”TA FÖR ER DÅ!”
Nordic Game i Malmö är nu över men strax innan det hela startade publicerade Metro en intervju med Karin Ryding där det pratas om kvinnor i spelbranchen. Karin arbetar på speldesignföretaget Ozma och var även en av initiativtagarna till ett av mina favoritprojekt, SuperMarit.
Själva intervjun är inte alls särskilt märkvärdig. Karin berättar om sitt jobb, den mansdominerade spelvärlden och att hon vill se fler kvinnor i branschen. Hon verkar vara en vettig kvinna och bra representant i branschen.
Nej, det intressanta är istället kommentarerna.
"Jaha, så har feministerna tillslut hittat in i datorspelsvärlden också. Detta är bara för mycket, om ni inte tycker om hur vi män (då jag vägrar kallas pojke bara för att jag har en annan hobby än traditionella "vuxenhobbies") och kvinnor (för det finns kvinnor som spelar datorspel och är mer än nöjda med hur kvinnor och män visualiseras i spelen) tycker ett datorspel ska vara går det alldeles utmärkt att LÅTA BLI att spela i så fall, som ni alltid gjort tidigare."
"Sånna här artiklar är så typiska. Det framstår ALLTID som att männen på något vis stoppar kvinnorna från att arbeta inom den "ärofyllda" branschen som män dominerar. TA FÖR ER DÅ!"
"Om kvinnor inte vill så behöver dom inte. Varför i helvete ska man tvinga in folk i spelbranchen i fall dom inte vill? Det är fan inte synd över huvud taget eftersom folk har gjort sina val."
"Det är bara för kvinnor att ta för sig, men kvinnor är kanske för fina för att stå ut med att bli hånade och bespottade av samhället för att de lägger ned den nivå av engagemang som krävs för att uppnå den nivå av teknisk förfining som krävs för att bli tillräckligt bra för att koda."
"Så fort det råkar vara mer killar/män i något samanhang så ringer jämnstäldhets larmet... Jag i min enfald trodde att folk kan välja sinna yrken själva utan att höra att det måste bli fler män/kvinnor på olika yrken."
Av sammanlagt åtta kommentarer finns det inte en enda positiv. Är det så enkelt som att vi inte vill arbeta i spelbranschen? Och är vi välkomna och är det raka vägen in för oss om vi faktiskt vill? På den sista frågan har Smultron, kvinnlig student som läser projektledning inriktning spel, skrivit ett vettigt inlägg. Läs och förstå hur det ser ut i verkligheten.
Muscle Koushinkyoku
Åh, kära Japan, som jag älskar och saknar dig. Jag har inte ord för det här. Muscle Koushinkyoku, Muscle March är på ingång till WiiWare i Japan. Ta tillbaka proteintillskotten från tjuven! Det här verkar kort sagt helt fantastiskt.
Status 19 maj
Ah, det känns inte så sjukt pjåkigt för tillfället ändå. Jag är uppe tidigt utan problem, solen skiner för fulla muggar över Lund och jag har träningsvärk i hela kroppen. Det är en konst att i vardagen lära sig att slappna av trots att man har mycket att göra, och jag tror faktiskt att jag är en bit på väg.
Den hyfsat läskiga magisteruppsatsen hänger över mig men ångesten omkring den här börjat avta. Deadline den 27 maj. Jag kanske blir klar i tid, kanske inte. I dagsläget vet jag inte, men det känns inte som att det gör något. Jag behöver inte vänta ytterligare en termin utan har möjlighet att lägga fram den i augusti om jag vill. Det känns inte som ett misslyckande på något vis om jag behöver göra det. Tvärtom skulle nog materialet i slutändan se bättre ut.
På spelsidan har jag börjat ta itu med Half-Life 2 på kvällarna. The Orange Box har ju länge stått där i hyllan och blängt på mig, och det känns som att man kanske borde skämmas lite för att inte har spelat spelet. Så nu är jag på ganska god väg. Lite drygt sex timmar in i det och jag känner ungefär så här:
- Jag avskyr när huvudkaraktären inte pratar!
- Det har ett fantastiskt bra flyt. Det är sällan man fastnar någon längre stund, det är sällan svårt att veta vart man ska och man måste använda sin hjärna lite lagom mycket för att tänka då och då.
- Jag lär nog spela igenom Episode 1 och 2 också.
- Men jag skulle antagligen aldrig spela igenom spelet ytterligare en gång, även om jag låter det ligga något år. Nej, omspelningssug känner jag inget alls.
