Ett besök till en magisk plats, del #1

I lördags var det dags för mig och Elin att lämna Tokyo och bege oss tillbaka till Kyoto men innan vi satte oss på nattbussen skulle ett sista stopp göras. Jag och Elin besökte Disneylands lillebror, Disneysea.

Jag var så nöjd när jag lämnade Disneyland för några dagar sedan. Det var mitt första besök till en av Disneys parker, och när paraden med alla kända figurer tågade förbi var det något speciellt som klickade inombords. På kvällen, när vi lämnade Disneyland, kände jag mig nöjd över besöket. Att besöka Disneysea någon gång i framtiden fanns endast lite halvt på kartan, kanske vid nästa resa.

Vädret verkade bli osäkert för lördagen då vissa källor rapporterade regn och andra inte. Solsken strålade dock ner på oss och vi bestämde oss för att åka till Disneysea, en park jag inte hade speciellt mycket till övers för. Jag hade aldrig hört talas om någon "-sea"-variant men det fick bli ett bra tidsfördriv.

Så här i efterhand har jag lärt mig att Disneysea är den dyraste Disney-parken som byggts och det är en av de mest populära nöjesparkerna i världen. Utan att på något sätt tappa Disney-känslan är Disneysea lite mer riktade mot äldre - Kalle Anka, Musse Pigg, Pluto och Långben finns givetvis med i bilden, men borta är till exempel "Toon Town" som riktade sig mot de minsta på Disneyland. Tower of Terror å andra är en åktur vida känt för sitt fritt fall som gömmer sig bland en spännande berättelse och som inte är något för vem som helst.

Allt är häftigare på Disneysea. Det är mer en nöjespark än vad Disneyland är, och attraktionerna tar det hela ett steg längre (bergochdalbana med loop!). En klart underskattad åktur var Sindbad (fem minuters kö) som är för de minsta. Uppsättningen och det tekniska kring det hela är lysande gjort (fyrverkerierna i slutet :)) och oavsett ålder kan man uppskatta det man ser och hör. Den absolut häftigaste attraktionen var StormRider. Likt George Lucas Star Tour på Disneyland sitter man här i ett rum med en virtuell skärm framför sig, medan man tas med på en resa för att ta död på tyfoner genom att flyga in i dem och släppa en typ av bomb. George Lucas borde ta en tur i den för han lär göra i byxan efteråt. Jag tänker inte säga mer om den, mer än att det var bland det häftigaste jag någonsin åkt. Med det sagt ska ni veta att jag inte är någon bergochdalbanemänniska.

Till slut blev klockan kvällsdags och jag och Elin var tvungen att röra på oss. På väg till utgången fanns det en pågående show där ett gäng människor dansade och man fick se Kalle Anka skaka på stjärtfjädrarna som aldrig förr. Mer än någonsin kände jag att jag ville vara kvar på Disneysea, att jag ville åka allt jag inte hunnit åka, se de shower vi inte hunnit se (de vi såg var rena rama Hallelujah-moments). Jag kände mig som barn på nytt, och mer Disney än så blir det inte.

76 bilder delar vi upp på två poster. Samtliga bilder är klickbara för större version.

Ingången. Stylish, inte sant?

Notera kön som finns för att ta kort framför jordgloben och Musse Pigg, helt utan någon vakts hjälp. Bara i Japan.

Vulkan? Yep, check.

Sightseeing i en av flera former.

Vackert upplyst på kvällen.

Mindre folk än på Disneyland men inte lite för det.

Tower of Terror. Elin fegade ur ;)

Parken kombinerar många olika stilar och miljöer, däribland 40-talets New York.

Inledningen på vad som får vara motsvarigheten till Disneylands parad.

Jag kan inte med ord beskriva hur bra showen var, för så skicklig med pennan är jag inte ...

... men vet med er om att den gav Disneylands parad storstryk. Teknisk knockout, så att säga.

Dessa sköts ut ur vattenskotrarna som åkte runt. Jag var som i extas ...

... de markerade dessutom början på finalen.