Brödraskap
Helgen spenderades som sagt i Stockholm. Elak som jag är övergav jag Kim och Cribba (sorry guys!) för ett par heldagar med mina två bröder. Medan fredagen bjöd på att demolera en vägg och lördagen att städa en av Stephans lägenheter åt vi även gott på Stureplans Friday's och såg när Stephan spelade med sitt band God's Kiss på Norrortsrock 2008. Allt som allt en helt okej helg och jag lyfter på hatten till min äldre bror, födelsedagsbarn och helgens värd. De tre första är när vi river väggen, de två sista är när vi städar hans gamla lägenhet.
[flashvideo filename=wp-content/swf/steph-stockholm/mov00085.flv /]
ISOLERING OCH DAMM FTW (3,9 MB)
[flashvideo filename=wp-content/swf/steph-stockholm/mov00089.flv /]
FALLANDE VÄGG (5,0 MB)
[flashvideo filename=wp-content/swf/steph-stockholm/mov00123.flv /]
(Haha, jag gör inte ett skit. Står och ser på när de jobbar och äter pizza ^_^ Jag är så sneaky.)
CRIBS 2 (DEL ETT FÖRSVANN? OH WELL ^^) (12,5 MB)
[flashvideo filename=wp-content/swf/steph-stockholm/mov00133.flv /]
BRÖDRASKAP (5,1 MB)
[flashvideo filename=wp-content/swf/steph-stockholm/mov00134.flv /]
Mina två bröder är något extra och kryddar till vardagen på ett sånt där helskönt sätt. Vi är alla tre väldigt olika men de gör mig varm i kropp och själ. Åtminstone till en början. Efter ett tag blir jag bara varm i ansiktet och det är inte av kärlek ;) Hur som helst, de är mina bröder, de har en speciell roll i mitt liv och jag älskar dem av hela mitt hjärta.

<3
Nudity in public
I lördags hade jag en planerad dejt med min japanska mamma. Vi möttes på den närliggande tågstationen klockan tio på förmiddagen och satte oss på ett tåg norrut bland bergen. Vi hoppade av på en liten station i Kibune där vi i strålande solsken började vår vandring. Längsmed en flod och vacker vårgrön natur gick vi ett tag tills det var dags att svänga av och ta sig an berget Kurama. Efter en liten tids vandring uppåt nådde vi det första templet och tog oss där en välförtjänt vila.

När vi fortsatte började vägen helt plötsligt se ut så här en bra bit:

Otroligt vackert att se på så klart, men man måste hålla lite extra koll på sina fossingar. Vi passerade ytterligare några tempel, tryckte i oss lite medhavd lunch och började sedan vandringen ner på andra sidan medan vi passerade tempel och beundrade sakura som fortfarande blommade. Till sist var vi nere i byn Kurama. Kurama är känt för i princip tre saker:
1. Den årliga eldfestivalen på hösten.
2. Kuramadera, Kuramas tempel, som vi redan hade passerat.
3. Kurama onsen, vårt slutgiltiga mål för utflykten.
Onsen är bad som är uppvärmda med hjälp av en naturligt varm källa (kan jämföras med sento som är bad fyllda med varmt kranvatten i princip) och gör underverk på kroppen. Nudity in public har väl aldrig riktigt varit min grej kan jag erkänna, innan jag kom till Japan då. Efter en dag i ett onsen är det svårt att tänka sig att någon skulle vilja kliva i och ligga i ett varmt bad med badkläder på. Om japanerna stirrar på en vanligtvis är det heller ingenting mot vad de gör när det struttar runt en naken blekfis på deras territorium. Om det finns små barn, räkna med att de kommer att peka på er både en och två gånger. Men de är alla vänliga och menar inget illa. När vi var där i lördags var flera av kvinnorna hemskt pratglada med mig och tyckte att det var hur roligt som helst att se en utlänning på deras onsen.
Hur som helst, vi var båda två ganska möra efter vandringen och känslan att då få sjunka ner i ett 40-gradigt utomhusbad är svår att slå. Kurama onsen har bad både inomhus och utomhus. Man betalar en viss summa för utomhusbadet och en lite större summa om man vill ha både och, men det är svårt att motivera varför man någonsin skulle behöva betala för inomhusbadet när det går att använda det som är utomhus, med utsikt över de gröna bergen. Det är en svårslagen upplevelse.
Mega Man 2 OC-remix-this-is-teh-shit
Mega Man 2:s Flashman remixad. Lönlöst att jag ens skriver något om den för den är så förbannat bra och annorlunda. OC-remixes ftw.
Uniqlos UT-serie
Uniqlo är en japansk klädkedja som säljer extremt basic saker till förmånliga priser. De har dock en sak som sticker ut lite och som det verkligen är värt att gå dit för: UT-serien. Uniqlos UT-serie består av t-shirtar i begränsad utgåva som olika konstnärer och företag får designa, och de flesta motiven är dessutom riktigt fina. Utöver det kommer tröjorna i fin kvalitet och kostar mellan 70 och 90 kronor. Eftersom Q är så snäll, och snart fyller år också, har jag plockat på mig ett par åt honom.

