Hur gick det utan kvittot?

Just det, i min lycka att få Battlefield: Bad Company 2 i handen glömde jag nästan helt bort att meddela hur det gick att få ut spelet trots att någon i hushållet (vars namn börjar på Q) hade fått för sig att slänga kvittot. Jag gjorde en snabb uppdatering på Twitter om det men tänkte kanske inte så långt att alla inte läste det där.

Hur som helst.

Det var ingen som suckade åt mig alls och jag behövde inte ens visa legitimation. Snubben i kassan visste till och med nästan vad jag hette. Scary. Detta kan bero på:

1. Att jag handlar där för ofta.
2. Att alldeles för få brudar går dit och handlar spel.
3. Att det är något riktigt konstigt med mig.

Jag vill bestämt hävda att det är nummer två som spökar eftersom jag kanske i genomsnitt är där en gång i kvartalet och eftersom jag inte tycker att jag ser så överdrivet konstig ut.

Annars har jag avnjutit BFBC2 så mycket jag har haft tid och samvete till, och min officiella och slutgiltiga recension lyder ungefär som jag uttryckte mig en sväng i går:

Om det inte var så att jag kunde få lite pengar för spelet skulle jag kunna knäcka min MW2-skiva på mitten här och nu när #BFBC2 är här.

Mycket mer än så är överflödig information tycker jag. I med spelet och börja spela nu hörni!