Försommarapelsiner
Att äta frukt som man vanligtvis inte äter annars är oftast trevligt. De senaste dagarna har det blivit ett stort intag av vad som visas på bilden nedan. Apelsin i namnet, storlek som en clementin, färg som en grapefrukt och smakar ungefär som en blandning av nyss nämnda citrusfrukter. Inte alls dumt med andra ord.

Dålig på att uppdatera, javisst!
Livet knallar på utan att det händer några överdrivet spännande saker. Den svenska sommarvärmen har sedan länge nått Japan, men det går fortfarande att vara utomhus utan att dö, tack och lov. Om man heter Elin kan man dock riskera att fräta bort under solen sådär runt lunchtid, men det är då man tackar Japan för sina uppfinningar såsom fina paraplyer som påstår sig ta bort 99 procent av uv-strålningen.
Annars är det studier som gäller. Ångest ftw som vi brukar säga. Pressen om att det här är sista riktiga chansen för mig att plugga japanska gör sig påmind mer och mer för varje dag. Ångesten angående hösten gör sig också påmind alltför ofta, även om det inte går att göra så mycket åt saken. Kommer jag att bli antagen till utbildningen jag vill gå? Det blir lite småjobbigt annars. Det äger att vara humanist. Akademiker med examen och fyra år på universitet, men man har ändå inget som direkt hjälper en i arbetslivet. McDonalds nästa då liksom.
I dag är det fredag i alla fall och lyxig som jag är har jag inga lektioner alls. Det hindrar mig dock inte från att cykla till andra änden av stan och till universitetet där det blir lunch med Japans bästa kines. Tillsammans drar vi sedan vidare till Osaka för ett besök på det amerikanska konsulatet kombinerat med obligatorisk shopping. Kvällen och natten spenderas på en nattklubb i Kyoto. I vanliga fall går jag inte ut på nattklubb och dansar särskilt frivilligt. Allt som oftast spelas det bara vad som för mig är skitmusik som jag aldrig skulle lyssna på hemma och att se fulla människor som tycker att de är snygga stå och dansa till skitmusik får mig att vilja kräkas. Men jag gör undantag. Det finns en dj-klubb på universitetet och dessa hyr då och då in sig på klubbar nere i stan för att hålla diverse evenemang. I dag är en sådan dag, och två koreanska väninnor till mig som jag tycker väldigt mycket om ska dj:a (använder man ens det verbet?) ikväll. Underbar som jag är kommer jag självklart att vara där, och ser till och med fram emot det, lite.
I am Iron Man!
Jag har inte tid att skriva det här egentligen men IRON MAN FTW. Var på teh movies idag med Kasper och Franko. Jag var snuskigt skeptisk på att se den men what the heck. Jag har haft fel förr. Typ jämt när jag tänker efter. 2:06 timmar senare och jag var otroligt fetnöjd över att ha sett den.
Det var action, det fanns en vettig handling där karaktären faktiskt utvecklas, där det finns en form av sensmoral vi sällan ser i den här typen av film. Och så finns det action, smart action. Musiken var skön och mer än något annat levererades det konstant sköna dialoger som fick en att dra på smilbanden. Samtidigt som de gjorde småparodi på hjältefilmerna gjorde de detta till något eget, och de gjorde det fantastiskt bra. Balansen mellan bitter verklighet och ytlig humor var bara klockren. Det känns helt enkelt fantastiskt när alla pusselbitar bara ramlar på plats under filmens gång och slutresultatet ger en "wow"-effekt man så sällan får idag. De trailers som finns ute idag och som undertecknad har sett skilje sig märkvärt från filmen. Medan de givetvis ger en kontentan av Iron Man är de samtidigt otroligt fel på det, vilket de själva visar med sin 2:06 långa rulle. Har ni ett par slantar över, se den!
Spelkultur i noter
Alla som har en gnutta pixlar och polygoner i sig eller som spelade ett av 2007 års bästa spel vet vad 2008 års skönaste låt är baserad på.
Tack Petter, love.
En parfait please
Mexikanska Alma som bor på samma boende som jag har sin födelsedag i dag. Det har vi firat med något som är extremt japanskt, parfaiter. Det utvalda stället hade en meny med 164 olika skapelser att välja mellan, och efter många om och men såg det ut som följande hos oss:

Glass, grädde, våffla, banan, chokladsås, vaniljkräm, körsbär.

