Kvalitetstid på hög nivå
Q framför PS3:an på liten skärm och jag framför Xboxen på större skärm. Här är det ingen melodifestival så långt ögat når. Det känns lite smådeprimerande att slutet på Bioshock 2 antagligen närmar sig med stormsteg eftersom jag egentligen inte har så mycket annat jag vill spela på innan Battlefield: Bad Company 2 släpps. Min kalender säger att det är 19 dagar kvar i dag (japp, jag kör nedräkning varje dag så klart), vilket självklart är alldeles för länge. Men samtidigt har jag en hel del i schemat innan dess så det kan ju hända att jag överlever väntan utan bestående men. Kanske.
Ändrade planer = bra planer
Precis som alla människor har vi en hel del gamla spel i hyllan som mest ligger och dammar. Och efter en tidigare tid som spelrecensenter har vi dessutom många promoex liggande som vi kanske aldrig hade köpt på egen hand annars. På senare år har jag blivit mindre för att spara på saker och ting. Jag vet att de till slut hamnar nere i förrådet på grund av platsbrist, och hur roligt är det egentligen? Då tycker jag att det känns bättre att någon annan kan få lite glädje av sakerna istället för att de bara dammar igen hemma hos mig. Så egentligen hade jag faktiskt bara tänkt ge bort en hel hög med spel till folk som ville ha.
Men så dök det upp ett initiativ som det inte gick att lämna oberörd.
Det finns en liten kille på 12 år som heter Gustav. Han har cancer och har antagligen redan behövt tillbringa mer tid på sjukhus än vad många av oss kommer att göra under en hel livstid. Han och hans mamma har dessutom fått se hur olika avdelningar skiljer sig väldigt mycket när det kommer till att kunna underhålla barnen (och vuxna). Ett skräckexempel är tydligen CAST-avdelningen (Centrum för Allogen Stamcellstransplantation) på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. 53 procent av alla barntransplantationer i Sverige görs på CAST.
Det fina folket på Blog 'em up har uppmärksammat detta och dragit igång en insamling av allt som på något vis är tv-spelsrelaterat
Vi uppmanar därför alla våra läsare att skicka spel, konsoler, handkontroller – allt ni kan tänka er i Tv-spelsväg – till CAST i Huddinge. Märk paketet ”Tv-spelshjälp”.
Sprid ordet och dela med er av glädje till människor som verkligen behöver det.
Tack!
Skicka era gåvor till:
Britt-Marie Svahn
Verksamhetschef
CAST B 87
Karolinska Universitets Sjukhuset/Huddinge
141 86 StockholmMärk paketet “Tv-spelshjälp”
Så jag och Q tänker packa ner en hel hög spel och en Nintendo DS i en låda och skicka iväg det. Det blir bra. Läs mer om initiativet på Blog 'em up.
Bättre än ingenting
Vi har hunnit ångra cirka 1000 gånger att vi inte behöll vår förra tv när vi köpte en ny sist, även om det inte är förrän nu som den ordentliga paniken börjar infinna sig. Vanligtvis är vi ganska duktiga på att samsas om tv:n och spelen i vardagsrummet. Eller så kanske det bara är jag som är bortskämd och får som jag vill för ofta?
Det är en senare diskussion.
Men nu, mars månad. Battlefield: Bad Company 2 och Final Fantasy XIII. Aj, aj, aj. Q kommer nog visserligen inte att spela Battlefield så mycket men det lär ju jag spela i så många timmar att det räcker och blir över åt oss båda. Och så ska vi båda två ta oss igenom FFXIII varsin gång. Med andra ord kanske vi är klara och kan prata med varandra igen lagom till midsommar eller så. Hmm.
Och så började jag åma och ha mig i går och sa "Tänk om vi hade behållt tv:n. Då hade vi ju kunnat köra Final Fantasy och Battlefield samtidigt (eftersom FFXIII självklart ska spelas på PS3 och Battlefield på Xbox, nåt annat kommer inte på tal!). Snacka om att utnyttja tiden". Vi deppade lite ett tag innan någon av oss lite på skämt langade upp idén om en datorskärm. Och ja, varför inte? Det kanske funkar.

