Eliten

Mina dagar spenderas på ett IT-företag i Malmö som driftar helhetslösningar för företag och kommuner. I lekmäns termer ser vi till att folk kan logga in på sina datorer, att deras program går att starta och att deras epost fungerar. Åt vissa företag driftar vi även hemsidor eller ger dem möjligheten att jobba hemifrån. Kort och gott, vi sköter servrarna som får magin att hända när en användare klickar på "Outlook" och denne laddar ner sin epost till datorn.

En arbetsdag går oftast från 8-17 även om det finns gånger då vi måste jobba kväll eller natt på grund av en beställning från kund. Vi är ett hyfsat tight gäng som sitter bakom datorskärmar och knackar tangenter och jag har den stora äran att sitta bredvid Marcus och Sam. Under senare tid har det vuxit fram en form av tävling mellan oss där practical jokes är favoritgrenen.

Att lämna sin dator utan att låsa den är rätt upp och ner tabu. Språk kan ändras, ny bakgrund i form av Brokeback Mountain kan dyka upp eller sladdar dras ut. Fungerar inte den trådlösa musen? Kolla batterierna. Har Sam plötsligt bjudit hela vår grupp på muffins till eftermiddagsfikat? Hah, det hade han inte en aning om. Vi är alla tre rätt sneaky av oss och vi peppar varandra efter ett lyckat skämt.

En dag kom jag ut ur lunchrummet. Jag tog aldrig med min mobil (det är en fröjd att vara fri ifrån den, även om det bara är för några minuter ...) och noterade att de hade varit på den, men jobbet kallade så det fick vänta. Plötsligt hör jag en kvinnlig röst som stönar, samtidigt som bordet börjar vibrera. Jag sneglar ner och ser att det är min telefon som frenetiskt ska sätta på hela mitt datorbord. Stönandet fortsätter och jag kollar på Marcus som sitter och jobbar iskallt medan Sam fnissar hysteriskt. Ny signal till telefonen var en ny en och det visade sig vara Marcus som var bakom idén. Det var kul och vi gratulerade honom till den :) Jag och Sam börjar leka med tanken på hur vi toppar det men Marcus visar sig ha ett ess i rockärmen.

Dag blir till kväll, kväll till natt och natt blir till morgon. Mobilen slår igång och jag vaknar till en kvinnlig, sensuell röst som säger "ååååh, mhmmmm, jaaaaa.. Nuu så, åååh...". Det var förstås omöjligt att inte le. Jag kontrollerade aldrig alarmsignalen på mobilen innan sängdags och Marcus var förstås tillräckligt sneaky för att ändra även den. Respekt.

Det är intern humor men den gör att långa dagar känns korta, att tråkiga timmar blir lite roligare. Mina kollegor gör min arbetsplats till en bättre sådan, helt enkelt, och det gör dem alla guld värda.

Men likväl som att vi alla är öppna finns det gränser och alla vet var de dras. För en tid sedan fick jag jobba extra på grund av lite strul på jobbet och jag plus några till drogs in för att bidra till en lösning. Jobba extra i det här fallet innebar 08:00-03:00 vilket tack och lov inte händer så ofta. Vårt samarbete sköttes iskallt. Det var snabbt, effektivt och gav resultat. Leenden på läppar för all del men all form av practical jokes var som bortblåsta. Det var professionellt. Det var ett bevis på att vi kunde gå den där extra milen.

Vad vill jag säga med posten? Att jag jobbar med världens bästa kollegor. De kan ha kul på en arbetsplats men de vet också var gränserna går. De har ens rygg och vet hur man samarbetar. Behöver man jobba ifred är de helt med på noterna, och så fortsätter det. Det är en svår balansgång att gå men de lyckas. Med de två vid sin sida känner man sig aldrig ensam helt enkelt.

Tillsammans knäcker vi ärenden, hjälper kunder att förbättra sina miljöer samtidigt som vi har kul på köpet. Tillsammans utgör vi eliten.