Battlefield är kärlek

Den här bilden på min tv ger mig rysningar:

Och det är trots att den inte är ackompanjerad av någon som helst episk Battlefield-musik. Och jag har inte alls tagit mig tid att spela betan särskilt mycket. Därför har jag heller inte hunnit bli överöst av och drunknat i några överdrivna wow-känslor. Jag har mest dött väldigt mycket och längtat efter att få spela conquest istället för läget man får spela i betan. Men trots detta lyder tankarna om våren så här: Battlefield: Bad Company 2 kommer att bli helt makalöst fantastiskt. Ingen tvekan om saken.

Betan gav mig dessutom enormt sug efter Battlefield 1943, så det spelade jag i går för första gången på väldigt länge. Jag spelade som en gudinna med ett gevär i handen och mina lyckofanfarer hördes nog ända till grannarna. Det avskalade arkadstuket passar mig som handen i handsken och jag älskar varenda liten millimeter av spelet, bortsett från en endaste grej: bristen på banor. Förutom det är det kärlek och glädje i dess renaste form.

-Elin