Ibland blir man för förbannad
För drygt tre år sedan började Malmö Stadsbibliotek som första bibliotek i landet att låna ut tv-spel till allmänheten. I dag läser jag i Sydsvenskan att man tills vidare måste sluta låna ut spelen. Varför? På grund av idioter som stjäl och förstör för andra så klart. Uppåt 100 nya spel påstås ha stulits och Sydsvenskan menar att detta motsvarar cirka 100 000 kronor för biblioteket med ett genomsnittligt inköpspris på 1 000 kronor för varje spel. Dyrt.
Men hur som helst.
Det här är tragiskt på så många olika sätt. Malmö Stadsbibliotek tog ett stort steg för hela mänskligheten och spelbranschen när de drog igång sin satsning för dryga tre år sedan. Tv-spel är banne mig inte någon billig hobby, och att ge folk möjligheten att låna spel på biblioteket bidrar med spelmöjligheter för många som aldrig hade kunnat ta del av spelkulturen på samma sätt annars.
Det är dessutom ingen liten satsning som biblioteket har gjort.
I samband med starten av satsningen träffade jag och Q Per Mattsson, en av de ansvariga för projektet. En riktig eldsjäl som talade sig varm om spel och vilka möjligheter det fanns för biblioteket. Han berättade dessutom om sin önskan att satsningen skulle främja och locka fram fler kvinnliga spelare, och han hade idéer om spelrelaterade workshops och seminarier för tjejer. Om det har blivit någon workshop eller något seminarium vet jag inte, men oavsett så vill jag ändå berömma honom för att ambitionen finns där.
Stölden av spel påverkar inte bara Malmö Stadsbiblioteks ekonomiska situation. Det blir ett bakslag för hela spelbranschen och spelkulturen när man sätter käppar i hjulen för en pionjär som Malmö Stadsbibliotek.
Lämna tillbaka spelen och skaffa er ett jobb, jävla idioter.
Nu kör vi igen
Lite träning för hjärnan i form av pussel är aldrig dumt och den här gången är det Gundam som står för underhållningen. Riktigt hett motiv, måste jag få säga, även om jag själv inte är någon Gundam-fantast.

Borta bra men hemma bäst
Visst är det ofta så. Hur fantastiskt vi än har haft det över påsken så kändes det väldigt skönt att få komma hem och känna doften av sin egen bostad. Som en referens som antagligen bara fru Knut kommer att förstå tycker vi att den luktar lite Eslöv om man inte har varit här på ett tag. Jag sov som en tre ton tung stock i natt och hade väldiga problem med att ta mig upp ut sängen i morse. Men ingen tid till rast och ro ändå. Har väldigt mycket att ta igen nu eftersom jag tog lite ledigt över påsken, och om någon timme hoppar jag, Picross DS och en massa papper på tåget till Stockholm. Kommer hem redan i morgon så det blir en väldans snabb visit. Mycket fläng hit och dit med andra ord. Är det inte helg snart?
Ett vitt paradis
Sent torsdagskväll kom Elin och jag fram till stugan i Sälen. Vi stannar här i en vecka och beväpnad med ett par skidor, stavar och pjäxor gör vi backarna osäkra. Åtminstone jag. Jag är livsfarlig i backen och det är ett mindre mirakel att ingen har kommit till skada, framför allt i puckelpistarna. Jag låter ungefär såhär: "AAAaaaaAAAAAaaaAHAHAHAHAHAHAAAAAAAAHH----". Skrattet mitt i kommer ifrån att jag tror att jag har koll på läget men så visar det sig sällan vara.
Vi bjuder på lite pix.

Det kan vara lite ont om platser vid t.ex. Tandådalen. Finns det inga parkeringsplatser gör man sin egen. Volvon blockade två bilar rätt elegant ;)
Min wife känner ni igen, no?
Blatte utan patte. (nödrim.se)
Jag gillar hur min mössa är pointy. Cornerstone-mössa ftw!
Wifey med morsa.
Skönt jobb, va? Han hade inte mycket utrymme att röra sig på.
Träffa helgalna Jörgen. Hunden heter nog inte det men den såg ut som en som hette Jörgen. Skitball var den, helt i extas av att få springa runt i snön.
Är tuppkam the new black? Var gick vi fel, liksom? =/
En Q på skidor och träd är en grymt spännande kombination.
Den respektingivande Väggen.
Eh, snö.
Trysil, Norge. Yllet, vi stod och vinkade. Såg du?
Det är mycket nu
Fram och tillbaka, hit och dit och ingenstans. Om bara en dryg vecka, dagen efter vår hemkomst från Sälen ska jag plötsligt ut och åka igen. Jag ska till huvudstaden för att slåss om lite jobb är det tänkt. Hej och hå.
Wii byter rum
I ett försök att använda vår Wii lite mer har vi låtit den flytta in i sovrummet. Lite Donkey Kong Country och Secret of Mana innan man somnar på kvällen. Ja, det blir nog inte så dumt det här.

