Rosa är det nya svarta

Om någon var värd en ny mobiltelefon så var det banne mig jag. Okej, min pappa ligger nog ganska bra till på listan också. Kanske före mig till och med men oavsett så kvalificerar jag mig verkligen till skaran av folk som är värda en ny lur.

Problemet är mest att jag är så snål och att det finns tusen fler saker jag hellre lägger pengar på än en ny telefon. Men så går det lite långt till slut. Jag har haft min telefon i nästan fyra år nu, och visst känner jag att jag behöver skämmas lite ibland när jag måste dra fram den. Innerst inne är jag ju ganska så mycket en tekniknörd. Om än en snål sådan. På senare tid har det blivit lite problem med att nå mig på den också. På något slumpmässigt vis skickar den ibland folk direkt till telefonsvararen och jag har ingen aning om att någon har försökt att nå mig. Häromdagen började bägaren rinna över lite smått och jag började sakta men säkert vänja mig lite vid tanken att lägga pengar på en ny telefon.

I dag var det dags.

Det hela kan sammanfattas med att jag är lyckligast i världen, att rosa är det nya svarta och att Q har dåligt inflytande på mig och gör att jag köper saker som är dyrare än jag egentligen föredrar. Men det sista spelar ingen roll. För jag har en rosa telefon och svävar på små moln. Och snacka om att jag är värd det.