Trials HD förstör mig

Eller är det mina alldeles för duktiga vänner som förstör mig?

En extrem berg-och-dalbana av känslor är vad det är. Ena stunden sitter jag och vrålar och slår mig så hårt jag kan på benet (jag är rädd om soffan och försöker sikta vid sidan om den) för att få frustrationen ur mig. Fem minuter senare skriker jag rakt ut i ren och skär lycka och gör vinnardansen tätt följd av min supahwoman signature pose.

Det är så min tävlingsinstinkt fungerar. När man på ett så direkt och uppenbart sätt som i Trials jämförs med sina vänner är det svårt att bara lämna en bana med vilket resultat som helst. Om man själv får välja ska man ju ligga i topp. Och om inte i topp så i alla fall ganska högt.

Men helst i topp.

Och här kommer ett litet problem. Eller kanske två till och med:
1. Mina Trials-skills är inte sådär gudalika egentligen.
2. Jag har ett gäng vänner som är GRYMT duktiga.

Den som är bra på logik kan själv göra ekvationen att jag behöver lägga ganska mycket tid på det hela. Plussa på det faktum att jag faktiskt har ganska taskigt tålamod också.

Många, många banor finns det dessutom, och det tar relativt lång, lång tid att sätta en bantid som man är riktigt nöjd med. På ganska många av banorna har jag inte ens hunnit arbeta fram en tid jag är nöjd med eftersom jag har varit fullt upptagen med att pressa andra banor. Man kan sitta i två timmar på samma bana enbart för att ta sig förbi den där sista jobbiga människan som ligger framför en. Och då finns det en massa banor jag fortfarande bara har kört igenom någon eller några få gånger. När man sedan efter två timmar är lyckligast i världen efter att ha hamnat i topp på listan på den där banan, då märker man snart att man har blivit nedputtad på en annan.

Och så fortsätter det. På morgonen när man vaknar har man fått ett "Hihi, jag har gått om dig"-mess, eller så råkar man själv se att man har blivit nedputtad på någon eller några banor. Alltid lite nedslagen till en början, så klart, men desto mer peppad. Då vet man att man inte får någon fritid över den dagen heller. Trials i ett nötskal. Det förstör mig. Och det tar aldrig slut.

Lyckan! :)

Frustrationen! :(