Hur man snabbt blir hatad
1. Starta Battlefield Bad Company 2-demot.
2. Leta upp en bra kompis och en pansarvagn.
3. Fire away och avsluta matchen med 65 kills - 2 deaths respektive 49 kills - 2 deaths.
4. Upprepa i några matcher och invänta sedan hatmeddelanden.
Vi gjorde en helt fantastisk förmiddag i BFBC2-demot i dag med en hel radda fina Battlefield-moments. Vi förlorade inte en enda match och var top squad med grönt i topp precis hela tiden. Bra laget.
Och i dag är det 25 dagar kvar tills den ultimata tillfredsställelsen blir minst 10 gånger så stor. Då står jag och hänger på låset hos Gamestop och hoppas att alla mina trogna squad-medlemmar gör precis samma sak så att vi omedelbart kan bege oss ut i krig tillsammans på riktigt!
Rätten att få vara kvinna i ett spel
Jag har inga problem att spela som man i ett spel som följer en handling. Jag reagerar nästan inte alls när det under en genomspelning av Modern Warfare 2 inte förekommer en endaste människa av kvinnligt kön. Eller jo förresten, man skjuter ju ihjäl några på flygplatsen.
Men i alla fall.
Vad jag gång på gång reagerar på är möjligheten att väldigt sällan kunna ikläda sig rollen som en kvinna i multiplayer, när man kliver bort från handlingen och då allt på sätt och vis bara blir en fristående lek.
Visst förstår jag att det finns en ganska naturlig anledning till att det är som det är. De flesta multiplayerspel handlar på ett eller annat sätt om olika former av krig. I krig i vår värld är majoriteten av deltagarna män. Om hälften skulle vara män och hälften kvinnor skulle säkerligen möjligheten till valet av kvinnlig karaktär finnas i fler spel. Spelvärlden påverkas självklart av den riktiga världen.

Men kolla här:
I det verkliga livet har jag ett val. Om jag vill får jag ansöka om att göra lumpen, gå med i försvaret, åka ut i krig, och så vidare. Nu kanske det visserligen inte alltid går oavsett hur mycket man vill, men jag har ändå alltid ett val att försöka.
I spelens värld finns det oftast inte ens ett val, och vissa utvecklare ska vara förbannat glada att jag spelar deras spel så mycket i alla fall. *mumlar något om Gears of War*
För jo, nog fasen tycker jag att jag borde ha all rätt i världen att spela som en kvinnlig karaktär om jag nu vill det. På samma sätt tycker jag självklart att man ska ha ett alternativ att få spela som man i Me and My Horse 8, Petz Hollywood och Project Runway DS.
Men samtidigt som jag vill vara så bestämd i min åsikt blir jag genast lite mer osäker om vi tar upp spel som på ett vis vill vara lite mer verklighetstrogna. Skulle ett Call of Duty eller ett Battlefield bli alldeles för konstigt med en kvinnlig karaktär i multiplayer? Men så var det det här med valet. Borde jag inte rimligtvis, precis som i det verkliga livet, få ett eget val?
Men vad som nästan är mest intressant med den här frågan är att jag aldrig har hört någon faktiskt ifrågasätta utvecklarna bakom ett spel. Djupgående intervjuer görs alltid innan spelen släpps och reportrarna kan fråga allt om varför de har valt just den nyansen av blå på himlen på den banan till hur många olika vapen man kan ha samtidigt i en ryggsäck på ryggen. Men jag har aldrig varit med om att någon har frågat huruvida man kommer att kunna välja att vara kvinna i multiplayer, och om inte, varför inte då. Det hade varit väldigt intressant att ställa utvecklarna mot väggen och få höra deras egna motiveringar till varför man inte kan välja att vara kvinna i deras spel. Det skulle framför allt vara intressant att veta om det är något som de över huvud taget har övervägt eller om det aldrig ens har funnits på kartan.
Livet utanför konsolvärlden
Genom GamerchiX-forumen på Xbox.com kom jag i morse över en video som gav mig ett par fina skratt. En tjej ger oss tips på hur man fördriver tiden när man har råkat bli avstängd från Xbox Live en tid. Inte för att mina aggressioner har tagit mig riktigt så långt.
Än.
Men i alla fall. Och hur blir det när en inbiten konsolspelare sätter sig framför datorn och ska börja spela? Ja, se nedan:



