Dagen då Mass Effect nästan blev en frisbee
Ibland vill man bara döda vissa spelutvecklare för att de gör små val som gör att man då och då håller på att ta livet av sig själv. Jag spelar Mass Effect just nu. Landet i öst har gjort att jag ligger snart ett år efter de flesta människor, men nu har jag äntligen gett mig in i äventyret. Det ger överlag ett mycket högkvalitativt intryck, och förutom det faktum att skärmuppdateringen går i golvet ibland finns det inte mycket att klaga på på rak arm. Men så gjorde jag bort mig i går och ville på grund av min dumma nyfikenhet och någon spelutvecklares klumpiga val bara slänga ut spelet genom fönstret. Jag står vid ett stup och får någon akut tvångstanke om att jag måste gå närmare och närmare kanten för att se vad som händer. Spelet tar ju emot mig, right? Fel! Stendöd. Sparat hade man självklart heller inte gjort på ett tag. Jag har fortfarande inte spelat sedan dess.
Edit 17.13: Okej, jag lyckades ovan äga mig själv lite tror jag. Eftersom jag inte riktigt trodde på det själv var jag tvungen att testa att hoppa ner från ytterligare ett stup. Det gick inte så bra. Men eftersom jag dog av något jag ännu inte förstår är jag fortfarande förbannad. Bugg? Ologiska saker? Inte vet jag, men rätt är det inte.
Glass i stora lass
När jag hälsade på hos ICA i går var jag ute efter Sias violglass. Eftersom den var slut plockade jag istället på mig den sista lådan av Sias citron- och lakritsglass. Med dubbelt så mycket lakrits i den hade jag nog kunnat utnämna den till en av mina favoritglassar någonsin. Nu stannar den bara någonstans runt fantastiskt god.

Japaner vs rulltrappor 0-1
När jag och Elin var i Japan i nyårs var det väldigt mycket folk ute. Vakter stod vid rulltrappor och höll ett vakande öga på oss.
Jag tyckte förstås det var överdrivet. Efter att ha sett nedanstående tar jag tyst tillbaka det påståendet :)
En saga i 2D
Ibland kommer det spel som gör att man blir mer eller mindre helt tagen. De där titlarna som man absolut inte väntade sig någonting av, man har inte en aning om vad som kommer att hända på skärmen efter att man har tryckt på START-knappen, men som sen får en att bara sitta där framför tv:n, timme efter timme, allt för att ta sig till nästa bana med ett perfekt resultat bakom sig?

Xbox Live Arcades Braid är en sån titel. Braid gör för 2D vad Portal gjorde för 3D. Så enkelt är det. Grafiken är direkt sagolik, musiken är galet vacker och kontrollen är lika enkel som genial. Hoppa på A, spola tillbaks tiden på X och lösa pussel med B. Där dagens spel strävar efter att ha så många funktioner på handkontrollen att vi i princip har kombinationer av två olika knappar för att göra något, kommer Braid som en frisk fläkt. Det är enkelt, genialiskt och så mycket djupare än många av sina motparter.
Och det finns en handling. Det finns känslor, det finns en viss magi som bara hittas i sagor. Seså, gå bort till er 360 och ladda hem det. Ge det ett försök. Gå nu.
Har ni inte gått ännu? Försvinn!
Tv-krig
Det är krig angående vem som ska använda tv:n till vad. Jag har äntligen satt mig ner tillsammans med Mass Effect medan Quincy är lite billigare av sig:

Har det inte gått lite långt nu då?
Kombinationen jordnötssmör och körsbärsmarmelad:

Och sedan jordnötssmör under grädden:

Vid frukostbordet
Saker och ting börjar återgå till det vanliga. Frukost imorse och det blev hennes hembakade bröd, lite krämig Bonjour-ost och ett kokt ägg. Det var längesen det blev kokt ägg så jag knäcker det nöjsamt mot bordet--
E: QUINCY!
Jag kollar upp, rädd för att det har hänt något. Har hon fått en sked i ögat? Slant hon med kniven och punkterade ena lungan?! Jag kollar upp och ser ingenting. Det kan bara betyda en sak. Uh-oh.
E: Knäckte du det där ägget mot bordet?
RÖD VARNING. RÖD VARNING. Rent reflexmässigt blir det ett:
Q: Öh, nä?
Elin kollar misstänksamt mot bordet, som om hon kan stirra fram sanningen ur bordet. Bordet verkar vara en mes då han på ett magiskt sätt berättar för Elin vad som har hänt. Så mycket för en allierad vid matbordet. Min effektfullt formade lögn visar sig vara meningslös mot Elins skarpa intellekt.
E: Quincy, du slog det mot bordet!
Tittar på henne, avvaktande. Osäker på vad som är fram och vad som är tillbaka, på vad som är rätt eller fel. Kanske en till lögn, ett till nej . . .
E: Du kan inte göra så mot vårt billiga Ikea-bord. Det blir ju jack i det, ditt nöt!
Jag kollar på mitt spruckna ägg och sen på bordet. Nog för att ägget är hårdkokt men ett jack i bordet? ^_^
Dag 7
Jag och Elin håller på att börja packa inför Lund. Vi har börjat gräva ner oss i förrådet och bland all bråte hittar jag en dagbok (för bara sju dagar, men ändå ^_^).
28/2-97
Dag 7Idag är det sista dagen.
Det har hänt en hel del.
Det har snöstormat.
Jag har åkt skidor i snöstormen.PS. Jag är oturförföljd DS.
Hej Då
1997 var jag tolv år. Uppenbarligen var jag redan då en vädigt vis man då jag listat ut att jag faktiskt är oturförföljd!



