13Dec/095

Två fina saker från senaste dygnet

Batman: Arkham Asylum 2 och jag blir nästan helt svimfärdigt glad.

Medal of Honor där DICE ska göra multiplayerläget. Halleluja!

13Dec/097

Elin och skräckspel

När det kommer till spel är jag är så fruktansvärt feg att det nästan är roligt. Jag kan se på skräckfilmer utan problem men så fort man sätter en handkontroll i händerna på mig och jag måste ta de där egna kliven i mörkret, då brister det ofta för mig.

Exempel 1:
Jag spelar Batman: Arkham Asylum. Jag har dock inte några som helst problem med just det här spelet eftersom jag vet att något oväntat inte kommer att hända. Sista bossen är avklarad och jag samlar hemligheter. Knappt några fiender någonstans. Och så traskar jag runt oförberedd och en lunatic hoppar på mig bakifrån. Jag skriker rakt ut så att till och med Q blir rädd. Jag citerar: "Ändtarmen höll ju på att släppa taget asså".

Exempel 2:
Jag spelar Project Zero 3, blir skrämd av något och drar i panik bokstavligt talat en filt över huvudet.

Exempel 3:
Q, jag och bror spelar Silent Hill 2. Vid första triangle head skriker både jag och bror rakt ut, och den gången var det ändå Q som höll i handkontrollen.

Ändå fullkomligt ÄLSKAR jag skräckspel och är otroligt fascinerad av genren. För min egen del avnjutes dessa spel dock bäst när någon annan har handkontrollen i händerna. Jag gör gärna tänkandet, vill vara med varenda sekund av spelet, men får jag välja slipper jag helst att styra själv.

Ibland förvånar man dock sig själv med vad man faktiskt klarar av. I mina yngre dar spelade jag och min kära väninna Susanne igenom Silent Hill under ett par nätter. Precis, nätter. Så här i efterhand fattar jag inte riktigt varför vi var så dumma och bara spelade på natten, men är man ung och dum så är man. Vi var tokkära i spelet båda två men ingen ville egentligen spela, så vi satt således och skickade kontrollen mellan varandra. "Nej, nu får du spela lite", "Nu är det nog din tur", och så fortsatte det ända tills eftertexterna rullade. Då var vi två mycket stolta flickor mitt i natten kan jag tala om, men jag har verkligen inget behov av att göra om det.

Nej, nuförtiden stoppar jag handkontrollen i Q:s händer och säger "spela!", så får jag vara med spelet igenom och behöver inte tänka på de fysiska men jag kan dra på mig om jag måste spela själv. Det är bra att ha någon man kan utnyttja.