom hemligheter om spelserien och framtiden.