Trials HD förstör mig
Eller är det mina alldeles för duktiga vänner som förstör mig?
En extrem berg-och-dalbana av känslor är vad det är. Ena stunden sitter jag och vrålar och slår mig så hårt jag kan på benet (jag är rädd om soffan och försöker sikta vid sidan om den) för att få frustrationen ur mig. Fem minuter senare skriker jag rakt ut i ren och skär lycka och gör vinnardansen tätt följd av min supahwoman signature pose.
Det är så min tävlingsinstinkt fungerar. När man på ett så direkt och uppenbart sätt som i Trials jämförs med sina vänner är det svårt att bara lämna en bana med vilket resultat som helst. Om man själv får välja ska man ju ligga i topp. Och om inte i topp så i alla fall ganska högt.
Men helst i topp.
Och här kommer ett litet problem. Eller kanske två till och med:
1. Mina Trials-skills är inte sådär gudalika egentligen.
2. Jag har ett gäng vänner som är GRYMT duktiga.
Den som är bra på logik kan själv göra ekvationen att jag behöver lägga ganska mycket tid på det hela. Plussa på det faktum att jag faktiskt har ganska taskigt tålamod också.
Många, många banor finns det dessutom, och det tar relativt lång, lång tid att sätta en bantid som man är riktigt nöjd med. På ganska många av banorna har jag inte ens hunnit arbeta fram en tid jag är nöjd med eftersom jag har varit fullt upptagen med att pressa andra banor. Man kan sitta i två timmar på samma bana enbart för att ta sig förbi den där sista jobbiga människan som ligger framför en. Och då finns det en massa banor jag fortfarande bara har kört igenom någon eller några få gånger. När man sedan efter två timmar är lyckligast i världen efter att ha hamnat i topp på listan på den där banan, då märker man snart att man har blivit nedputtad på en annan.
Och så fortsätter det. På morgonen när man vaknar har man fått ett "Hihi, jag har gått om dig"-mess, eller så råkar man själv se att man har blivit nedputtad på någon eller några banor. Alltid lite nedslagen till en början, så klart, men desto mer peppad. Då vet man att man inte får någon fritid över den dagen heller. Trials i ett nötskal. Det förstör mig. Och det tar aldrig slut.
Lyckan! :)
Frustrationen! :(
Färskaste kommentarerna
Elin on Boo-örhängen i pärlformat
Henke (spelgubben) on Boo-örhängen i pärlformat
Spelarvet on Boo-örhängen i pärlformat
Fredrik / explewd on Silent Hill-frustrationen
Bummi on Boo-örhängen i pärlformat
Linus on Boo-örhängen i pärlformat
Dmitri on Boo-örhängen i pärlformat
Kalender
Kategorier
- Av Elin
- Av Q
- Äventyr för smaklökarna
- Örongodis
- Fail!
- Japan
- Japan i bilder
- Livet som Q
- Spel
- Videobloggish
Länkar
- -STR/+CHA
- 88mph.se
- Anna Knutan
- Annasofiaelin
- Arrelius
- BitGarden
- Bummipower
- Ela
- EmmyZ
- Familjenspel
- Fouchenette
- Gamer-kväll
- Gamingmama
- JvsT
- Lancia
- Megastorm
- Onlajn {Magasinet}
- Pixelviking
- Shredder.se
- Spel-Malmer
- Spelgubben
- Spelkänsla
- Spelpappan
- Speltokig.eu
- T. Rydling
- Talinth
- Xboxflickan
- Xboyz.se
- Yllet
augusti 24th, 2009 - 03:11
Jag förbannar den dagen jag skaffade det här spelet. Helt otroligt hur spelet kan få en att vilja hoppa ut från balkongen i ena stunden till att ordna party och fira segern med hela trapphuset trots att man inte har pengar till det eller känner folket som bor granne med en.
Det värsta är att hur man än känner sig, så är det så fruktansvärt svårt att lägga ner… kan inte komma ihåg att Flash versionerna var så här enerverande!
augusti 24th, 2009 - 08:22
Haha, eller hur? Jag har också blivit självmordsbenägen och varit nära att hoppa från balkongen ett antal gånger ^_^
augusti 24th, 2009 - 10:28
Hihi, jag kan bara hålla med. Om det är någon tröst så har jag fortfarande svårt att slå dina tider på beginner och easy-banorna. Av någon anledning verkar jag ha lättare att göra bra ifrån mig på medium och hard. Eller så har mina friends bara inte hunnit dit än, eftersom de pressar tider på alla andra banor först.
Just nu känns det toppen, eftersom jag ligger i topp på alla hard-banor. Men samtidigt har jag mycket som måste åtgärdas på beginner, easy och medium. Man får aldrig ro! Jävla Trials.
augusti 24th, 2009 - 11:05
Tommy: Jag har det lite tvärtom. Rise and fall är den enda hard-banan jag har pressat mina tider på, och det är enbart ditt fel! Annars har jag i princip bara hunnit lägga min tid på beginner och easy. Och inte ens där blir man helt klar någon gång. Det kan ju i värsta fall ta så förjäkligt många timmar innan man sätter just den där tiden. Jag behöver gå och bli arbetslös, sömnlös, kompislös, manlös och i princip nästan helt livlös för att Trials ska passa in i mitt liv och för att hinna med.
augusti 31st, 2009 - 02:40
Minns att du hade ruskigt bra tider, precis som många andra vänner. Vet inte hur många gånger man skrikit och gapat för att man hamnade någon hundradel efter någon på vänlistan, och precis som du säger räcker det aldrig med ett försök per bana.
Jag tänkte sätt mig och pressa lite tider någon dag, men för tillfället håller jag mig så långt borta från det här spelet som möjligt då det tar upp på tok för mycket tid. För sätter man sig med det kan man verkligen inte sluta…
augusti 31st, 2009 - 09:18
Eller hur? Frustration! Trials är farligt för det väcker väldigt aggressiva känslor gentemot ens vänner. Jag har lyckats hålla mig borta från spelet i ganska många dagar nu. Det är klart att det kliar i fingrarna och att man hemskt gärna skulle försöka sätta lite bra tider, men samtidigt vet man att det kommer att ta så mycket tid och kraft att göra det.