Någon robot. Öh, tror att han är en seriefigur av något slag men jag är inte så allmänbildad. Tycker mest att han gör sig fin på tröjan.

Mos Burger! Alla måste ju drömma om att ha en Mos-tröja liksom.

Hajime no Ippo.

Patlabor.

Nu kommer vi in på tjejavdelningen och tröjor jag har gett mig själv. Mos Burger ftw!

Design av Osamu Tezuka. Försök att ignorera den enorma skrynkligheten. Min garderob är inte så smart planerad. Eller har jag för mycket kläder?

Astro Boy, också av Osamu Tezuka.
Grattis på födelsedagen Mitya!
18 år, eh? Myndig och snart är du på väg ut i arbetslivet! I feel for you man. I alla fall, hade jag varit en master chef hade jag lagat tårtan nedan till dig ...

... men jag är ingen sån. Jag är fenomenal på att misslyckas i köket så du får nöja dig med ovanstående bild och den här bloggposten dedikerad helt till dig.
Grattis kompis, må framtidens vingar bära dig till en plats fylld av rikedom (A-kassan) och lycka (brun prasselpåse med innehåll på valfri parkbänk med diverse AA-typer). GROUPHUG!
Se upp, bus kommer lastat
Jag nämnde häromdagen om hur mina kollegor våldtog min arbetsplats med tejp. Bollen är nu i rullning.
Min kära kollega och fellow vapendragare Sam jobbade hemma idag. Jag och Marcus som utgör vår självbenämnda übergrupp Team Citrix satte hårt mot hårt. Ni vet såna där strips? Långa plastbitar som man använder för att binda ihop sladdar och det enda sättet att få upp dem är med hjälp av sax eller avbitartång? (Motorsåg går säkert också om man är lite flink i fingrarna.) Alla sladdar - tangentbord, hörlurar, mus, skärm, allt - sitter fast i varandra. Rör han på en sak rör han på allt, moahahahaha!! Jag måste göra något åt hans stol också. Jag behöver inte säga att jag ser fram emot morgondagen, va?
Vi är redan i mitten på veckan och imorgon har vi torsdag. På fredag blir det till att återigen besöka Stockholm. Storebror ska spela med sitt band God's Kiss på Norrortsrock 2008 på fredagkväll i Galaxen/Edsbergs torg. Jag och lillebror flyger upp fredagmorgon och sedan går vi våra delade vägar tills spektaklet sätter igång. Det blir till att besöka Fouchenettes igen, Cribbish ska man väl morsa på och sedan får man lite se vad som händer. Är lite nyfiken på att se hur det ser ut i Viby där man trots allt bodde i en 17 år, men helgen får tas som den kommer. Det brukar fungera (^_^)
Japan och bröd
Den som aldrig har besökt Japan kanske har en föreställning om att allt som äts i landet är väldigt nyttigt. Man kan inte ha mer fel. Landet är livsfarligt vad gäller föda. Japanerna må vara små och nätta, men om det fortsätter så här kommer nog evolutionen att göra sitt till slut och ge dem betydligt mer vikt på sig än de har i dag.
Hur som helst. Bröd. Japanerna gillar kritvita, luftiga, gärna 3-4 centimeter tjocka brödskivor med saker som jordnötssmör eller sylt på. "Grönsaker? Va? På bröd?" Sockerkick ftw på morgonen liksom. Själv föredrar jag lite mer robusta saker så att magen blir glad och så att det faktiskt känns som att jag äter något istället för att sitta och tugga på luft ungefär. Fullkorn, nötter, frukt, frön, ju mer desto bättre. Den här brödtrenden har inte slagit i Japan, och frågan är om den någonsin kommer att göra det.
Ska man ha redigt bröd måste man gå till ett bageri samt vara beredd att lägga ut lite mer cash än för det kritvita brödet i mataffären. Att man kliver in på ett bageri är dock ingen garanti för att man ska hitta grövre bröd, absolut inte. Men ibland händer det, och ibland hittar man till och med riktigt gudomliga skapelser. Jag har hittat mitt eget favoritbageri, och de råkar tillverka ett helt fantastiskt bröd. Det räcker att man håller i det för att förstå att det är riktigt bröd. Det är tungt, inte bara luft. Fyllt av nötter och alltid ljuvligt färskt, och när man äter det glömmer man nästan bort att man faktiskt har köpt det i Japan.

