31Mar/1010

Färdlektyr inhandlad

Så nu är vi redo att åka iväg och fira påsk. Vänster till Q och höger till mig.

Speltidningar är det tomt på, både på bilden och hemma nuförtiden. Det har hänt något helt enkelt, även om jag har väldigt svårt att sätta fingret på exakt vad det beror på. Jag var en enormt trogen speltidningsprenumerant från början av 90-talet (nej, jag var inte gammal då men lyckades på något vis övertala mina föräldrar till att starta en prenumeration på Nintendo-Magasinet till mig) till någon gång på början av 2000-talet. Och tro mig när jag säger "enormt trogen", jag kunde nog nästan vartenda nummer utantill. Efter det har vi nu senast haft en prenumeration på Level i något år som vi fick nog av och avslutade för bara några månader sedan.

Varför?

Kanske för att jag känner mig matad med spel och spelinformation som det är i vardagen så att det liksom tar emot att betala pengar för ytterligare material. Kanske för att ... ja, jag har lite svårt att sätta fingret på exakt varför som sagt, men faktum kvarstår: det ramlar inte regelbundet in speltidningar till hushållet och det är inget jag akut känner någon saknad av just nu heller.

Jag ser nog dock lite fram emot att det ska vända.

30Mar/1010

Följ med mig på BFBC2-turnering hos Dice!

Fredagen den 16:e april ska svenska mästerskapen i Battlefield Bad Company 2 för svenska spelsidor och communities spelas hos Dice i Stockholm, och när jag blev tillfrågad om jag ville vara lagkapten i Team Xboxflickan som ska ställa upp med ett lag gick det ju liksom bara inte att tacka nej. Just nu finns det ett pyttelitet problem bara: varje lag ska bestå av fyra spelare och för tillfället består laget endast av mig själv.

Så hur löser vi detta då? Jo, du som vill vara med och spela med mig och representera Team Xboxflickan ska helt enkelt plita ner lite information om dig själv som du sedan ska skicka iväg via mail innan den 7 april. Alla detaljer om vad som ska skrivas och vart allt ska skickas får ni här. Kom ihåg att du måste ha möjlighet att tillbringa dagen i Stockholm den 16:e april. Klockan 12.30 börjar det roliga!

Vad sjutton är det jag har gett mig in på egentligen? Ja, det kan man verkligen fråga sig. Jag avskyr att spela under press, jag är usel på att spela under press och kommer antagligen att vara ett nervöst nervvrak hela dagen. Men det kan säkerligen bli precis hur kul som helst i alla fall! Först måste vi hur som helst ha ett lag. Anmäl er!

26Mar/102

Dagens tips – en bra matlåda gör en bra dag

Det är soligt ute och trots att det blir en ganska lång dag på jobbet så känns det i magen som att det nog blir en ganska bra dag ändå. För att öka på chanserna bör man se till att ha en bra matlåda, så om allt annat går åt helvete så har i alla fall lunchen varit bra.


Ett yttre som får en att dra på smilbanden och bli lite allmänt glad i hjärtat, check.


För lite ost för att det ska vara perfekt, hey, men man får tillfredsställelse av att det är nyttigt i alla fall. Typ. Och så har man samvete att kompensera med något onyttigt senare. Awesome.

Taggat under: , 2 Kommentarer
25Mar/1016

Några ord om Final Fantasy XIII

Att Final Fantasy 13 äntligen har släppts är ganska stort. Ändå har jag nästan inte nämnt det. De största anledningarna till det är jobb, Bad Company 2 samt det faktum att man måste spela sådär minst 20 timmar Final Fantasy för att egentligen kunna säga något vettigt om det.

Det är många saker som i inledningen av spelet gör att man kan bli rentav chockad. Man får automatiskt fullt liv efter striderna, man har oändligt med magi och man väljer hela tiden bara vad en person i partyt ska göra medan resten slåss automatiskt. Det finns ett överflöd av sparpunkter och om man dör kan man välja retry och börja om några sekunder innan den senaste striden. Men ju längre in i spelet man kommer, desto mer förstår man att det självklart ligger en tanke bakom allt och att det inte enbart handlar om att sänka svårighetsgraden på spelet för att göra det lättillgängligt för folk som spelar ett Final Fantasy för första gången.

För visst är det nog kanske lite mer lättillgängligt än tidigare spel i serien, men utan att det för den skull blir för enkelt. Man dör när man spelar Final Fantasy 13, och visst blir man förbannad när man dör. Men att man helt enkelt bara kan ta retry och försöka på nytt på fienden man just dog på förhindrar i alla fall den värsta sortens ragequit då man samtidigt är sådär farligt nära att slänga ut handkontrollen genom fönstret. Och ärligt talat skulle jag ha svårt att tänka mig något annat. Året är 2010 och jag är numera alldeles för van vid generöst utplacerade checkpoints för att istället kunna njuta av sadistiska japanska idéer som går ut på att plåga spelaren så mycket det bara går.

