13Aug/085

Dagen då Mass Effect nästan blev en frisbee

Ibland vill man bara döda vissa spelutvecklare för att de gör små val som gör att man då och då håller på att ta livet av sig själv. Jag spelar Mass Effect just nu. Landet i öst har gjort att jag ligger snart ett år efter de flesta människor, men nu har jag äntligen gett mig in i äventyret. Det ger överlag ett mycket högkvalitativt intryck, och förutom det faktum att skärmuppdateringen går i golvet ibland finns det inte mycket att klaga på på rak arm. Men så gjorde jag bort mig i går och ville på grund av min dumma nyfikenhet och någon spelutvecklares klumpiga val bara slänga ut spelet genom fönstret. Jag står vid ett stup och får någon akut tvångstanke om att jag måste gå närmare och närmare kanten för att se vad som händer. Spelet tar ju emot mig, right? Fel! Stendöd. Sparat hade man självklart heller inte gjort på ett tag. Jag har fortfarande inte spelat sedan dess.

Edit 17.13: Okej, jag lyckades ovan äga mig själv lite tror jag. Eftersom jag inte riktigt trodde på det själv var jag tvungen att testa att hoppa ner från ytterligare ett stup. Det gick inte så bra. Men eftersom jag dog av något jag ännu inte förstår är jag fortfarande förbannad. Bugg? Ologiska saker? Inte vet jag, men rätt är det inte.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Kommentarer (5) Trackbacks (0)
  1. Ett av förra årets bästa spel. Helt klart. Men jag håller med om deras ibland konstiga val. Som alla dessa satans hissar för att ”undvika” loading-tider.

    Jag vet inte hur många timmar man har åkt hiss i det spelet :S

  2. Hahaha Cribba det det stämmer fan riktigt bra! Hissåkandet är något av en upplevelse men det spelas iaf musik i vissa och nyheter i andra.

  3. Mjo Mitya, det är bara det att man har ledsnat på den musiken efter femte gången man hör den. Hissmusik är just bara… hissmusik :S

    Den roligaste hissen är ändå den på skeppet. Vi har typ det snabbaste skeppet i galaxen, kan bli osynlig och what not. Sen har vi en hiss från 1800-kallt….

  4. Visst, visst jag håller ju med. Men det är iaf något!

    Skeppshissen är ju ett mirakel. Underbart när man väl kommit ner och sedan inser: Fan, det är ju inte hit jag skulle.

  5. Ja just det, hissmomentet glömde jag ju av någon konstig anledning att nämna!


Lämna en kommentar


Inga trackbacks ännu.