Välkommen till 100-klubben!
Det härliga med Kim och Niklas är att man känner sig som hemma i deras sällskap. Jag och Kim har känt varandra i en sex-sju år nu men gångerna vi träffats kan räknas på en hand. Trots det har man alltid vansinnigt kul med honom och hans bror. De var snälla nog att låta mig krascha hos dem under tiden jag besökte vår blåblodiga huvudstad, och bortsett från matlagning, sovande (Niklas har en sjuk dygnsrytm som jag fortfarande inte begriper mig på) så stod Mario Kart Wii på "att-spela"-listan.
Hysteri. Jag har hört så många versioner av det manliga och kvinnliga könsorganet i deras sällskap att jag blir mörkrädd. De har till och med hittat på egna i bara farten. Mario Kart är en bergochdalbana av känslor där man ena sekunden skrattar så att ögonen kiknar och man inte längre har en aning om vad som händer på skärmen, och där man i andra sekunden svär över all världens orättvisor där Mario Kart givetvis ingår. När det går riktigt dåligt blir jag nästan gråtfärdig av ilska. Kim stampar argt i golvet samtidigt som han skriker åt tv:n. Niklas går upp i falsett. Med andra ord är det tre riktiga bad boys ni har att göra med.
[flashvideo filename=wp-content/swf/mk-fouchenettes01.flv /]
Kim är på skärmen överst till vänster som prinsessan Peach, Niklas kör som Yoshi till höger och längst ned till vänster är jag med Dry Bones.
Under vårt äventyrande uppstod 100-klubben. 100-klubben innebär att man får minst 100 poäng under en cup på åtta race där minst tre riktiga människor deltar. Med 106 poäng är jag stolt ordförande av den, medan Niklas med sina 105 är, öh, något annat fint, typ vice ordföranden. Kim, med sina ynka 100 är... Ja, lite som den där mattan jag och Niklas går på när vi går in på vårt lyxiga kontor ;)
Hur som helst, jag hade vansinnigt kul hörni. Senast jag skrattade så mycket var när Cribba började svära över allt och alla i Gears of War till Xbox 360 när man spelade det. Jag skrattade så att tårarna rann, och som Elin sa till mig tidigare idag, det är lite det här spel handlar om. Spel och ett gott sällskap. Tack för en sanslöst bra helg!
Kungen av Västerhaninge
Cribba "Big Love" Kings. Trots att han är mästare på att använda frasen "FU" är karln full av kärlek, ömhet och omtänksamhet. Detta om vi frågar mig förstås. Frågar vi hans datormöss som numera bor på tippen, eller hans mp3-spelare som han knäcker på löpande band, får ni säkert ett annat svar. Eller inget alls - de är ju döda, duh. Nej men seriöst, han skulle aldrig göra en fluga förnär. Förutsatt att den är död förstås ;)
Ett besök till hans hemort, Västerhaninge, för en dejt och allmänt softande. Åker dit, plockar upp frunch i form av hamburgare och kollar tidtabellen till bussen. 25 minuter till nästa avgång. Åh nä - orka.
*ringring*
Q: Tja, läget?
C: Tomte!
Q: Hur lång tid tar det att gå till dig?
C: En kvart typ.
Q: Bara under bron var och sen fortsätta gå?
C: Japp, bara att gå så långt du kan.
Q: Ses!
*klick*
På med Millencolins senaste (Done is done med Stockholms filharmoniska orkester är bara ren <3) och iväg. Frågan man ställer sig är förstås "Do I feel lucky?". Klart svaret är nej på den frågan. Under bron och det första jag möts av är tre alternativ: vänster, höger och mitten. Crap. Cribba, I hate you. Valde mittenvägen, ångrade mig av någon anledning och tog höger, bara för att mötas av nedanstående:

En skog. SKOG?! Har gått den här sträckan förut och då var det mörkt med snö. Tre val. Hans "bara gå så långt du kan" ringer fortfarande i öronen. Andra människor går höger så efter lite om och men gör jag också det. Och så fortsätter det med korsning ...

Efter korsning ...

Efter korsning...

Efter kors...-- Lekpark! Lekpark..!? Finns det en lekpark här? YOSH! Lite sliten förvisso, men jag är inte knusslig. Mellan lekpark och korsning stötte jag en gång på en kvinna och hennes son (antingen det, eller så var han en MILF-hunter - you decide) och medan hon var cool blängde han på mig som om jag besudlade den mark jag gick på. Han såg förbannat arg ut när han kollade på mig. Geez, förlåt för att man går där alldeles tyst och fint. Säkert en sån som äter barn till frukost. Jag gillar inte den typen av människor (-.-)

Efter korsning ... tills man kommer fram till ett hus med fördragna persienner på alla fönster. Bingo. Jag bara måste ha haft en änglavakt med mig. Jag som kan gå vilse på min egen tomt hittade rätt! Alldeles lyrisk inombords stormar jag huset.
Skämt åsido, det finns få människor som Cribba och han kan få ens vardag att lysa upp som en sol. Lite läskigt är det kanske när vi sitter och spelar Dark Sector (18+-gräns) i ett mörkt rum och han börjar skratta hysteriskt när huvud, ben och armar flyger av de monsterlika fienden, men hey, det är bara sött. Hur som helst, ett besök till vår kungliga huvudstad är inte detsamma utan att morsa på kungen av Västerhaninge. På återseende, big love!



