6Mar/085

Q goes törstig

Quincy köpte sig en väldigt fin jacka i går. Eftersom jag heter Elin tyckte jag självklart att den var alldeles för dyr, men Q är väldigt svag för japanska försäljare i snygga kläder och det gick inte riktigt att stoppa honom. Besides, nu har jag en hake på honom och kan protestera mot allt annat han vill handla eftersom han redan har spenderat en massa pengar. Efter att ha köpt jackan får Q en stor och fin kasse, är lyckligast i världen och blir om möjligt ännu lyckligare när han sedan trycker ut en Pepsi Twist på aluminiumflaska ur en läskautomat.

Om det är möjligt att bli ännu lyckligare än så blev han nog det när vi ställde oss i kön för att köpa varsin crêpe hos Q's favoritkedja Crêpe Ojisan. Faktum är att han blev så till sig att han tappade sin Pepsi Twist i backen.

E: Du öppnar INTE den där nu! Antingen får du göra det i duschen hemma eller så får du slänga den.

*E lägger en order på en choco custard cream-crêpe och en banana maple cream-crêpe, vänder sig sedan om och hinner inte reagera förrän det är alldeles för sent. Pepsin börjar spruta på Q's byxor, ner i Q's nya påse med jacka och på marken. Q reagerar inte*

E: Men stäng ditt pucko!

*Q stänger faktiskt*

E: Vad skulle du göra sådär för?

Q: Jag var törstig ju.

Ibland är den mannen dummare än vad jag själv är, men jackan, den klarade sig tack vare plasten som den förutseende försäljaren hade lagt den i. Tack!

6Mar/081

En dag i Japan

Japaner är för roliga. Jag tror de håller på att mynta en ny sport till OS och den går under namnet "samhällsfara". Jag och Elin stod och väntade på bussen häromdagen för att ta oss in till stan. Klockan slog stängningsdags för många jobb så det var full trafik. Många pratade i telefon, några såg på tv och vissa sms:ade/skicka epost med sina mobiltelefoner. Några höll inte ens händerna på ratten medan de gjorde detta. Det måste nästan vara pricken över i:et, en "samhällsfara":s hole-in-one; kunna ta sig från rödljus A till rödljus B utan att hålla i ratten samtidigt som man tittar på allt annat än vad som finns framför bilen. Det handlar om att lägga till spänning till vardagen, eh?

Jag och Elin var och såg The Phantom of the Opera på japanska idag i någon helschysst byggnad i Osaka. Sju våningar hög stod den, var granne med Hilton Plaza och innehöll affärer som Gucci, Omega och Swarovski. Jag smög in på deras herrtoalett på den sjätte våningen bara för att notera att det badrummet säkerligen kostar mer än vad inredningen till vår lägenhet gör. Hur som helst, glad i hågen ska jag och Elin gå och se musikalen. Självkklart har man sett filmen men jag bad om en snabb sammanfattning av min sötnos. Av den fick jag ut följande:

* Fantomen är ensam
* Fantomen är missbildad
* Fantomen tycker om Christine
* Christine tycker inte om Fantomen.
* Ingen tycker om Fantomen.
* Fantomen dör. Eller försvinner. I musikalen trollar han (riktigt schysst avslutning!) bort sig själv.

På Elin rann tårarna som Niagarafallen. Själv lyckades jag nicka till två gånger under pjäsen. Det var så varmt, musiken var bra och jag var mätt efter att ha ätit all godis. (Mat och dryck var för övrigt något man inte fick ha med sig in på föreställningen såg vi sen när vi lämnade; jag tyckte väl att jag kände mig lite ensam när jag satt och åt.) Könsfördelningen i publiken var också rätt intressant: 99 procent kvinnor och en procent män. Stabilt. Jag undrar vad ni tjejer ser i det här. Ni är sjuka! Hör ni det? Sjuka!! (Sandra, vi fick tag på musiken!) Skämt åsido, musikalen var grym. Musiken var förstås sagolik, scenframträdanden häftiga och all rekvisita var bara toktuff. Väl värt spenderade pengar.

Bilder och sånt kommer. Filmer kommer inte. Jag glömde kameran hemma, sorry ^^ Bilder ramlar in när jag och Elin rör oss till Tokyo, jag orkar inte plåta några ännu. Möjligtvis om Elin gör det.

6Mar/080

En liten vinnare

Är bara tvungen att låna lite bloggutrymme för att plita ner ett par rader om Brave Story: New Traveler (PSP).

Jag är lite av en retrofantast. Japanska rollspel är en genre jag håller väldigt kär och Super Nintendo var lite av en guldgruva när det kommer till den typen av titlar, liksom PlayStation. På PSP har utbudet varit snålt och därför gör det mig lite extra glad när ett spel som Brave Story: New Traveler släpps.

Det var ett tag sedan man spelade med slumpmässiga- och turbaserade strider, 3D-upplägg och med ett lite halvskönt djup till sig. Handlingen har både sina plus (engagerande; helsköna karaktärer) och minus (huvudnissen är 11 år, stum och ser ut som en fjant; karaktärsutvecklingen består av ett minimum, åtminstone hos huvudkaraktären). Det är dock en skara färgstarka karaktärer man hittar, vilket ironiskt nog gör Wataru, spelets huvudperson, lite väl blek, men vem bryr sig om honom? 11 år. Killen har ju inte ens fått hår på bröstet. Möjligtvis lite pubishår i ansiktet men då är jag generös också.

Musiken kommer från PSX:ans glansdagar. Borta är all symfoniorkester och tillbaka är synthesizers. Medan handlingen i sig sedan är en linjär jävel kan man när som helst avvika för att göra ett av spelets många sidequests eller leta saker för att utveckla nya tillbehör. Att det är linjärt rör mig inte ett dugg. Jag börjar bli less på spel där jag får ett dåligt slut för att jag öppnade kista #3 på plats z och valde fel alternativ när jag pratade med äcklig gubbe #2 på plats y. Det som däremot verkligen drar fram ett leende på läpparna är att man får vibbar från Final Fantasy, Chrono Trigger/Cross (kombinerade attacker, woho!) och Star Ocean: 2nd Story.

Det tråkiga är förstås att en del medier redan har börjat ratat titeln just för att det är av den gamla skolan. Sneglar man in på Gamefaqs eller Gamespots användarrecensioner ser det dock lite positivare ut och medan vissa av recensenterna tar i lite väl mycket är det ett väldigt bra spel och väl värt slantarna man lägger ut. Få saker görs originellt men ännu färre saker görs fel vilket i slutändan gör detta till en liten vinnare.