Millefeuille, chokladsås, grädde, banan, vaniljglass och något mer mysigt där i botten

Chokladglass, vaniljglass, grädde, banan, cream cheese, chokladsås.

Två kära boendekompisar och väninnor från Thailand.


Födelsedagsbarnet från Mexiko.

När blir ett bra spel dåligt?
Grand Theft Auto IV är ute i affärerna och om man ser till spelkritikernas samlade betyg finns det inget spel som är så bra som GTA4. Maxbetyg rullas ut på löpande band och jag är övertygad om att Rockstar är värda det. Spelarnas betyg skiljer sig givetvis lite, där det finns både 8:or, 9:or och 10:or, men ändå. Utvecklarna måste ha slitit röven av sig dygnet runt för att erbjuda det fantastiska äventyr och de säkerligen hundratals speltimmar folk har framför sig. Men så har problemen börjat dyka upp. Är det fortfarande 10/10 i betyg när folk inte kan spela spelet? Ska inte den där 10:an också innebära att spelet innehar en form av teknisk excellens?
Något jag alltid har funderat på när jag läser en recension är var recensenten drar gränsen för subjektiva åsikter och objektivt tänkande. För mig måste både sidorna finnas med. Jag menar, spelupplägg, design, handling och musik - allt sånt är mestadels subjektiva åsikter, right? Handlingen kan vara corny men resten av pusselbitarna faller på plats på ett sånt otroligt sätt att det helt enkelt är världens bästa spel. Vad som gör spelet bra måste vara en sak, men hur bra ett spel fungerar måste synas från en mer objektiv vinkel, eller hur? Ponera att man köper en splitterny Ferrari. Det görs ett hundratals men cirka 2/10 finns det ett fel på som gör att den inte startar - gör det den här modellen till en mindre bra en? Ni som sett motorprogrammet Top Gear vet att de resonerar så. De synar en bil ända in till sömmarna, utgår från olika scenarion och baserar inte endast deras recensioner på den tid de faktiskt kör med bilen på vägen. De drar med allt runtomkring och ser till helheten.
Jag vågar påstå att spelrecensenter inte gör det. Gears of War (Xbox 360) är ett bra exempel på felaktigheter som dyker upp när spelet faktiskt spelas. Det har så många buggar online att jag blir mörkrädd. Ett annat spel som gick hypades till döds men gick ett shitty öde till mötes hos spelare är Bioshock (PC). Oförskämt bra betyg, men har ni besökt 2K:s forum för tekniska supportfrågor? Aj. Ska inte såna saker räknas med i betyget, till helheten?
Vissa menar på att spelrecensioner ska ses från spelrecensentens ögon i vad han eller hon upplevde när denne spelade spelet. Kort och gott, hade recensenten tur och kunde spela igenom det utan problem - that's it. Om erkända problem finns i spelet men som inte drabbar spelrecensenten - phew, lucky, ett högt betyg delas ut (förutsatt att det är bra). Men en recension är ju mer än bara en människas åsikt idag. Folk säger "IGN gav GTA4 10/10", inte "Hilary Goldstein på IGN gav GTA4 10/10". Jag tror inte ens de flesta har hört namnet förut eller kan placera det.
När ett väletablerat företag eller tidning går ut och ger ett spel ett betyg har det blivit större än så, det har nästan blivit en riktlinje för dig och mig i vad som är bra och vad som inte är det. Vissa tar åt sig av detta, andra inte. Oavsett så, speltidningar och spelsidor har idag ett större ansvar för de har mer att säga till om än för tio år sen. Jag tycker väl helt enkelt inte att de tar det ansvaret, and it makes me sad :'(



