De svenska bananerna

Jag har besökt Honen-in i dag. Ett mycket vackert tempel i östra Kyoto som det var första gången jag besökte, och det var väl på tiden. Vi hjälpte till att arrangera en konsert där för utländska studenter och tjoho tjohej, men mer om det och lite bilder senare. För mycket jag borde göra nu! Istället blir det bara en kort berättelse om bananincidenten.

Efter att ha burit saker hit och dit och fram och tillbaka slår jag mig ner tillsammans med min kinesiska boendekamrat Pei på tatamimattorna. Vi sitter och blickar ut över trädgården som vanligtvis inte är öppen för allmänheten och bara njuter av tystnaden och det fantastiskt sköna vädret. Hon öppnar sedan plötsligt munnen och säger:

- Jag visste inte att det fanns bananer i Sverige.

E: Jo, klart det finns. Vi importerar ju från andra länder.

- Ja, men jag visste ju inte att det växer bananer i Sverige.

E: Say what?

- Ja men på vissa bananer hos Fresco står det ju att de är från Sverige?

Då slår det mig vad det hela antagligen handlar om och jag brister genast ut i skratt. Ibland finns det en speciell sorts bananer i mataffären som de kallar för "sweetio bananas". Min älskade kinesiska vän kan nästan inte ett ord engelska och har ingen aning om vad "sweet" betyder, och är alltid allmänt förvirrad av alla lånord som japanskan skriver med sitt katakana-alfabet. Så スウィーティオ blev スウェーデン i hennes huvud. Sötast i dag, och ämnet som både hon och jag har skrattat åt mest i dag.