En snabbis på Maxi med Marcus

Jag och Marcus rörde oss ner tll Maxi för att handla lunch. Underbart, klockan är strax över 12 och det är en fredag. Det är inte som om affären är tom direkt. Till råga på allt ska alla Sveriges pensionärer över 70 handla samtidigt som oss andra. De är alltid där när jag är där. Det slår aldrig fel.

Jag och Marcus plockar fort det vi ska ha sen iväg till kassan. Vi tar den tveklöst kortaste kön och ställer oss där, glada i hågen att det gick så fort. Sen slår verkligheten ner över oss och att jag tar fel kö är lika självklart som att himlen är blå och gräset är grönt.

Något händer med kvinnan som handlar längst fram. Strul med betalningen, det blir inte jämt eller något sånt. Minuterna går. Det blir en klart jobbigare stämning i kön men kassörskan är iskall. Till slut är problemet utrett och nästa man på tur är någon kotte som tänkte köpa en hink/kanna. Blå, stor sak. Priset visar sig vara 25 kr men nej, det var ju på tok för dyrt. Usch, Ica är en dyr affär, bla bla. gnäll och whine, whine och gnäll. Stick då och låt oss som vill handla få handla, pucko. Nästa människa går fort (praise the lord) men sen kommer vi till två fjantar. Båda är flertalet cm längre än mig, den ena pinsmal och den andra lite... Rund är ett beskrivande ord. Hans datorväska är stor som en tvåvåningskåk och det var ju ett under att ingen fick hjärnskakning när han slängde runt den. Är övertygad om att han och hans kompis bor i deras föräldrars källare, de saknar pubis på pungen och de har en affisch från Star Wars med prinsessan Leia i taket. They are a bunch of lonely fuckers och jag tycker nästan synd om dem. Nästan.

Två läsk och en en Icas wa(f)fer rullas fram. Farten har börjat igen i kön, kassörskan börjar slappna av och kön likaså. Tills den runda killen får för sig att öppna käften.

- Ni har stavat fel på wafer. Det är med två "f".

No way. Är du seriös med mig människa?

Blicken kassörskan ger honom är priceless. Den gränsar från "Är du dum i huvudet" till "hur gammal är du egentligen" och sedan "vill du dö?". Hon är grejt, säger bara det.

- Ja, jag har jobbat med sånt, jag vet hur det stavas.

- Hörde du Marcus?
- Ja.
- Han har jobbat med sånt.
- Träffad av intressepil, svarar Marcus och himlar med ögonen.

- Det är inte jag som har skrivit det kontrar hon med medan hon tar emot pengarna.
- Nej, men du kanske kan påpeka det svarar han fullt seriöst.

Om min knytnäve skulle säga tjaba till det fejs skulle du inte ens vara medveten om när hon påpekade det.

Blicken är tillbaka medan hon ger honom växel.

- Mhm.

Det mumlas bakom oss och jag kollar på Marcus.

- Ska vi slå ner honom?
- Är det värt det?
- Hur många år ger mord?
- Upp till en sex år va?

Needless to say, vi dissade idén.

Det är sjukt när det tar över 20 minuter att handla på Ica och affären ligger precis runt hörnet.