Mat och spel och spel och mat
Helgen har verkligen gått i spelens och matens tecken. Q och jag har ätit som monster och skulle antagligen behöva banta i veckor framöver. Osis att påsken är på intåg, för alla vet ju vad det innebär. Ett överflöd av mat och godis så klart. Men förutom att ha ätit så har vi även suttit instängda framför tv:n och plöjt en massa spel för fyra deltagare.
Vi hade oftast balkongdörren öppen så vi fick faktiskt lite frisk luft också. Ingen behöver vara orolig!
Vi drog några matcher i bland annat Scene it, Halo 3 och Bomberman, men det som vi lade allra flest timmar på var faktiskt Uno Rush. Jag har berömt det tidigare och det tål verkligen att göras återigen. Uno Rush är ett fantastiskt roligt spel, och lokalt med fyra spelare på samma tv är det ett utomordentligt trevligt partyspel som kan frambringa mycket hysteri och skrik. Precis som man vill att det ska vara med andra ord.
De flesta som aldrig har spelat det brukar dock inte vara sådär överdrivet sugna på det, och det var likadant den här gången. Men Q stod för övertalandet av gästerna och sedan slutade det med att vi satt där, timme efter timme. Till och med efter att jag och Q hade gått och lagt oss kunde jag höra de där ploppande Uno-ljuden från vardagsrummet.
Beroendeframkallande.

-Elin




april 7th, 2009 - 13:25
Men vadå, man ser ju varandras kort? hur spännande kna det vara?
Har jag missat nåt?
april 7th, 2009 - 13:39
Hur spännande som helst! Det här är inte riktigt som vanliga Uno. Huvudingrediensen är fart och man har bara någon sekund på sig att lägga varje gång det är ens tur. Det handlar om att försöka hålla koll på motståndarnas kort också för att kunna spela strategiskt men oftast har man fullt sjå att hålla koll på bara sina egna kort.
april 8th, 2009 - 20:28
Ahaa! Jag fattar!