Med världen under ens fötter

Det är kolsvart i huset. Inte en lampa är tänd, ingen musik från Guitar Hero eller Rock Band hörs vilket bara kan betyda en sak och det är Gears of War. Jag tappade gnistan på grund av buggnästet spelet visade sig utgöra men Elin har tydligen aldrig tappat spelglädjen. Hmm. Morsar lite snabbt och stegar in i badrummet för att slå mig ner på toaletten. En annan behöver andas ut ett tag.

Att springa är inte nödvändigtvis det bästa som finns. Jag kallar inte mig själv löpare, trots mina regelbundna rundor eller min typiska utstyrsel. Jag är helt enkelt inte tillräckligt bra för att vara en av dem som man, ni vet, ser på stan springa med huvudet högt och med stabila löparsteg.

Flåset gör sig ständigt påmint, hållet som sätter sig i sidan väntar alltid runt nästa hörn och benen hatar mig för att jag tvunget ska plåga dem de där 40 minuterna det tar att springa de 7 kilometerna. Men det finns en viss charm i att aldrig ge upp. Att efter de tio minuters inledande löpningen inse att de resterande 30 minuterna kommer att bli ett helvete på asfalt men gilla läget och ge f*n i att ge upp. Få är gångerna man bara kan koppla bort allt och springa, bara bli ett med sin omgivning och sväva fram. Ännu mer så när pollenallergin gör sig påmind i form av astma. Jag fuskade lite med medicinen i början - låt oss säga att det inte händer igen ^_^

Det finns dock stunder som gör den hårda mödan värd det. I min kalender hemma är jag noga med att peta ner tider för att se eventuella förbättringar, och de finns där. När vi pratar hundradelar är de generellt sett inte speciellt stora, men för mig blir de enorma. Inledningsvis sprang jag sträckan på 44 minuter. Sakta men säkert skalas hundradelar av, för att sedan gå på 43 minuter, 42, 41, 40, 39 och nu 38.

Och jag fortsätter att skala ned hundradelarna. 38,31 minuter är det senaste. Så medan löpningen i sig kanske inte är det mest fantastiska, finns det inget som slår känslan av att man som individ blir bättre, blir strået vassare och att man vet att man kan bli bättre ändå.

Petter, ovan runda är dedikerad till dig. När du med dina två ben är på språng kommer du alltid att vara min hjälte och inspiration.