Smutsig stänkare till maten

"Det där är hembränt, Quincy" säger den finska ekonomichefen på mjuk finlandssvenska och ler brett. Jag spelar med och svarar "Det kan jag behöva." medan jag greppar den mörka saften som står bredvid vad som ser ut att vara apelsinjuice. Dryga dygnet senare är vi alltså tillbaka på kyrkogårdsrestaurangen. Skulle jag äta här igen ville jag åtminstone ha saft varav jag greppade efter saftkannan. Stämningen är god och vårt sällskap blev utökat under gårdagskvällen med några fler personer, flera av dem ont anande om att de kommer att få sina fotknölar avsågade under eftermiddagsmötet, där projektet stod i fokus. Maten ifråga såg för en gångs skull inte ut till att vara uppskrapad från vägen och med den tomma magen i åtanke skulle det bli gott med mat och något sött att dricka.

En liten sak bara. Det var inte saft. Det var faktiskt hembränt.

Jag pratade om uppfostran igår, och den står sig även idag. Det var bara till att dricka upp den brutala blandning som smakade lika delar avslagen öl och vin. På tom mage spred sig alkoholen snabbt och plötsligt fick jag problem med att fokusera blicken ordentligt. Många tankar var genom huvudet när man sitter med arbetskollegor och chefer vid ett matbord på en vanlig arbetsdag och man börjar känna sig påverkad. En av dem är "skit också." :) Med det sagt gick lunchen bra, men det kändes som en lite vinnare värd att dokumentera.

Har äntligen kommit hem, sjunkit ner i soffan med Elin och cruisar runt med en P90 i COD4. På återseende, fuckers!