I en perfekt värld hade jag i dag suttit i Malmö på Nordic Game och bara njutit av spännande föreläsningar hela dagen. Så är ju tyvärr inte riktigt fallet. Istället sitter jag bara hemma framför datorn och skriver, med paus för att äta lunch och handla mat. Det får duga för tillfället. Om 18 dagar ska jag ju på semester!
Förlust
Aaargh, det gick inte så skitbra i går ändå och jag behövde gå och lägga mig med en förlust i ryggen. Och det jobbigaste var nog att vi föll ganska så mycket på målsnöret.
Jag och fyra tjejer från Storbritannien spelade bäst av tre matcher mot fem grabbar från Storbritannien. Eftersom jag var den enda utbölingen var jag så klart tvungen att dras med host från Storbritannien. En pytteliten nackdel, även om det fungerade någorlunda okej ändå.
Det blev 2-1 i matcher till killarna men var väldigt jämnt hela vägen. Det var så jämnt och intensivt att jag bara hann med att tänka på att fota resultatet en av gångerna. Men den enda bilden jag har kan ju få representera ungefär hur jämnt det var. Ursäkta den eminenta kvaliteten!

På målsnöret, som sagt. Lite surt. Men jag drog nog ändå mitt strå till stacken. Högst upp i lagets resultatlista varje match och visst, jag gjorde bort mig lite ett par gånger, men i utbyte fick jag ett par riktiga tur-kills så det känns inte som att jag har så mycket att skylla på.
Det var i slutändan mycket trevligt, trots förlust, och jag är hyfsat nöjd med min insats. Det hade varit lite roligt att kunna dra igång något liknande i Sverige men jag undrar om det hade varit möjligt att regelbundet få ihop folk till det på tjejsidan. Rent spontant tycker jag ju att det borde gå på ett eller annat sätt, men samtidigt tänker jag på hur de i Storbritannien var tvungna att dra in mig utifrån. Ska det vara så svårt att samla ihop lite tjejer som vill vara med?
Tjejerna mot killarna
På tal om kvinnor som spelar, kvinnor som spelar i lag och så vidare, så har jag blivit indragen i ett tjejlag för att spela en Gears-match i morgon kväll.
Några tjommar i Storbritannien har i ett par veckor kört en grej på Xbox Live som de kallar för Battle of the Sexes. Detta går ut på att man varje vecka sätter ihop ett killag och ett tjejlag som spelar mot varandra i ett utvalt spel. Det är absolut ingen högprestigetävling utan mest en kul grej, och folk som inte har spelat en match med dem tidigare ges företräde i kommande matcher, även om det på just tjejsidan inte direkt har varit någon konkurrens om platserna.
Nu i helgen är det Gears 2 som gäller. Ikväll spelas en match och inför den ligger tjejerna under med 3-6 mot killarna, men jag ska göra allt för att ta mitt fina lag av damer till seger i morgon. Att det mest är en kul grej spelar ingen roll mitt i en match. Då är det alltid på liv och död, och så står ju min kvinnliga stolthet på spel :)
Soffdiskussion på hög nivå
Så i går satt vi lite halvdöda i soffan strax innan läggdags och började diskutera kvinnor som spelar, tjejlag, kvinnors isolering, manliga idioter och så vidare. Efter ett tag kom vi inte riktigt vidare i diskussionen och Q avslutade den med följande fenomenala citat:
"Kolla här, om ni hade chans att spela bara med tjejer hela tiden skulle ni ju göra det. Hur kul är det att spela med oss liksom? Vi bara skickar bilder på våra könsorgan till er. Och ni bara DELETE, FILE COMPLAINT. Tänk om tjejerna gjorde samma sak och skickade bilder på sina boobs till oss. Fatta vad vi skulle jubla. SEND FRIEND REQUEST."
Sedan var det läggdags.
