Visdomsord av Paolo Roberto
"Alla GI-profeter kan högaktningsfullt dra åt helvete, de har fuckat upp svenskarnas uppfattning om mat! Livet blir värdelöst om man inte får äta pasta. Och för övrigt är hjärnan en av kroppens största konsumenter av kolhydrater, så man blir smal men dum i huvudet. Helvetet - och då ska man komma ihåg att mitt katolska helvete är mycket värre än ert - är en plats där man får leva i tusen år bara på quinoa!"
När vi blev ägda av ett familjespel
Vi hade Dimman och Madde här i går för en kväll i spelens tecken. Vi började med lite Guitar Hero, som jag dock har tröttnat i princip helt och hållet på. Har inte ens klarat karriärläget i GH3 ännu och har ingen motivation över huvud taget till att göra det heller. Dimman och jag vann 50/50 av våra dueller mot varandra och kunde därför fortsätta vara vänner även resten av kvällen. Med värkande fingrar tröstade vi oss med vad som smakar ungefär som världens mest kaloririka kladdkaka.

Sedan skulle vi köra en kamp mellan fyra hjärnor i Buzz tänkte vi. Q hade förberett det hela och köpt paketet med tv-spelsfrågor för 45 kronor i Playstation Store. Nu skulle den riktiga mästaren koras. När vi hoppar in i spelet och ska börja spela hittar vi inte frågorna och börjar genast ifrågasätta vår intelligens. Hur svårt kan det vara liksom? Vi försöker googla till oss hjälp men kommer ingen vart. Det går till och med så långt att vi läser instruktionsboken.
Okej, något kan ju ha blivit knäppt vid installationen, så vi laddar ner det en gång till och installerar det igen. Samma problem, och ungefär här börjar vi känna oss lurade på våra 45 kronor. Quincy börjar prata om att han ska ringa till Plus och ser framför sig hur Sverker Olofsson kommer att kasta Buzz-kontrollerna i soptunnan i slutet av programmet.

Mr. D
Skam den som ger sig. Några timmar senare laddar vi ner det igen för att testa en allra sista gång. Nej, lika dött. Denna gång är vi lite smartare och kommer på att det kanske vore en idé att googla på svenska istället för engelska. Det tar några minuter och sen får vi höra "Hörni, jag tror jag har något här", från soffan och Quincy. Och visst hade han något.
Vi går ut till systeminställningarna i PS3:an och ändrar språk från engelska till svenska och startar sedan spelet för att testa igen. Och visst fasen ligger frågorna där då. Det visar sig helt enkelt att frågorna är på svenska, och då visas de inte i spelet så länge som inte systeminställningarna i konsolen också är inställda på svenska. Efter en spelomgång var klockan sedan så mycket och vi var alla så tröttna att vi fick nöja oss där.
En hel jäkla kväll tog det för fyra vuxna människor att få igång ett nedladdat paket för ett familjespel. Är det verkligen så självklart att man har språket inställt på svenska i systeminställningarna?

Q som vinnare i den avslutande matchen, men det låg en del tur bakom vinsten skulle jag vilja säga ...
Mixerlycka
Vi har fått en ny familjemedlem i form av en mixer. Det var på tiden, och Q är lyckligare än någonsin nu när han kan dricka hemmagjorda smoothies ur våra Rilakkuma-muggar.

Mononoke Hime – eller den vita mardrömmen
Pusslet låg i många, många dagar på vardagsrumsgolvet med ett stort hål i sig. Ingen ville riktigt lägga de vita bitarna som återstod, men en sen kväll var det faktiskt Q som tog det slutgiltiga initiativet. Nog för att det är ett fint motiv, men det var banne mig inget roligt pussel att lägga. Nu fattas det bara lim och ram så blir det en bra prydnad i arbetsrummet!

Ätardagen
Lördagar är träningsfri dag och även ätardag i vårt hushåll. Det här har Q bestämt sedan han började med sitt nya träningsprogram. Han tar till och med det hela så seriöst att han äter tomater när andra äter brownies och kanelbullar på vardagarna. Jag har inte riktigt kommit över chocken själv ännu, men jag jobbar på det.
Vi lyxade till det och började dagen med chokladscones. Gudalika otroligt mäktiga läckerbitar som definitivt kommer att stå på frukostmenyn flera lördagar i höst.

