Färdlektyr inhandlad

Så nu är vi redo att åka iväg och fira påsk. Vänster till Q och höger till mig.

Speltidningar är det tomt på, både på bilden och hemma nuförtiden. Det har hänt något helt enkelt, även om jag har väldigt svårt att sätta fingret på exakt vad det beror på. Jag var en enormt trogen speltidningsprenumerant från början av 90-talet (nej, jag var inte gammal då men lyckades på något vis övertala mina föräldrar till att starta en prenumeration på Nintendo-Magasinet till mig) till någon gång på början av 2000-talet. Och tro mig när jag säger "enormt trogen", jag kunde nog nästan vartenda nummer utantill. Efter det har vi nu senast haft en prenumeration på Level i något år som vi fick nog av och avslutade för bara några månader sedan.

Varför?

Kanske för att jag känner mig matad med spel och spelinformation som det är i vardagen så att det liksom tar emot att betala pengar för ytterligare material. Kanske för att ... ja, jag har lite svårt att sätta fingret på exakt varför som sagt, men faktum kvarstår: det ramlar inte regelbundet in speltidningar till hushållet och det är inget jag akut känner någon saknad av just nu heller.

Jag ser nog dock lite fram emot att det ska vända.