Silent Hill-frustrationen

Vi hade väl kanske egentligen tänkt att co-opa något ikväll men på något vänster hamnade vi framför Silent Hill: Shattered Memories till Wii istället. Vi började på det när Xboxen var trasig och i Tyskland och har nog tagit oss i alla fall snart halvvägs in i spelet. Och vi är faktiskt väldigt förtjusta.

I allt förutom en enda liten (men alldeles för stor) detalj.

Då och då fryser hela världen till och befolkas av skrikande små ettriga monster som inte vill annat än krama dig till döds. Man skulle kunna jämföra det med att man får en labyrint framför sig som man ska ta sig igenom med skrikande monster i hasorna.

Låter det frustrerande nog ännu?

Lägg då till att varje gång man blir påhoppad av monstren måste man skaka sönder Wii-kontrollen och armarna för att de ska släppa taget. Och det känns ofta ganska slumpmässigt om de släpper taget eller ej. Efter att ha slitit sig från några monster börjar Harry dessutom halta och röra sig ännu saktare än tidigare, vilket gör det ännu lättare för monstren att få tag på dig. Tja, ungefär så här roligt är det:

Efter att ha dött fem gånger vill man helst bara slå sönder allt man äger och har. Och det är synd, inte bara om sakerna man äger, utan för att vi faktiskt gillar spelet i övrigt.