Onlinespelandets vackra sidor
När man pratar om människor man möter i onlinespel är det lätt att fokusera på ohövliga individer, jobbiga pojkar som inte kommit in i målbrottet och skräniga amerikanare med fördomar som inte är av denna värld. Vad som istället oturligt nog ibland hamnar i skymundan är de fantastiska människor man möter som blir något mer än bara en i mängden man skjuter huvudet av lite då och då. Och jag har en hel hög med vänner som jag har mött online på ett blodigt slagfält och som jag i dag aldrig skulle kunna föreställa mig ett liv utan. En av dessa människor är Mitya som vi fick efterlängtat finbesök av i dag.
Han pratar flytande ryska. Snacka om att han får pluspoäng hos mig!
Det började någon gång under vintern 2006 i Gears of War, på tiden då Q och jag fortfarande spelade såna spel tillsammans med folk. Omg. I dag vet jag inte riktigt hur mycket jag skulle behöva muta honom med för att få honom att splitta Gears of War online med mig. Den där Mitya verkade vara en halvskum men väldigt rolig snubbe. Han gissade seriöst på att min ålder var 13, sade "Va?!" i genomsnitt kanske fyra gånger i minuten, fick alla att skratta och han var dödligt farlig med en sniper i näven.
Q är allmänt nallebjörnig och posar med nördig tröja och handkontroll.
Någon dag slängde han ur sig att han borde få komma och hälsa på oss. Vi tänkte något i stil med: "Han verkar ju lite puckad som åker hem till vem som helst bara sådär, men vi är ju inte så himla farliga så det går väl bra".
Resten är väl historia som man brukar säga. Vi har tillsammans provat världens alla glassorter, grubblat på lösningar till livets alla problem och duellerat fingrarna av oss i Guitar Hero. Och han dokumenterade hela vår bröllopsdag i bilder på ett väldigt oersättligt sätt.
Så det kan gå i livet, när allt bara börjar med att man skjuter huvudet av varandra.
Färskaste kommentarerna
Elin on Boo-örhängen i pärlformat
Henke (spelgubben) on Boo-örhängen i pärlformat
Spelarvet on Boo-örhängen i pärlformat
Fredrik / explewd on Silent Hill-frustrationen
Bummi on Boo-örhängen i pärlformat
Linus on Boo-örhängen i pärlformat
Dmitri on Boo-örhängen i pärlformat
Kalender
Kategorier
- Av Elin
- Av Q
- Äventyr för smaklökarna
- Örongodis
- Fail!
- Japan
- Japan i bilder
- Livet som Q
- Spel
- Videobloggish
Länkar
- -STR/+CHA
- 88mph.se
- Anna Knutan
- Annasofiaelin
- Arrelius
- BitGarden
- Bummipower
- Ela
- EmmyZ
- Familjenspel
- Fouchenette
- Gamer-kväll
- Gamingmama
- JvsT
- Lancia
- Megastorm
- Onlajn {Magasinet}
- Pixelviking
- Shredder.se
- Spel-Malmer
- Spelgubben
- Spelkänsla
- Spelpappan
- Speltokig.eu
- T. Rydling
- Talinth
- Xboxflickan
- Xboyz.se
- Yllet
mars 21st, 2010 - 00:00
Han är en frukt.
mars 21st, 2010 - 08:05
Börjar med HS och slutar med radhusboende
mars 21st, 2010 - 09:54
LOL @ er båda. Det där med frukten hade jag nästan glömt!
mars 21st, 2010 - 13:25
Be honom översätta ryskan i BFBC2! ”Tactical advantage” kallar vi det…
mars 21st, 2010 - 14:30
Haha, what! Det hade jag ju helt glömt bort. 13? Hm.
Juste! Jag trodde ju att Q hade någon bror som han försökte lura mig var hans fru. Men jag tänkte ju, neeeeeeej.
Det var en underbar kväll!
Sebastian: De säger ungefär samma som jänkarna, fast på … Ryska!
mars 21st, 2010 - 21:09
Så fint! :)
mars 23rd, 2010 - 12:58
Visst är det underbart! :D Sen händer det ju även att den motsatta tanken slår en, typ ”Fan vad jag hade reducerat antalet idioter i min umgängeskrets om jag aldrig börjat nörda.”
VI MÅSTE FÖR ÖVRIGT SES SNART fi fan!
mars 23rd, 2010 - 14:45
Blizzards påhitt om Dungeon Finder öppnade upp världen mer än någonsin, för inte nog med att man kunde bli ganska klar över att ens egen server var ”the sum of all human shait” -snart visade det sig att alla andra servrar var likadana.
Och ändå inte.
För även om man kan tänkas drunkna i allt detta sociala avskräde finns det lika många som är raka motsatsen. Jag tänker på en tank i Utgarde Keep, som var så extremt nervös att han hen blev överlycklig efter att ha downat ännu en mobb utan en wipe. Jag tänker på en healer som fick mig på bättre tankar med kommentaren ”I can heal, but not a tank made out of paper”. Jag tänker på alla andra underbara ”Oops”-spelare, som istället för att börja ranta om ”noob!” tagit Wow för vad det är – ett spel, ett rolighetsprojekt.
Bästa minnet av alla anonyma internationaler är paladinen, som efter att ha råkat orsaka alla andras wipe på egen hand tog ner Loken, och sen bad om ursäkt för att vi inte fick vara med p ga hens egen inkompetens … yeah, right.
Det finns ens människa bakom varje avatar.
Vi får aldrig glömma bort det online.
mars 23rd, 2010 - 14:57
Mitya: Ja, jag är ganska så säker på att det var 13, om inte ännu mindre!
Yllet: Hahaha, så kan man också se det! Och fi fan hörru, vad gör du utanför landets gränser?!
Joakim: Fantastisk slutsats som det trots allt kan vara lätt att glömma lite ibland!