Onlinespelandets vackra sidor

När man pratar om människor man möter i onlinespel är det lätt att fokusera på ohövliga individer, jobbiga pojkar som inte kommit in i målbrottet och skräniga amerikanare med fördomar som inte är av denna värld. Vad som istället oturligt nog ibland hamnar i skymundan är de fantastiska människor man möter som blir något mer än bara en i mängden man skjuter huvudet av lite då och då. Och jag har en hel hög med vänner som jag har mött online på ett blodigt slagfält och som jag i dag aldrig skulle kunna föreställa mig ett liv utan. En av dessa människor är Mitya som vi fick efterlängtat finbesök av i dag.

Han pratar flytande ryska. Snacka om att han får pluspoäng hos mig!

Det började någon gång under vintern 2006 i Gears of War, på tiden då Q och jag fortfarande spelade såna spel tillsammans med folk. Omg. I dag vet jag inte riktigt hur mycket jag skulle behöva muta honom med för att få honom att splitta Gears of War online med mig. Den där Mitya verkade vara en halvskum men väldigt rolig snubbe. Han gissade seriöst på att min ålder var 13, sade "Va?!" i genomsnitt kanske fyra gånger i minuten, fick alla att skratta och han var dödligt farlig med en sniper i näven.

Q är allmänt nallebjörnig och posar med nördig tröja och handkontroll.

Någon dag slängde han ur sig att han borde få komma och hälsa på oss. Vi tänkte något i stil med: "Han verkar ju lite puckad som åker hem till vem som helst bara sådär, men vi är ju inte så himla farliga så det går väl bra".

Resten är väl historia som man brukar säga. Vi har tillsammans provat världens alla glassorter, grubblat på lösningar till livets alla problem och duellerat fingrarna av oss i Guitar Hero. Och han dokumenterade hela vår bröllopsdag i bilder på ett väldigt oersättligt sätt.

Så det kan gå i livet, när allt bara börjar med att man skjuter huvudet av varandra.