Jag tycker att seriens nummer 13 är fantastiskt vacker, engagerande, underhållande och något jag hela tiden vill spela bara lite, lite till av. Jag känner dock samtidigt att detta är ett spel som jag aldrig någonsin kommer att spela ytterligare ett varv på, till skillnad från tidigare Final Fantasy-spel som jag gärna spelar om. Jag har lite svårt att sätta fingret på exakt varför jag känner så här, om det är på grund av det väldigt linjära upplägget eller om det bara är något jag känner nu när jag är mitt uppe i spelet. Kommer jag att känna annorlunda om något år?

På soundtracket finns det ett par pärlor som sätter sig i huvudet, men alldeles för många gånger känns det som ren hissmusik som efter ett par minuter får mig att sänka volymen eller tillfälligt ta av mig hörlurarna tills jag kommer fram till en filmsekvens då det händer något som gör det värt att lyssna. Klyscha, javisst, men nog banne mig var det bättre förr, och det gör mig lite ont i hjärtat ibland när jag försöker föreställa mig vilken känsla Final Fantasy 13 hade kunnat få med lite Uematsu-magi i sig.

Final Fantasy 13 osar kvalitet, precis som sina tidigare bröder och systrar, och tycker man om ett bra spel ska man helt enkelt inte missa det här. Så nu går jag och spelar lite till ...

22Mar/105

Erik Hansson pratar hotpants med Per Strömbäck

Erik Hansson på Level7 har gjort en fantastiskt bra intervju med Per Strömbäck som är Dataspelsbranschens talesman. Ämnet är jämlikhet i spelbranschen apropå Dataspelsgalan förra veckan som inleddes med fyra dansande brudar i svarta hotpants.

Sådär på rak arm känns det som att Per inte riktigt vill erkänna att det har gjorts fel någonstans utan istället försöker skylla ifrån sig en del. Det är inget "Jo, vi gjorde ett klumpigt val och det ska inte hända igen" utan det känns mer som "Om man vara fokuserar på folks kläder så tänker man inte långt nog och det blir helt enkelt så eftersom vi bedöms hårdare än andra".

Ur intervjun:

Ni valde att inleda galan med fyra lättklädda tjejer i hotpants som åmade sig mot stolar. Det inslaget har fått en hel del kritik från bland andra Tommy på Vincere vel mori, Elin på Ariez, Åsa på Discordia och Maria på Layers. Kan du förstå kritiken?
- Jag tror inte att ett sådant inslag skulle ha varit kontroversiellt i något annat sammanhang, det var inte mer utmanande än vad som visas som familjeunderhållning i Let’s Dance eller Melodifestivalen eller dansshower på andra galor. Men jag konstaterar att eftersom dataspel har ett slags grabbrykte så bedöms vi hårdare än andra. Det är en viktig insikt.

Gör inte "grabbryktet" det ännu viktigare att tänka igenom även sådana här detaljer och hur det får branschen att framstå?
- Jo, det är ett bagage som gör att dataspel bedöms strängare än andra. Just denna dansgrupp har dansat i betydligt mer vågade dräkter med artister som Charlotte Perelli och Alcazar, men i såna sammanhang är det okontroversiellt.
Vems var beslutet att inleda galan på det viset?
- Det var en del av Las Vegas-temat på galan, flera har varit inblandade i programplaneringen – eventbolaget, kansliet, medverkande artister. Jag kan inte peka på en specifik individ som fattade det beslutet. Sett som en del av temat blir det förstås lättare att motivera inslaget, även om Vegas-shower många gånger är betydligt mer utmanande.

Jag var själv inte på galan och ska därför självklart inte säga för mycket, men även för folk på plats var Las Vegas-kopplingen tydligen ganska långsökt. Jag citerar Deliana hos -STR/+CHA:

Sedan gjorde Christer Engström entre, klädd i en vit elvisdräkt komplett med guldcape. ”Som ni ser har vi Las Vegas-tema” sa han när han stod på scenen. Då förstod jag att tjejerna som dansade tidigare antagligen skulle ha varit en slags Las vegas-referens men den föll platt. När jag tänker Las vegas och kvinnliga dansöser tänker jag fjädrar och paljetter, inte svarta hotpants och läderremmar.

Det gäller att tänka efter före, och när allt kommer till kritan anser jag att det gjordes klumpiga val inför Dataspelsgalan 2010. Läs hela Erik Hanssons fina intervju hos Level7.

20Mar/109

Onlinespelandets vackra sidor

När man pratar om människor man möter i onlinespel är det lätt att fokusera på ohövliga individer, jobbiga pojkar som inte kommit in i målbrottet och skräniga amerikanare med fördomar som inte är av denna värld. Vad som istället oturligt nog ibland hamnar i skymundan är de fantastiska människor man möter som blir något mer än bara en i mängden man skjuter huvudet av lite då och då. Och jag har en hel hög med vänner som jag har mött online på ett blodigt slagfält och som jag i dag aldrig skulle kunna föreställa mig ett liv utan. En av dessa människor är Mitya som vi fick efterlängtat finbesök av i dag.


Han pratar flytande ryska. Snacka om att han får pluspoäng hos mig!