Till middag körde vi fabulöst god och slemmig pizza som även den får mycket högt betyg på skalan. Till efterrätt vit chokladmousse med smak av apelsin och kardemumma. Betyget bra även där, men den behöver betydligt mer apelsin och kardemumma till nästa gång. Vi åt dessutom lite för mycket av den då vårt planerade spelsällskap uteblev.

Att spela Buzz ensam måste vara en av de mest ensamma saker en människa kan göra, och vi bestämde oss för att göra det näst mest ensamma som man kan göra eftersom vårt spelsällskap som sagt uteblev. Vi spelade Buzz på två personer. Vi började online visserligen men ansåg snart att våra motståndare satt framför Wikipedia samtidigt som de spelade. Mindre coolt. Då började vi gräva lite i utbudet av hemmagjorda frågor och fastnade snart i tv-spelskategorin. Många skrik blev det. Ett av de högsta kom en millisekund efter att båda samtidigt tryckte på knappen för "Random dungeons" istället för "Chocobos" i frågan om vad som karaktäriserar ett Final Fantasy-spel. När det gäller att svara snabbare än sin motståndare för att få mest poäng blir det helt enkelt väldigt fel ibland.
Frustration
Ackompanjerad av Dragonforce spelar Q Pure till Xbox 360, och blir snart ganska frustrerad av att han inte är lika duktig som jag.
"EN STEN?! VEM LADE EN STEN I NATUREN?!"
Beat’n Groovy – eller döda mig långsamt
I onsdags släppte Konami ett musikspel till Xbox Live Arcade. Jag tycker såpass mycket om musikspel, och framför allt Konamis musikspel, att jag utan tvekan skulle ha det.
Beat'n Groovy påminner i upplägget om Pop'n Music. Någon nisse på Wikipedia påstår till och med att Beat'n Groovy ÄR Live Arcade-versionen av Pop'n Music.
FEL, FEL, FEL.
Det är ett grovt hån mot Pop'n Music att ens behöva jämföras med Beat'n Groovy.
Så vad är fel?
1. Det är fult som stryk och karaktärsdesignen får mig att vilja kräkas.
2. Musiken är hemsk. Verkligen.
3. Det finns ingen utmaning för någon som är det minsta insatt i musikspel.
Konami har visserligen låtit Voltex utveckla spelet, men står själva fortfarande som utgivare. Jag förstår inte hur de kan ha sitt namn på en sån här produkt utan att behöva begå kollektivt seppuku.

Döda mig.
Jag är med dator!
Quincy har nog varit på mig i ett och ett halvt år eller något och tjatat om att jag behöver en ny dator. Även om vi dagligen måste använda datorer i hushållet är det en sån där sak som jag avskyr att lägga pengar på. Därför har jag in i det sista varit stönig och intalat mig att min nu fyra och ett halvt år gamla laptop går finfint.
Trots att den knallar och går, utan några problem alls egentligen, har jag kommit till insikt och i går levererades min nya burk. Det var dags att bara bita i det sura äpplet, spotta fram pengarna och byta upp sig till något lite mer pålitligt och passande. Hej då bärbart, hej då liten skärm, hej då sitta en halvmeter från denna, och hej då bara två usb-portar. Men den har varit en trogen kämpe. Aldrig några problem och den överlevde till och med ett år i Japan i mycket onormala rumstemperaturer. Mission complete för Q, även om det har tagit lite tid.
Q kanske inte kan så mycket om blomsterskötsel och han kanske inte är en händig hemmafixare direkt, men datorer det kan han. Till och med så mycket att han tycker att det är som julafton att få packa upp och installera en dator som inte ens är hans egen. Jag behöver aldrig lyfta ett finger. Jag är ju teknikintresserad egentligen men på grund av Q blir jag snart en sån här hjälplös tant när det gäller datorer eftersom jag aldrig behöver fixa något på egen hand. Men men, det får det vara värt!
Nu har jag fetaste tavlan i stan
En av de sista dagarna i Kyoto spenderades nere i stan tillsammans med en japansk vän. Utöver att gå på "allt du kan äta"-fika letade vi lite efter diverse obskyra butiker. En butik som vi sprang förbi sålde tygstycken, och även om jag utan problem hade kunnat plocka med mig hela lagret hem om jag hade haft råd fanns det ett speciellt stycke tyg som jag föll pladask för. Maiko åker Shinkansen. Nu har jag äntligen fixat ram till det och fått upp det på väggen.

Jag kunde inte riktigt nöja mig med enbart ett tygstycke, och därför fick även nedanstående följa med mig hem till Sverige. Det är ju lila och allt.




