Kungen av Västerhaninge

Cribba "Big Love" Kings. Trots att han är mästare på att använda frasen "FU" är karln full av kärlek, ömhet och omtänksamhet. Detta om vi frågar mig förstås. Frågar vi hans datormöss som numera bor på tippen, eller hans mp3-spelare som han knäcker på löpande band, får ni säkert ett annat svar. Eller inget alls - de är ju döda, duh. Nej men seriöst, han skulle aldrig göra en fluga förnär. Förutsatt att den är död förstås ;)

Ett besök till hans hemort, Västerhaninge, för en dejt och allmänt softande. Åker dit, plockar upp frunch i form av hamburgare och kollar tidtabellen till bussen. 25 minuter till nästa avgång. Åh nä - orka.

*ringring*
Q: Tja, läget?
C: Tomte!
Q: Hur lång tid tar det att gå till dig?
C: En kvart typ.
Q: Bara under bron var och sen fortsätta gå?
C: Japp, bara att gå så långt du kan.
Q: Ses!
*klick*

På med Millencolins senaste (Done is done med Stockholms filharmoniska orkester är bara ren <3) och iväg. Frågan man ställer sig är förstås "Do I feel lucky?". Klart svaret är nej på den frågan. Under bron och det första jag möts av är tre alternativ: vänster, höger och mitten. Crap. Cribba, I hate you. Valde mittenvägen, ångrade mig av någon anledning och tog höger, bara för att mötas av nedanstående:

En skog. SKOG?! Har gått den här sträckan förut och då var det mörkt med snö. Tre val. Hans "bara gå så långt du kan" ringer fortfarande i öronen. Andra människor går höger så efter lite om och men gör jag också det. Och så fortsätter det med korsning ...

Efter korsning ...

Efter korsning...

Efter kors...-- Lekpark! Lekpark..!? Finns det en lekpark här? YOSH! Lite sliten förvisso, men jag är inte knusslig. Mellan lekpark och korsning stötte jag en gång på en kvinna och hennes son (antingen det, eller så var han en MILF-hunter - you decide) och medan hon var cool blängde han på mig som om jag besudlade den mark jag gick på. Han såg förbannat arg ut när han kollade på mig. Geez, förlåt för att man går där alldeles tyst och fint. Säkert en sån som äter barn till frukost. Jag gillar inte den typen av människor (-.-)

Efter korsning ... tills man kommer fram till ett hus med fördragna persienner på alla fönster. Bingo. Jag bara måste ha haft en änglavakt med mig. Jag som kan gå vilse på min egen tomt hittade rätt! Alldeles lyrisk inombords stormar jag huset.

Skämt åsido, det finns få människor som Cribba och han kan få ens vardag att lysa upp som en sol. Lite läskigt är det kanske när vi sitter och spelar Dark Sector (18+-gräns) i ett mörkt rum och han börjar skratta hysteriskt när huvud, ben och armar flyger av de monsterlika fienden, men hey, det är bara sött. Hur som helst, ett besök till vår kungliga huvudstad är inte detsamma utan att morsa på kungen av Västerhaninge. På återseende, big love!