En helt vanlig kväll i Skurup

Gårdagen slutade verkligen inte som vi hade tänkt oss. Efter en trevlig kväll hemma hos Petter och Lisa skulle vi åka hem med det sista tåget som kunde frakta oss ända hem. Det slutade med att vi satt på perrongen utan jackor och frös baken av oss medan vi tog hand om en halvt medvetslös och nerknarkad sjuttonåring medan vårt tåg rullade iväg och våra 100 kronor i tågbiljetter forsade ut i sjön. Vi ringde 112 men efter en halvtimme hade polisen fortfarande inte kommit. Istället anlände grabbens storasyster som inte hade en tanke på att säga tack. Istället fick Quincy ett "VEM TROR DU ATT DU RINGER?!" när han stod med telefonen i örat, vilket betydde ungefär "Om du ringer polisen ska jag döda dig!".

Välkommen till Skurup. Det påminner lite om mina egna hemtrakter, men om Kil är där grisarna kör bil är det nog om möjligt ännu värre i Skurup. Typ inavlade grisar.

Killens två kompisar var dock fina människor, om än dock lite i panik, och det gulligaste var när Q kollade pulsen på den till synes medvetslösa grabben och den tårögda tonårstjejen tittade upp på honom och på fullt allvar sa: "Är du läkare?".