maj « 2008 « Ariez.se

22Maj/082

To the light, to the light

Postat i: Av Elin, Japan, Japan i bilder 2 Kommentarer

22Maj/084

Flugorna extortar skräpet

Postat i: Av Elin, Japan, Japan i bilder 4 Kommentarer

20Maj/082

I dag fick jag ett akutryck. Jag måste åka till Egypten! Visserligen inte i dag, och inte i morgon heller, men någon dag när ekonomin mår bra och tiden är den rätta. Och varje gång jag kommer att tänka på Egypten blir jag nostalgisk som bara den och tänker på gamla tider och spelet Farao.

Farao släpptes för snart tio år sedan och ligger antagligen någonstans i toppen bland de spel som har slukat upp mest tid någonsin i mitt liv. Det ligger mig otroligt varmt om hjärtat och jag kan inte annat än le inombords när jag tänker på hur en av brandmännen lät precis likadant som Sigge McKvack i Duck Tales. Jag är inte ens en typisk strategispelsmänniska egentligen. Jag kan tycka att det är väldigt kul till en början, men saknar ofta både tålamod och skills för att fortsätta. Men Farao, vilket spel, vilka minnen, och så många, många timmar jag har spenderat tillsammans med det. Och då tror jag till och med aldrig att jag tog mig igenom alla uppdragen ens. Känslan när man reser sitt första monument, och för att inte tala om sin första pyramid sedan, det är lycka och tillfredsställelse rakt igenom.

Farao, nostalgi när den är som bäst helt enkelt.

Postat i: Av Elin, Spel 2 Kommentarer

17Maj/082

Hold it!

Okej allihopa, det kan hända att jag behöver gifta mig med Miles Edgeworth istället för Q. Ju längre in i Phoenix Wright: Trials and Tribulations jag spelar, desto mer växer det och desto mer illa tycker jag om Justice for All. Men jag har inte klarat det riktigt ännu så jag ska försöka knipa igen så länge. Det går lite långsamt framåt då jag försöker dra mig i alla fall lite från att spela. Dels håller mitt älskade spel längre, dels kan jag få något vettigt gjort vid sidan om. Så jag använder det som lite belöning innan jag ska sova på kvällarna.

I dag är jag hyfsat slut i kroppen efter att under gårdagen cyklat kors och tvär och hit och dit över hela stan i princip. Jag var på dejt med min japanska mamma en stund, som blev en lite längre stund än jag hade planerat. Men hey, jag hade väl säkert inte gjort något vettigt i alla fall. Vi var på bio en sväng och jag fick sitta i de bekvämaste biostolarna ever. Jag trodde till och med att det skulle bli så bekvämt att jag skulle snarka mig genom hela filmen, men jag höll mig vaken! Samma sak gällde inte min japanska mamma. Hon sov nog igenom halva filmen ungefär, men praisade den ändå hur mycket som helst när vi väl kom ut.

Efter det gick vi till ett sjukt fancy hotell och tog en liten fika. Jag behövde något i magen och tog lite mixade små sandwichar och en kopp te. 90 spänn för det var mer än jag normalt frivilligt skulle betala. Min japanska mor tog en efterrät, en pluttig liten grönt te-mousse, kanske tre centimeter hög och tre centimeter bred. Den kostade 100 spänn, och då ingick det minsann inget te. Själv har jag aldrig riktigt förstått mig på det där med att betala så mycket för mat. Okej att det var sjukt fancy och vackert där, men servicen var inte bättre än på andra ställen i Japan. Mina sandwichar smakade inte direkt bättre än hos det billiga kaféet på hörnet. Men men, alla är vi olika, och det är väl tur det också! :)

Postat i: Av Elin, Japan, Spel 2 Kommentarer

16Maj/080

Mest efterlängtade 2008

EVIL IS POWERFUL. COURAGE IS SOLID.

Postat i: Av Q, Spel Inga kommentarer

13Maj/089

2 18 29 12 12 15 16

Jag föddes för ganska exakt 23 år sedan, den 13 maj 1985. Jag har ett vagt minne av att det var på eftermiddagen, runt 15.20 kanske? Vi har allt det där nedskrivet någonstans men vi spinner vidare på det. På 23 år händer det mycket, framför allt i slutet. En vän till mig, Johan, sa att det inte finns någon människa som är sig lik när man är 16 och fem-sex år senare, då man är 21-22 år. Det är skrämmande sant. Verkligheten kommer kraschande ner över en och vissa orkar med, andra inte.