En dag för historieböckerna
Ballongerna på ytterdörren får mig att le. Födelsedagen har än så länge varit bra och dagen var en sådan där allt bara har fungerat. En bra dag helt enkelt. Med det sagt är det givetiv skönt att komma hem. Elin skulle ha bakat något gott och jag planerade mest mys i soffan. Nyckeln åker in i låset men dörren visar sig vara olåst så jag stegar in. Det första jag ser är en liten unge som tappert kravlar fram i hallen helt solo. Tankeverksamheten slår slint. Barn? Har jag barn? Näää? Shit, gick jag in i fel lägenhet? Kliver ut, kollar namntaggen på dörren. Jodå. Jag bor här. Kollar in igen. Ungen är kvar. Tankeverksamheten går från noll till hundra. Jag smyger in i lägenheten, tar av mig skorna och whooaaaa. Shitload of shoes. Ytterplaggen åker av, jag kliver in och min föredetta kollega och låtsassyster Annika dyker upp, fångar upp sin son (Hoho, pheew. Nära ögat där.) från golvet och ger mig en kram. Sen uppenbarar de sig, en efter en, kollegor och kompisar. Genuin glädje sprider sig från mitt ansikte när jag inser att jag har vänner, yay!
Uppdukat i köket står sedan två hemgjorda prinsesstårtor, kakor och någon form av brödig aptitretare som försvann väldigt fort ^_^ Skämt åsido, Elin (numera känd som Queen Sneaky) hade planerat hela grejen i veckor i smyg. Jag hade verkligen noll koll, nästan så att det hela blir lite sött av mig. Sjukt imponerad av vad min wife har trollat till med. I alla fall, det har blivit prinsesstårta till middag igår, till frukost idag och kvällsmat med. Jag menar, jag sket i princip grädde imorse. Woo!

-Q
Double XP weekend i Gears 2
Woho, denna helg behöver man inte själv planera sina aktiviteter för den lilla lediga tid det kommer att bli. Det är ju double XP weekend i Gears 2 på gång. Nice, då var det bestämt.
It’s a war!
Ah, Counter-Strike, världen där en liten snöboll på nolltid börjar rulla och snart utlöser en hel lavin. Lång historia kort. Min fantastiska vän Lancia skriver ett kort inlägg på sin privata blogg och uttrycker lite missnöje angående en ny tjejklan. Klanens manager Shades tar åt sig något enormt och löper kort sagt amok. Debatten är igång. Rakaka är inte sena med att snappa upp det hela och nu på morgonen pryder Lancia och Shades Rakakas framsida i ren och skär Aftonbladet-stil. Överdrivet, någon?
Jag vill säga att det är nobelt av Shades att stå för att han arbetar för att stödja kvinnor som spelar, även om han nog låter det gå lite långt och blir lite väl naiv. I alla fall när det inte är första gången han plockar på sig ett tjejlag, och när det tidigare inte har fungerat. Jag hoppas för Shades skull, och för min egen och alla andra tjejers skull, att laget lyckas hålla ihop och prestera något. Annars har du verkligen varit ute på både hal is och djupt vatten Shades, när du har blåst upp saker och ting till den här storleken.
Jag tycker att det är idiotiskt av Shades att framställa sig själv som någon gud för tjejgaming och få Lancia att framstå som ett hot för det hela. Faktum är att jag vet få tjejer som är så bra och starka förebilder för andra tjejer inom spelvärlden som just Lancia. Hon har i många år själv spelat, uppmärksammat och skrivit om tjejer som spelar, och hon har nu i ett par år arbetat i en framstående roll för oändligt stora Fragbite, där hon skriver, reser världen runt på spelevenemang, är en ypperlig förebild för andra tjejer och bidrar antagligen med mer än Shades någonsin kommer ha möjlighet göra.
Men som hela den här CS-cirkusen ser ut och har utvecklats är det tyvärr inte konstigt att det kommer negativa röster, även från kvinnor, när ett nytt tjejlag uppmärksammas i medierna. Och det har verkligen inget med avundsjuka att göra, vilket många alltid tycker om att påstå för att de inte har några bättre argument. Vi vet hur den bittra sanningen ser ut och vi är ganska trötta på det här ryktet som många nystartade tjejlag ändå ger oss. Det är vida känt att det i regel ser ut så här:
1. Lag X startas.
2. Lag X uppmärksammas i nyheter (gärna med bilder).
3. En spelare välger att hoppa av Lag X.
4. Lag X lägger ner (en månad får nästan anses vara lång livslängd).
Det här går ut över oss som har spel som absolut största intresse och som försöker ta spelandet seriöst. Efter ett tag blir det liksom svårt att bara stå vid sidan och le och heja på de här lagen. Förändring, tack. Mer passion. Mer prestation. Mer hjärta. Det här håller inte i längden.
Undrar om världen skulle vara lite fredligare om alla spelade Xbox?
Läsning hos minst lika fantastiska Yllet rekommenderas också.