Typiskt män att alltid slarva bort saker
Q har självklart ingen aning var hans termobyxor är. Han har använt dem en gång, när vi var i Sälen sist för tre år sedan eller vad det blir. Och nu påstår han att de är spårlöst försvunna. Slöseri med pengar och jordens resurser, javisst!
Själv sitter jag instängd framför datorn i dag. Ska försöka få lite spänning i vardagen sen också genom att starta en tvättmaskin. Har deadline på tisdag nästa vecka men eftersom vi åker bort på torsdag måste jag försöka ha allt klart till i morgon kväll. Måste nog få säga att det under omständigheterna går ganska bra ändå. Min allra bästa vän i arbetet är Svenskt Språkbruk - Ordbok över konstruktioner och fraser. Fantastiskt rolig och nyttig att slå i och skulle jag behöva ta med mig endast ett lexikon till en öde ö skulle detta antagligen gå före alla tvåspråkiga, enspråkiga, utländska, svenska, ja alla lexikon jag kan tänka mig. Svenskt Språkbruk har en fin hedersplats på mitt röriga skrivbord. Genier i arbete har väl förresten aldrig haft städade skrivbord?

Mat och spel och spel och mat
Helgen har verkligen gått i spelens och matens tecken. Q och jag har ätit som monster och skulle antagligen behöva banta i veckor framöver. Osis att påsken är på intåg, för alla vet ju vad det innebär. Ett överflöd av mat och godis så klart. Men förutom att ha ätit så har vi även suttit instängda framför tv:n och plöjt en massa spel för fyra deltagare.
Vi hade oftast balkongdörren öppen så vi fick faktiskt lite frisk luft också. Ingen behöver vara orolig!
Vi drog några matcher i bland annat Scene it, Halo 3 och Bomberman, men det som vi lade allra flest timmar på var faktiskt Uno Rush. Jag har berömt det tidigare och det tål verkligen att göras återigen. Uno Rush är ett fantastiskt roligt spel, och lokalt med fyra spelare på samma tv är det ett utomordentligt trevligt partyspel som kan frambringa mycket hysteri och skrik. Precis som man vill att det ska vara med andra ord.
De flesta som aldrig har spelat det brukar dock inte vara sådär överdrivet sugna på det, och det var likadant den här gången. Men Q stod för övertalandet av gästerna och sedan slutade det med att vi satt där, timme efter timme. Till och med efter att jag och Q hade gått och lagt oss kunde jag höra de där ploppande Uno-ljuden från vardagsrummet.
Beroendeframkallande.

-Elin
High-five?!
Based on a true story: Elin ser sig nöjt omkring, tar ett djupt undantag och kompletterar med kommentaren "Mhmm, jag älskar lukten av bajs!".
Det är sol i Lund (tshirtväder, woho!) och inför helgens gäster var jag och Elin ute och handlade mat imorse. Det luktade rent ut sagt skit utomhus (bönderna är on fire med sitt gödsel och lukten sprider sig) men Elin fann mest det hela "mysigt", varav kommentaren ovan. Based on a true story, indeed.
Min sötnos är fascinerande. Häromdagen åt vi en Magnus Special (inbakad kebabpizza med stark sås) från Avesta och medan jag lojt satt och tuggade i mig lägger Elin fram hennes senaste tenta. Ett VG står stämplat med röda bokstäver men hon verkar lika sur för det. Jag fattar ingenting. "Alltså det är samma nivå som ett mellanstadieprov" säger hon mindre upprört och gestikulerar mot pappret. På min tid blev man glad för toppbetyget. Jag bläddrar igenom provet och hittar följande fråga:
"En huvudlinje i Anna Mauranens analys är synen på de studerande texterna som manifestationer av 'akademisk retorik'. Vad innebär 'akademisk retorik' i detta sammanhang, och hur manifesteras den på referensbindningens område? Ge exempel på framgångsrika och mindre framgångsrika retoriska strategier."
- Jag fattade uppriktigt sagt ingenting. Och hon gnäller. Jag kommer aldrig att förstå mig på akademiker.
Så jag och kollegan Franko (med wife) var och såg på Alien vs. Monsters. Halvsöt film för övrigt. Förutom oss tre var det väl tio stycken till, varav en av oss var under 15. Jag kan tänka mig att medelåldern var runt 27-28. Eh? Jag tror att alla kids var inne och såg Fast and Furious. Nåja. Den som satt bredvid mig var säkerligen i min ålder, hade flickvän, och för varje moment i filmen som var "häftigt" gjorde de high-five. Är det något nytt eller? Ska man gå runt och göra high-fives igen? Min armbåge höll på att göra en high-five med hans pannben efter att han hade gjort det femtioelva gånger men uppfostran fick det bättre av mig och allt förblev någorlunda fridfullt i biolokalen.
Vi borde få besök om några minuter så jag ska röra på fläsket och försöka se någorlunda respektabel ut. Tjo!