Det kunde ha gått åt vilket håll som helst när jag var 16. Idag är det annorlunda. Jag har världens i särklass bästa tjej vid min sida (baby, du delar förstaplatsen med mamma) och har haft det i sådär en sex år nu. Jag har jobb, fantastiska arbetskamrater och helt godkänd lön. Jag har vänner i dess mest sanna betydelse, folk som hjälper mig upp när tyngden blir för mycket på mina axlar och jag faller ner på knä, bävande inför verkligheten. Kärlek ftw.

Sex år, mhm? Idag är det en lång tid, men när jag ser vad som komma skall är det nästan roligt hur lite tid det hela handlar om. Inte ens Döden kommer att kunna skilja oss åt så jag siktar högt. Tillsammans med Elin siktar jag på ett förhållande som ska vara en evighet. Det är en lång tid men jag börjar bli uppvärmd.

Mycket kommer hända i höst, däribland en flytt till Värmland som eventuellt kanske tidigareläggs beroende på vad som händer. Yes, det är dags att lämna Skåne. Det flyttas hejvilt i min familj snart, så alla Weimerbosos flyr Skåne. Det finns dock jobbigt många faktorer som ska klaffa för att en flytt ska realiseras men hey, I feel lucky. Det hela känns dock idag lika komplicerat som att klara Theme Park utan att fuska, men jag kan sparka stjärt som få så vi får se hur långt man kommer med det.

Hur som helst, i jul är det dags för oss att ta steget vidare. Det som händer då ska bara hända en gång i mitt liv och för var dag som närmar sig blir vikten av det hela allt mer påtaglig. Det är en milstolpe i mitt liv och den är sanslöst stor. Planer utformas, budget diskuteras och ångest infinner sig ^_^ 2 18 29 12 12 15 16 eller som andra, normala människor säger, bröllop :)

Postat i: Av Q, Livet som Q 9 Kommentarer

12Maj/089

Fru Vindruva

När Playstation 3 släpptes förra året sprang vi inte ut och köpte en på en gång. Faktum är att det dröjde ända till i september, sådär en dag efter att jag hade lämnat landet. Quincys trösthandlande visste inga gränser.

I går fick jag ett mail från Playstation Network där det stod följande:

Thank you for signing up for a PLAYSTATION(R)Network account.

Eh, min PS3 står på andra sidan jordklotet, men annars är allt som det ska. Jag läser vidare under registration details.

Online ID: Vindruva

E: Quincy!

Q: Ja men, jag satt och bläddrade bland en massa inställningar, och så fick jag ett ryck och registrerade ett onlinekonto åt dig.

E: Vindruva?

Q: Ariez var upptaget.

E: Vindruva?

Q: Jag åt vindruvor samtidigt som jag gjorde det!

E: Så om du hade ätit potatisbullar ... ?

Q: Jag tycker att Vindruva är fint.

E: Kan man ändra utan att betala? Kan man ändra över huvud taget?

Q: Ingen aning.

Så ... någon som vill bilda en fruktklan eller?

Postat i: Av Elin, Spel 9 Kommentarer

11Maj/082

Phoenix Wright i mitt hjärta

Jag har varit förälskad i Phoenix Wright ända sedan första gången vi träffades i Ace Attorney. När den amerikanska versionen av Justice for All släpptes var det självklart ingen tvekan om huruvida vi skulle ha det i vår ägo eller ej. Det hände däremot något. Jag började på det men lyckades inte riktigt finna tiden och inspirationen till att helhjärtat spela det, med både jobb, studier och kandidatuppsats i huvudet samtidigt. Så jag klarade det aldrig då.

Sedan blev det höst och jag åkte helt plötsligt till Japan, utan Phoenix Wright. Han stannade hemma hos Quincy av någon anledning. Kanske är jag alldeles för snäll. Strax efter det släpptes det Trials and Tribulations och snacka om att det blev panik nu. Jag kunde ju inte börja på det tredje spelet utan att ha klarat Justice for All. Scheisse. Men jag bet ihop. Spelen skulle ju finnas kvar även när jag kom hem.