Det började någon gång under vintern 2006 i Gears of War, på tiden då Q och jag fortfarande spelade såna spel tillsammans med folk. Omg. I dag vet jag inte riktigt hur mycket jag skulle behöva muta honom med för att få honom att splitta Gears of War online med mig. Den där Mitya verkade vara en halvskum men väldigt rolig snubbe. Han gissade seriöst på att min ålder var 13, sade "Va?!" i genomsnitt kanske fyra gånger i minuten, fick alla att skratta och han var dödligt farlig med en sniper i näven.


Q är allmänt nallebjörnig och posar med nördig tröja och handkontroll.

Någon dag slängde han ur sig att han borde få komma och hälsa på oss. Vi tänkte något i stil med: "Han verkar ju lite puckad som åker hem till vem som helst bara sådär, men vi är ju inte så himla farliga så det går väl bra".

Resten är väl historia som man brukar säga. Vi har tillsammans provat världens alla glassorter, grubblat på lösningar till livets alla problem och duellerat fingrarna av oss i Guitar Hero. Och han dokumenterade hela vår bröllopsdag i bilder på ett väldigt oersättligt sätt.

Så det kan gå i livet, när allt bara börjar med att man skjuter huvudet av varandra.

19Mar/105

19 mars i bilder

Helt spontant och apropå precis ingenting har jag dokumenterat min fredag i bilder:


07.40 - Går upp och fastnar som vanligt framför datorn det första jag gör. Påminner mig även om att jag verkligen borde städa skrivbordet.


08.00 - Det är visserligen ganska grått ute ...


08.01 - Men termometern påstår att vädret är trivsamt ändå.


08.45 - Den obligatoriska frukosten slinker ner. Jag är så spännande att jag äter precis samma sak dag efter dag, vecka efter vecka. En kopp grönt te, två knäckebröd med makrillfilé i tomatsås på och ett hårdkokt ägg till det. I morse lyxade jag till det med en apelsin också. Läsningen består av den mest fantastiska morgontidningen jag vet.


9.45 - Jag gräver i örhängelådan och tycker att jag måste stila till det när det är fredag, så mina två NES-kassetter blir det. Ett med SMB3 och ett med Mega Man 2, och bilden blev ett väldigt misslyckat försök att få Mega Man-örhänget på bild.


10.00 - De tre F:en. Filt, favoritfåtölj och Final Fantasy XIII.


11.00 - Innan jag ska gå hemifrån hittar jag ett mystiskt igenklistrat kuvert i min ryggsäck.


15.00 - Jobbdagen rullar på ovanligt smidigt och jag hinner smygkika på och avundas folket som utbildar sig till Body Combat-instruktörer nu i helgen. Vid det här laget har tre personer (varav två helt okända) gett mig beröm för mina fina spelörhängen och jag känner mig på allmänt gott humör.


16.00 - Behöver egentligen inte öppna kuvertet men frestas att göra det i alla fall. Haichuu! Den ligger dock fortfarande oöppnad i väskan och väntar ivrigt på nästa blodsockerfall.


19.30 - Världens bästa grabb och min privatchaufför skjutsar hem mig. Strax innan klämde vi varsin kebabtallrik som aldrig riktigt fastnade på bild på grund av alldeles för akut hunger.

Och där har vi det. Nu ska jag spela Bad Company 2 och Final Fantasy XIII tills det är dags att sova. Vem vet, i morgon kanske jag till och med har något vettigt att skriva om!

Taggat under: , 5 Kommentarer
19Mar/102

Blandad fredagskompott

Det blir lite hål här ibland. Speciellt veckor som denna då jag har jobbat baken av mig och fått stressa och skynda för att ens hinna med 20 minuter Final Fantasy XIII om dagen. Inte ens så mycket har jag nog i genomsnitt hunnit i veckan. Men nu är det nästan helg och till veckan räknar jag med att det blir i alla fall pyttelite bättre. Så vad händer här då? Jo, lite Final Fantasy-snack tänkte jag försöka dra till med i helgen. Det ligger ju både i tiden och mig väldigt varmt om hjärtat.

Och sist men verkligen inte minst på den här fredagförmiddagen vill jag passa på att rikta ett enormt grattis till Angelica som i går på Dataspelsgalan kammade hem utmärkelsen årets blogg 2009. När de kvinnliga namnen lyser med sin frånvaro i branschen (läs), är det ändå skönt att veta att vi någonstans tar plats och betyder något ändå (även om det känns extremt onödigt, osmakligt och konstigt valt med tjejer i latexhotpants som ögongodis och underhållning på Dataspelsgalan: läs och läs), och jag längtar efter att få se hur läget är om några år. Och när vi ändå är inne på ämnet får man inte lämna datorn utan att läsa vad Tove Bengtsson skriver apropå God of War 3. Jag är glad över att även om läget är taskigt på sina håll så finns det alltid människor med huvudet på skaft som man kan lita på. Vad vore världen utan er?

13Mar/1012

Bra aktivitetsfördelning

Q sitter klistrad framför Melodifestivalen och jag som inte är riktigt lika exalterad tackar tekniken för att jag kan njuta av Final Fantasy XIII i godan ro i alla fall.

Sida 1 av 212