It’s a war!

Ah, Counter-Strike, världen där en liten snöboll på nolltid börjar rulla och snart utlöser en hel lavin. Lång historia kort. Min fantastiska vän Lancia skriver ett kort inlägg på sin privata blogg och uttrycker lite missnöje angående en ny tjejklan. Klanens manager Shades tar åt sig något enormt och löper kort sagt amok. Debatten är igång. Rakaka är inte sena med att snappa upp det hela och nu på morgonen pryder Lancia och Shades Rakakas framsida i ren och skär Aftonbladet-stil. Överdrivet, någon?

Jag vill säga att det är nobelt av Shades att stå för att han arbetar för att stödja kvinnor som spelar, även om han nog låter det gå lite långt och blir lite väl naiv. I alla fall när det inte är första gången han plockar på sig ett tjejlag, och när det tidigare inte har fungerat. Jag hoppas för Shades skull, och för min egen och alla andra tjejers skull, att laget lyckas hålla ihop och prestera något. Annars har du verkligen varit ute på både hal is och djupt vatten Shades, när du har blåst upp saker och ting till den här storleken.

Jag tycker att det är idiotiskt av Shades att framställa sig själv som någon gud för tjejgaming och få Lancia att framstå som ett hot för det hela. Faktum är att jag vet få tjejer som är så bra och starka förebilder för andra tjejer inom spelvärlden som just Lancia. Hon har i många år själv spelat, uppmärksammat och skrivit om tjejer som spelar, och hon har nu i ett par år arbetat i en framstående roll för oändligt stora Fragbite, där hon skriver, reser världen runt på spelevenemang, är en ypperlig förebild för andra tjejer och bidrar antagligen med mer än Shades någonsin kommer ha möjlighet göra.

Men som hela den här CS-cirkusen ser ut och har utvecklats är det tyvärr inte konstigt att det kommer negativa röster, även från kvinnor, när ett nytt tjejlag uppmärksammas i medierna. Och det har verkligen inget med avundsjuka att göra, vilket många alltid tycker om att påstå för att de inte har några bättre argument. Vi vet hur den bittra sanningen ser ut och vi är ganska trötta på det här ryktet som många nystartade tjejlag ändå ger oss. Det är vida känt att det i regel ser ut så här:

1. Lag X startas.
2. Lag X uppmärksammas i nyheter (gärna med bilder).
3. En spelare välger att hoppa av Lag X.
4. Lag X lägger ner (en månad får nästan anses vara lång livslängd).

Det här går ut över oss som har spel som absolut största intresse och som försöker ta spelandet seriöst. Efter ett tag blir det liksom svårt att bara stå vid sidan och le och heja på de här lagen. Förändring, tack. Mer passion. Mer prestation. Mer hjärta. Det här håller inte i längden.

Undrar om världen skulle vara lite fredligare om alla spelade Xbox?

Läsning hos minst lika fantastiska Yllet rekommenderas också.