Slagborren, vår kära vän

Vi äger ingen slagborr och vi har svårt att få tummen ur ibland. Detta leder till att två stora tavlor har stått på golvet ganska länge. Men nu jäklar i mig! Tack vare lån av borr förra helgen kom hantverkargenerna fram och det har borrats för fulla muggar i betongväggarna här hemma.

Köket är inte längre kritvitt utan två tavlor har fått flytta dit.

På höger sida återfinns jag och Q i pärlplatteformat.

Och på vänster sida min älskade, älskade favorit som jag har plockat på mig i Kyoto och som nu har flyttat från vardagsrummet till köket.

När man träder in i hallen kan man borta i horisonten istället för mig och Q numera se denna vackra skapelse som jag älskar ungefär minst lika mycket som tågtavlan. Väldigt mycket, med andra ord.

One Piece!

När tågtavlan flyttade till köket fick Mononoke-tavlan flytta in i vardagsrummet. På bilden lyckas den se lite ensam och tragisk ut men på riktigt tycker jag att den gör sig väldigt bra.

Läget just nu: dödstrött både psykiskt och fysiskt. Sedan har jag lovat en träningskompis att jag kommer på 75 minuters styrketräning ganska tidigt i morgon. Jag vet inte ens om jag är fullt frisk än, so I might die. Men men, då kan jag dö med gott samvete i alla fall. Nu blir det lite mer Brütal Legend som jag gillar fantastiskt mycket. Det är ingen fullpottare, ingen tia. Jag tycker nog inte ens att det är en nia faktiskt. Men det talar till mig som få andra spel gör och jag tycker väldigt, väldigt mycket om det. Tim Schafer, tack för att du finns.