Monopol: Transformers Edition ftw!
Redan i tisdags åkte Elin upp till Värmland för att säga tjenixen till familj. På onsdageftermiddag blev det spikat att jag plockar ut två dagars kompledigt och åker upp till Kil jag med. Härligt med sista minuten-beslut :) Jag har varit lite besviken på mitt tv-spelande den senaste tiden då en Bookworm har tagit över mig. Pratchett, Eddings och någon slumpmässig thriller/crime-bok har det blivit den senaste tiden och böcker köps på löpande band.
Sedan man har kommit hit har det dock blivit en hel del Mario Party DS, ett briljant partyspel. Äntligen kommer spelet tillrätta, och att spela fyra spelare med endast en spelkassett är fullkomligt lysande. Skratten blir många och hysterin stor när de sista rundorna närmar sig. Devil May Cry 4 (PS3) spelas också av Martin och personligen anser jag att Nero är ett skämt. Dante är så mycket roligare att spela som och betydligt roligare att se. Jag menar, serien har inte plats för två vithåriga, rödrockade (snudd på) antihjältar. Besides, Dante har Ebony och Ivory. Dante pwnz Nero. Andra spel som har förskönat våra dagar är Guitar Hero II och III, Kirby Superstar till SNES ("Det är ägigt och Kirby är manlig", hälsningar Martin) och Warhawk (PS3). Jag gillar tempot i Warhawk och det är en skön känsla när man får rätt på flygandet. Glömde nästan FFVII på PSP:n. Har precis plockat upp Knights of the Round-materian på skiva två och på den vägen är det :) FFVII: Crisis Core släpps snart och det blir till att läsa på och se om FFVII: Advent Children igen. Som om inte det är nog ligger Brave Story: New Traveler och väntar i den lilla svarta spelkonsolen. Elin spelar Picross till DS förresten. Som Sudoku fast lite roligare och med större tillfredställelse. Åtminstone om man heter Elin. Hur kul är det som Q att jaga hennes förbannade rekord? Nä, precis. Lönt att få bekräftelse på att man är dum i huvudet -.- Skämt åsido, för alla som har en DS och gillar pusselspel, stött på Sudoku och fångat upp dess charm är Picross en given rekommendation.
Melodifestivalen ikväll, fet godisskål står förberedd tillsammans med cola och två påsar chips med lite dipp. Eller nä, tydligen inte. Min underbara särsambo meddelade precis att vi glömt köpa dipp. Suck. I alla fall, parallellt till Johnson & Häggkvists One Love blir det Monopol: Transformers Edition.
Alright, blogpost of the day. Puss och kram.
In Schweden
Det är en mycket konstig känsla att återigen befinna sig i landet vi kallar Sverige. På ett sätt känns det som att jag aldrig ens har åkt iväg till Japan men samtidigt blir jag fortfarande lite chockad när jag inser att människorna på tåget pratar samma språk som jag. Det känns nästan lite overkligt att vara tillbaka och det känns minst lika overkligt att jag ska tillbaka till Japan om ett par veckor.
Det känns bra att jag får åka tillbaka för jag har fortfarande mycket att lära mig. Det hade inte varit värt att bara spendera en termin borta, så på så vis är jag himla glad att jag har möjlighet att åka tillbaka och fortsätta vad jag har påbörjat. Det känns samtidigt frustrerande att lämna allt och alla ytterligare en gång. Q åker dock tillbaka till Japan tillsammans med mig i mars, vilket jag är enormt glad över. Det är alltid svårt att säga hej då, och blödig som jag är bölar jag alltid som en idiot, men det är ändå bra mycket lättare att få göra det i Japan och inte på Kastrup. Men när han drar tillbaka till Sverige sedan är jag ensam i sådär en fyra månader. Det är lite längre tid än jag önskar men det är bara att bita ihop.
Det första jag gjorde i spelväg när jag kom hem var att bli allmänt ägd av Guitar Hero 3. Efter cirka en och en halv låt hade jag inte längre någon känsel i mitt lillfinger och drömmarna om att bli en guitar heroine hade flugit iväg till månen ungefär. Dags att träna upp lillfingermuskeln igen med andra ord. I övrigt har jag blivit lite allmänt besatt av Picross till DS. Det räddar mitt jetlaggade jag när jag klarvaken slår upp ögonen någon gång mellan fem och sex på morgonen.
Dusch nu, och sedan dags att cutta håret lite!
Fem månader senare …
Lucas, familjens hund, är väldigt söt. Åtminstone när han har varit ute och fått gå sin runda och fått i sig lite mat. Mindre sött är det faktumet att han drar med grus, kvistar och smutsiga tassar in i min lägenhet hela tiden. Yes, man har gått och blivit hundvakt medan morsgumman och farsgubben åkt till Los Stockholmos för att koppla av. Pappa fyller 50 (congratz dad).
Det är bara timmar kvar tills jag och Petter åker till Kastrup flygplats för att plocka upp Elin och Sandra. Självklart har man städat lägenheten, även om det visar sig vara en utmaning med en hund i den. En sån sak som att dammsuga är ju bara löjligt. Finns chans att trimmern åker fram snart och att Lucas blir utan päls, hehe. 22:30 borde vi vara inne i lägenheten igen, lite beroende på om deras flight blir försenad eller inte. Självklart kryddar vi tillvaron med lite jobb imorgonbitti också, där jag verkligen skulle behöva vara på plats senast 07:00. Det blir till att röra sig upp vid 05:00-snåret. Madness, I tell you. Oi, Cribba, när går du upp?
Alright, det är dags att faktiskt gå och ta en dusch, fixa en shave och göra ett tappert försök att se någorlunda proper ut. Trevlig kväll, gott folk.
Mer musik åt folket!
Någon hört nomy? Hörde karln av en slump på Radiovox (This heart of ice) för ett tag sedan. Jag youtoubade upp honom och hittade ytterligare en låt (Cocaine) och någon dag senare hade jag betalat 125 spänn för hans album. Han är inte en signad artist à la Kent eller Clawfinger men gör fantastiskt bra musik för det. Hans musik finns hos allears.se, eller så kan ni klicka på den här länken för att tas till hans profil där många av låtarna finns.
Bra låtar är Cocaine, This heart of ice, Miss you, She reminds me of you, och så vidare. Snudd på alla låtar på plattan är bra och för 125 spänn är det lätt värt det.
Reklampost ftw!