Så kom Quincy hit för andra gången i mars i år. Med sig hade han både Justice for All och Trials and Tribulations. Inte åt mig dock, utan för att spela själv. Jag var inställd på att inte spela dem förrän jag var i Sverige igen, så det var lugnt. Men så åkte Quincy tillbaka till Sverige och jag började packa upp mina saker här hemma. Vad hade han missat att få med sig hem? Båda Phoenix Wright-spelen så klart.

Mitt uppe i Final Fantasy VI till GBA och med mycket plugg att göra hela tiden var det inte helt självklart att jag skulle börja spela på serien igen. Men till slut gick det självklart inte att motstå längre. Jag bestämde mig för att köra om Justice for All från början eftersom det var lång tid sedan jag lade ner det sist. Nu har jag klarat det sedan någon vecka tillbaka, har hunnit börja på trean och kan konstatera följande:

Justice for All är inte tillräckligt bra. Med bara fyra uppdrag känns det ganska klent även om det tar lite tid att ta sig igenom allt. Även om karaktärerna som vanligt är fantastiska så sätter sig inte uppdragen i hjärtat hos en på samma sätt som sist. Det enda som jag tycker håller sig ovanför ytan är det fjärde och sista uppdraget. Det har en del lite annorlunda händelser i sig och engagerar en på ett sätt som de tre första inte gör. Jag fann mig sedan alltför många gånger tjuvkollande på Gamefaqs för att det ska vara tillfredsställande och ... tja, det är ju ett bra spel, det är ett Phoenix Wright, men det är inte så bra som man vill att det ska vara.

Sedan började jag på Trials and Tribulations och höll på att dö av besvikelse till en början. Min Phoenix Wright. Vad hade de gjort med honom? Men jag bet ihop och spelade vidare. I går klarade jag det tredje uppdraget och har nu börjat på det fjärde. Jag är helt lyrisk. I och med Trials and Tribulations är Phoenix Wright-serien bättre än någonsin. Jag vet inte riktigt om spelet är enklare eller mer logiskt, men jag har klarat mig enormt bra utan att behöva tjuvkika på Gamefaqs för att ta mig vidare. Musiken tar sig sedan till en ny nivå, uppdragen engagerar som aldrig förr och det är svårt att sätta ord på hur mycket man tycker om det här. Nu skiter jag fullständigt i vad de gjorde med min Phoenix i det första uppdraget. Hur kunde jag ens känna en gnutta besvikelse? Mitt hjärta bultar, och det är svårt att koncentrera sig på vad man borde göra när man vet att man har en klient att försvara i sin DS. Nu ska vi bara se om det underbara håller i sig ända till slutet av spelet.

Den som aldrig har gett Phoenix Wright en chans i sitt spelliv har missat något väldigt stort.

Postat i: Av Elin, Spel 2 Kommentarer

10Maj/080

31 grader celsius

De senaste dagarna har bara varit haywire för min del. Långa dagar på jobb kompletteras med ännu längre kvällar, hackandes framför datorn i ett försök att slutföra en ny hemsida. Jag kommer inte ihåg senast jag hade problem med att hinna med allt jag skulle göra - jag lever inte ett direkt stressat liv, även om jobbet vet hur man tar kurvor i 290 km/h. Plötsligt är det träning, spelrecensioner, utekvällar med polare och allt det där. Jag är hemma runt 20-21 på kvällarna och då vill man gärna se det man ska se eller spela det man ska spela men, mjae, sånt får vänta :)

Det är 31 grader inomhus just nu. Takfönster, mhm? You gotta be kidding me. Och sommaren har inte ens börjat på allvar. I alla fall, jag och mr Fouchenette är klara med vad som är del ett av Nomys nya hemsida. Låtar att rekommendera är Cocaine, You better die young, Hjältar - sagan om hur det sket sig och, öh.. Äh, besök sajten och ladda hem musiken bara. Spread the word. Kasta hit konstruktiv kritik om ni har någon också!

Postat i: Av Q Inga kommentarer